Studio Ett rapporterade i torsdags om Järva-föräldrarnas manifestation på Mynttorget mot gängvåldet. Inrikesminister Mikael Damberg är där och berättar stolt att han har varit ute på Järva flera gånger och träffat de här mammorna. Det han fått höra på Mynttorget nu är ”en annan berättelse”, vilket han upprepar flera gånger.

De 34 punkterna som Järvaföräldrarna ställt samman bjuder enligt Damberg på en annan berättelse. Hans egen berättelse handlar enbart om fler poliser, fler verktyg till polisen och skärpta straff säger han, och raljerar lite över sig själv och sin begränsade horisont. Enligt Damberg handlar det om en annan berättelse från dem som bor i de här områdena och är direkt drabbade av kriminaliteten och våldet, vilken han finner väldigt nytt och intressant.

Jag saxar några uttalanden från Damberg som gjorde i P1:s reportage:

-Dom vill ha en bättre skola så att ungarna fångas upp så dom inte hamnar snett.

-Dom vill ha en bostadspolitik som gör att unga människor tror att dom kan flytta hemifrån nån gång, få ett första jobb.

-Det handlar väldigt mycket om segregation.

-Däremot är det inte lika lätt att komma överens om ett skolsystem som styr resurser till de bostadsområden som har störst problem.

-Det är inte lätt att komma överens om långsiktiga budgetsatsningar för att bryta segregation och satsa på socialtjänsten så att det faktiskt finns stöd och hjälp för föräldrarna att få.

-Hur löser vi dom här problemen att dom här bostadsområdena inte har fått samma chans? Att det vuxit en segregation där dom här fattigaste bostadsområdena faktiskt har fått leva ett annorlunda liv än resten av Sverige? Det kan vi inte långsiktigt acceptera för då kommer vi inte att klara att pressa tillbaka kriminaliteten på djupet.

Så långt från reportaget i Studio Ett. Här ska Damberg få ytterligare ”en annan berättelse” och den kommer direkt från mig:

-Det är inte skolans uppgift att uppfostra barnen och fånga upp dem från kriminalitet. Det är föräldrarnas jobb. Skolan ska stå för förkovran och utbildning, ingenting annat.

-En bättre bostadspolitik vill alla ha, inte bara folket i Järva. Alla ungdomar vill flytta hemifrån.

-Deras ungar drömmer inte i första hand om ett jobb, väldigt många av dem drömmer om att klättra uppåt i hierarkin i ett kriminellt gäng och tjäna 40 000 kr i veckan på knarklangning och vapenaffärer. Det kan ingen förändrad bostadspolitik råda bot på.

-Har du hört talas om Storstadssatsningen? Den skulle bryta segregationen och bedrevs 1999-2004 i sju kommuner. Från Wikipedia:

”Totalt 24 stadsdelar i sju kommuner hade precis innan varit föremål för Blommansatsningen som utöver de sju även omfattade Solna kommun. Två miljarder kronor avsattes för satsningen.”

Resultat: noll förändringar/förbättringar. Problemen har bara växt sedan dess. Två miljarder skattekronor kastade i sjön.

-Du tycks inte känna till att skolpengen i ett utsatt område i Storstockholm är dubbelt så hög som för en elev i ett välfungerande område. Vidare från Lärarförbundet:

”2018 införde regeringen ett nytt statsbidrag för att stärka likvärdigheten och kunskapsutvecklingen, främst i utsatta områden. En miljard satsades 2018, i fjol var siffran 3,5 miljarder och i år ska stödet öka till 4,9 miljarder kronor. Men trots miljardstöd uteblir framgången. På många skolor blir det till och med värre!”

-Segregationen som du talar om är i väldigt många fall självvald. De lever helt annorlunda liv jämfört med resten av Sverige, det är rätt uppfattat. Männen kan spendera dagarna i moskén för koranstudier eller på café med andra män samtidigt som kvinnorna stannar hemma och föder barn efter barn.

-Och vet du varför de lever dessa annorlunda liv? Jo, för att de vill och för att de kan. Alla bidrag som din regering och tidigare regeringar öser över dessa områden till enskilda och religiösa organisationer och föreningar gör denna livsstil möjlig. De lever i högönsklig välmåga i fullt fungerande muslimska enklaver, fullt ut finansierade av de svenska skattebetalarna.

-Många av dem vill helt enkelt inte ha någon förändring, annars skulle det inte se ut som det gör på Järvafältet och i andra utsatta områden. Och varför skulle de vilja ha en förändring?

-De lever i strikta muslimska samhällen precis som hemma, fast utan ständiga krig och väpnade klankonflikter. Bortsett från gängkrigen som deras egna barn står för. De slipper helt besväret med att behöva försörja sig själva. Manna regnar bokstavligen ner från himlen och in på deras bankkonton. Månad efter månad, år efter år.

-Ensamstående mödrar i dessa områden är mycket sällsynta, om de inte är änkor. Att presentera sig som ensamstående är ett effektivt sätt att maximera bidragen med underhållsstöd, bostadsbidrag och socialbidragsnorm som ensamstående. Männen finns kvar skrivna på annan adress. Ett sedan årtionden mycket välkänt fenomen inom socialtjänsten.

-Märkte du att initiativtagaren till dagens föräldramanifestation Sakariya Hirsis förslag på lösning var att de ensamstående mammorna skulle tilldelas mer resurser? Det betyder i klartext mer pengar i bidrag. Hon vill också att de ska få mera stöd. Stöd i vad? Att lämna det muslimska livet styrt av sharialagar? Att närma sig det sekulära svenska samhället? Att integrera sig, lära sig svenska, utbilda sig för att börja jobba? Jag tror tyvärr inte det, vis som jag är av 22 års erfarenhet inom socialtjänsten i de här områdena.

-Vi är väldigt många skattebetalare som är rejält trötta på att finansiera detta vansinne som göder våld, kriminalitet, utanförskap och radikaliserade islamister. Därför ska du få ett litet tips ifrån mig:

-Minska bidragen till enskilda till ett absolut minimum så att de får incitament att integrera sig och börja jobba för att få mat på bordet. Stryp mångmiljonbidragen till muslimska föreningar och organisationer helt. Vill de missionera och praktisera islam så får det ske med egna pengar, inte våra.

Kan det vara så enkelt? Nej, det löser naturligtvis inte alla problem som under 30 års tid fått växa sig starka. Men jag tror att det kan vara värt att testa under en längre period, som en liten början. Så att någonting händer, på riktigt.