Klimatpropagandan söker ständigt nya vägar att skrämma folk. Nu är det barnens tur, ja och föräldrarna förstås. Rubrikerna skriker: Livsfarlig framtid för nyfödda (samma artikel i AB, SvD m.fl.), Dagens barn står inför markant fler klimatkatastrofer. Artiklarna baserar sig på forskning beställd av Rädda Barnen, som publicerats i Science (betalvägg). Forskarna kan med datamodeller visa att det kommer bli mera bränder, mera översvämningar, mer torka, ja överallt mer elände.  

Rädda barnen spär i sin broschyr på med historier som återges av rädda barn i olika länder, samt en diger kravlista på hur barnens rättigheter ska säkras framöver i klimatfrågan. Man kräver långtgående rättsskydd för barnaktivism i klimatfrågan. Man kräver att det antas lagar som garanterar barns rätt att delta i alla frågor som berör dem, särskilt sådana beslutsprocesser som har konsekvenser för klimatet och miljön. Det ska upprättas ”barnvänliga mekanismer och plattformar online och offline för barns säkra och effektiva formella engagemang i beslutsfattande om klimatet”. Man kan också på goda grunder anta, att den publicerade forskningsartikeln kommer att användas i lawfare mot dem som släpper ut CO2 och andra växthusgaser. 

Men stämmer påståendena i denna beställda forskning, som nu sprids som klimatpropaganda i massmedia världen runt? Björn Lomborg har satt sina twitter-tänder i detaljerna.  

Forskarna tar sin utgångspunkt i data från 2005 och gör prognoser fram till 2100, dvs. för 95 år framåt. Det är en mycket lång tid. För att få perspektiv på denna tidsrymd kan vi i stället titta 95 år bakåt från idag: då kommer vi till 1926. Då fanns inte mycket av vår moderna teknik, vårt välståndssamhälle. Vi hade ett världskrig och andra kataklysmer framför oss. Men framför allt hade vi en uppsjö nya teknologier och andra förbättringar av alla de slag framför oss. 

Detta är också Lomborgs huvudpoäng: forskningen bortser helt från all teknologisk och samhällelig utveckling. Man går bara på ett enkelspår: Jorden blir cirka 2 grader varmare och då drabbas vi oftare av extremväder och olika klimathändelser. Att människan är en mästare på att anpassa sig till ändrade förhållanden låtsas man inte om. 

Lomborgs andra kritik är att forskarna medvetet selekterar bara sådant som IPCC antar blir sämre i en varmare värld: bränder, översvämningar, extremvärme, torka, missväxt samt orkaner. Däremot exkluderas sådant som hela tiden gör våra liv bättre:  

– livslängden har fördubblats; 1926 var den bara 36 år. Forskarna bortser från denna trend trots att den är mycket viktig i U-länder. 

– bara 4 procents barnadödlighet i världen idag; 1926 var det 25 procent. Forskarna bortser från denna trend. 

– antalet människor som dör av köld är 20 gånger fler än de som dör av värme. När jordens temperatur ökar, minskar dödsfall och annat lidande pga kylan. Forskarna bortser från detta. 

– antalet döda i klimatkatastrofer är starkt minskande över tid, vilket visar att människan lär sig att hantera klimatrisker allt bättre. Detta bortser forskarna från. 

Även samhällets ekonomiska förluster till följd av klimatet minskar över tid, även det väljer forskarna att inte låtsas om: 

Barnen då, dör det inte fler barn på grund av klimatet? Nej, det är tvärtom. Skördarna ökar kraftigt över tid inte minst i U-länder och antalet barn som dör av undernäring minskar stadigt. Klimateffekterna är närmast försumbara: 

Se Lomborgs twittertråd för fler argument och bilder över utvecklingen av bränder, översvämningar mm. Även dessa visar positiva långsiktiga trender. 

Denna framtidsforskning i form av skrämselpropaganda är lömsk, eftersom den utnyttjar ett förtäckt hot mot ofödda, nyfödda och unga, att deras liv kommer att bli så mycket sämre. Ja, om vi inte alla genast övergår till ett fossilfritt samhälle förstås. Den utsår förtvivlan i stället för hopp. Den bereder grunden för ingrepp i vår frihet, men på en osaklig grund. Man selekterar företeelser som visar negativ utveckling, men bortser från alla trender som visar positiv utveckling. Man bortser helt från att människan har en fantastisk förmåga att anpassa sig till ändrade förhållanden och till att utveckla ny teknik. 

I unga år undrade jag alltid vad barnen i Rädda Barnen egentligen var rädda för? Nu vet vi att organisationen aktivt arbetar i klimatfrågan just för att göra barn rädda. Men tack vare Lomborg och andra fria forskare, samt klimatrealister som inte går på klimatpropagandan kan vi bli fria från vår rädsla. Våra barn och alla vi andra behöver inte vara rädda, utan kan fortsätta att leva våra liv som vi vill och med välbehag fortsätta andas in det syre Jorden ger, och andas ut vår koldioxid – livets gas.  

Gabriel Oxenstierna är fil.dr. i nationalekonomi vid Stockholms universitet, författare till böcker för finansmarknaden, bland annat boken Placeringsrådgivning, (15 uppl. 2020). Delar av hans böcker handlar om etik, normer och regler.