Först tänkte jag illustrera den här texten med en rondellhund av Lars Vilks, inte för att den bilden vore relevant för texten, men för att hylla både konstnären Vilks och yttrandefriheten. Jag blev emellertid å det strängaste avrådd av omdömesgilla personer som sa att jag kunde bli mördad. ”Och tänk på att det inte bara handlar om dig själv utan du utsätter även familj, grannar och arbetskamrater för livsfara!” Jag gav mig fast det kändes lite fegt.

Sedan detta väl är konstaterat så måste jag erkänna att det finns konstnärliga likheter mellan Vilks skulptur Nimis som han byggde av skräp och bråte och mina egna teorier om politikerväldet. Troligen hade Vilks liksom jag börjat med en ofärdig idé som trots allt tycktes bärkraftig och sedan fortsatt konstruktionen när det dök upp material som naturligt tycktes falla på plats. Kanske borde konstnärerna, det vill säga Vilks och jag, när vi utvecklat ett mognare och mer sammanhängande perspektiv riva alltihop och sätta ihop bitarna på nytt för att på ett mer pedagogiskt sätt tillfredsställa publiksmaken.

Jag myntade begreppet politikerväldet som benämning på vår historiska epok i en bok om svensk historia som publicerades för mer än 30 år sedan. (Föralldel, jag förutsåg att ”vår” epok skulle ta slut före det senaste sekelskiftet och när jag idag noterar hur taffligt, arrogant och oskickligt politikerna hanterar Sveriges angelägenheter bär det emot att hävda att de egentligen utövar något välde alls. Jag slås allt oftare av tanken att Sverige skulle må bättre utan politik, till exempel att personalen på varje skola, hur illa utbildade lärarna än må vara, borde få sköta verksamheten helt på egen hand utan inblandning av politiska nämnder och myndigheter. Det skulle räcka med att staten gjorde en enhetlig utvärdering av vad eleverna lär sig vid de olika skolorna som sedan publicerades på internet så att föräldrar kunde bedöma skolornas kvalitet och på den grunden söka inträde för sina barn.)

Ursprungligen besvärade jag mig inte med att försöka förklara politikerväldet uppkomst utan nöjde mig med att konstatera dess existens. (Den som kontrollerar mer än halva BNP måste väl vara huvudsaklig makthavare, eller va? Varför skulle någon annan huvudsaklig makthavare, om det fanns någon, tåla att politikerna la vantarna så mycket pengar?) Jag brydde mig från början inte så mycket om resten av världen utan koncentrerade analysen på svenska förhållanden – vilket inte är så konstigt eftersom Sverige gick först och längts när det gällde utvecklingen av ett politikerstyrt samhälle.

Sedermera har jag insett att politikerväldets ursprung är demokratin. I demokratin väljer folket sina härskare och det är nästan omöjligt att föreställa sig – framför allt nu när världen börjar få ett facit i hand – något annat än att dessa härskare med tiden både skulle ta sig mer makt och sträva efter att permanent konsolidera den i sina egna händer. Sedan demokratin slog igenom har politikerna i olika länder med medvetna åtgärder med tiden krafsat åt sig ökat inflytande såsom exempelvis när det svenska partistödet inrättades vilket gjorde politikerna oberoende av partimedlemmarnas ekonomiska stöttning.

Sverige visade världen hur politiken med tiden ändrade karaktär. Till en början var politikerna faktiskt ”folkets valda ombud” men efter hand – enligt oligarkins järnlag – förvandlade de sig till just ett politikervälde.

Ett härskande skikt måste ha en affärsidé och en ideologi som skänker härskarna legitimitet. Affärsidén blev välfärdsstaten, där Sverige blev den kanske främsta pionjären. Möjligen låg just den utvecklingen i demokratins natur och gener. Ett märkvärdigt faktum är att fransmannen Alexis de Tocqueville, som på 1830-talet besökte världens första demokrati – USA – tyckte sig ana en sådan utveckling trots att han vid det laget knappast kan ha upptäckt några knoppande tendenser i verkligheten. Läs Tocquevilles egen formulering om den despotiska och omtänksamma välfärdsstatens uppkomst här.

Sedan skulle en ideologi utvecklas och upprätthållas. Här fick inte minst journalisterna, särskilt de som arbetar i politikerväldets egna etermedia, en betydelsefull funktion. Jag brukar dra en parallell till prästerna i den svenska statskyrka som skapades av Gustav Vasa. Statskyrkans funktionärer har sedan dess varit fullt lojala med den sekulära makten.

Politikerväldets ideologi kom att kallas den politiska korrektheten eller PK-ismen. Dess huvudbudskap är att det varje år blir alltmer synd om allt fler människor och att de svenska nettoskattebetalarna är moraliskt skyldiga att förse komplexet med medel så att alla tänkbara klienter kan omhändertas.

Om välfärdsstaten blev politikerväldets legitimerande affärsidé följer att de människor som personifierar denna idé fick en särskild ställning. Välfärdsstaten utvecklades till ett välfärdsindustriellt komplex där två betydelsefulla grupper fick sin bärgning, dels systemets administratörer, dels dess klienter.

Så småningom insåg jag att dessa sociala mekanismer inte bara uppträder i Sverige utan i hela västvärlden vilket i min skalle skärpte idén att det var något gemensamt, nämligen demokratin, som låg bakom utvecklingen. På senare år har PK-ismen också slagit till med våldsam kraft under beteckningen wokism i det land som åtminstone jag hade trott var mer eller mindre immunt mot när här sortens samhällsfarliga tänkande, nämligen USA. (Många amerikaner instämmer, se exempelvis Victor Davis Hanson.)

När härskare fått sitta i orubbat bo under viss tid utvecklar de föreställningar om att de har magiska krafter och bygger stora inhemska och utländska byråkratier, exempelvis EU och FN, varigenom trollerierna ska verkställas. I verkligheten saknar de förstås trollmakt vilket i dessa tider blir generande uppenbart när man ser hur de misslyckas i sina uppsåt. Tillbakagången för svensk utbildning, såväl inom skolan som akademin, är otvivelaktig. Politikernas invandringsprojekt, som de lovade skulle frälsa Sverige, har visat sig vara en kvarnsten om nationens hals. Att hela världens politiker famlar i blindo när det gäller insatser mot coronapandemin känns allt tydligare (även om läkemedelsindustrins vacciner på det hela taget verkar fungera). Även det internationella politikerväldets stora paradprojekt – omställningen av hela världens produktions- och konsumtionsapparater inklusive människornas livsstil i syfte att byta energibas – har redan nu, nästan innan det inletts, visat sig skapa enorma och, såklart, oväntade problem.