Häromdagen (2/8 2021) funderade jag i en text här om avkoloniseringen gjort Jamaica bättre. Jag berörde även två andra före detta engelska kolonier, de afrikanska länderna: Kenya och Zimbabwe.

När jag läste på om Zimbabwe blev jag påmind om varifrån landets namn kommer. Innan Robert Mugabes marxist-leninistiska gerilla tog över makten år 1980 hette landet Rhodesia.

Namnet Zimbabwe tog de nya makthavarna från ruinkomplexet Stora Zimbabwe. Ordet betyder ungefär ”stenhus” på bantuspråket shona. Mugabe tillhörde shonafolket.

Den valde Zimbabwe som namn på den nya staten eftersom ruinerna sågs som en symbol för shonafolkets bedrifter.

I den svenska wikipediaartikeln om Stora Zimbabwe kan man läsa:

Staden byggdes, och beboddes av shonafolket mellan 400-talet och 1400-talet, vilket gör dessa ruiner de äldsta, och största i Afrika söder om Sahara.

Det som inte nämns i wikipediaartikeln är att frågan om vilka som byggde de gamla stenhusen länge har varit, och fortfarande är, omstridd.

I artikeln ”Zimbabwe” i det klassiska uppslagsverket Nordisk familjebok spekuleras om inte stenhusens byggare kan ha haft asiatiskt ursprung:

De byggnadsrester, som finnas i dalgången mellan ”borgen” och det ”elliptiska templet”, äro obetydliga och ha antagligen tillhört köpmän, som tillhandlade sig det guld, som hitförts från angränsande grufvor. Ty detta distrikt har varit säte för en intensiv guldutvinning, af hvilken spår finnas i de gamla grufhål, som äro strödda öfver landet. Man har beräknat, att därifrån hämtats guld till ett värde af omkr. 1,400 mill. kr. Under hvilken tid guldutvinningen florerat, är omöjligt att exakt bestämma; dock synes det – enligt historiska vittnesbörd och grufexperters utsago – vara afgjordt, att endast helt obetydliga kvantiteter hämtats under den portugisiska tiden (efter 1500) och ej heller mycket mera under medeltiden. Återstår då endast att förlägga guldutvinningsperioden till ännu äldre tider, närmare bestämdt till någon tid före 900 e. Kr. Detta är ett af de viktigaste argumenten för dem, som vilja ge ruinerna vid Z. asiatiskt ursprung.

[…]

En verkligt vetenskaplig undersökning erhöllo dessa emellertid först 1891 genom Th. Bent och R. M. Swan. Den förre, en samvetsgrann, arkeologiskt skolad forskare, ville ge Z.-kulturen ett semitiskt, närmare bestämdt sydarabiskt, ursprung, och denna åsikt var länge obestridd, tills Randall-MacIver 1906 kom med det uppseendeväckande påståendet, att hans gräfningar och mätningar 1905 gett det resultatet, att inga fynd eller byggnadsrester gå längre tillbaka än till 1300- eller 1400-talet. Hans undersökningar ha dock varit så ytliga, att man ej vågar sätta tro till dem. Frågan kom emellertid härigenom åter på dagordningen, och skälen för eller mot ett semitiskt inflytande ha grundligare diskuterats. Det sista och mest vägande inlägget har gjorts af sydafrikanske forskaren R. N. Hall, som anser, att ”templet” i Z. uppförts ”under ledning af för-koranska araber, synbarligen sabéer, hvilka som arbetare användt en negroid befolkning, som redan rönt stark påverkan af araber”. Det främsta argumentet mot den ”semitiska” teorien är saknaden af inskrifter, och så länge inga dylika funnits, måste hela Z.-problemet betraktas som olöst.

Illustration ur Nordisk familjebok:

Och i artikeln ”Fornlämningar” i samma uppslagsverk kan man läsa följande om ruinerna:

I det inre af Syd-Afrika finnas flerstädes ruiner af betydande omfång, hvilkas undersökning tvifvelsutan kommer att lämna mycket viktiga historiska upplysningar. De tyckas ha samband med forntida grufdrift. Af dem äro blott ruinerna vid Simbabye, i Rhodesia, närmare bekanta. Dessa ruiner, med sina höga, runda torn och ringmurar, uppförda af väl huggna stenblock, bära vittne om en teknisk färdighet, som ligger vida öfver landets forna eller nuvarande befolknings förmåga. De omfatta väl planlagda befästningar, uppförda till förhistoriska guldgrufvors försvar, samt tempelbyggnader, af hvilkas fasta och lösa ornering man kan draga den slutsatsen, att de varit afsedda för semitiska religionsbruk. Af inskriptioner har man först nyligen lyckats få några upplysningar, och i malagassiska språket på Madagaskar finnas ännu tydliga kvarlefvor af det gamla himjaritiska tungomålet, hvilket talades i södra Arabien under sabeiska väldet. Den slutsatsen synes däraf berättigad, att ruinerna vid Simbabye, järnte de öfriga med dem likartade, härröra från Syd-Arabiens civiliserade inbyggare och från tiden för sökandet efter ”Ofirs” skatter.

Gåtan om Stora Zimbabwes ursprung verkar ännu inte vara löst, även om författarna till den svenska wikipediaartikeln vill ge sken av att den är det. Själv misstänker jag att hypotesen om att bantufolket shona ska ha byggt stenhusen är en del av en afrocentrisk och postkolonial historieskrivning. Ruinerna används som sagt som en symbol inte bara för shonafolkets, utan för alla svarta afrikaners, civilisatoriska bedrifter. Det var precis en sådan symbol som de afrikanska befrielserörelserna behövde. Det stora symboliska värdet visas av att Zimbabwes nationalsymbol, den så kallade ”Zimbabwefågeln”, som finns avbildad på flaggan, härrör från ett antal täljstensskulpturer som man hittat i ruinkomplexet Stora Zimbabwe.

När jag söker på nätet hittar jag en bok en av James E. Mullan med titeln ”The Arab Builders of Zimbabwe”, publicerad 1969. I boken hävdas att de gamla stenhusen byggdes av araber från södra Jemen. Hypotesen låter rimlig i mina öron då jag känner till flera ruiner efter stora stenhus längs hela Östafrikas kust, samtliga byggda av araber och arabisk-afrikanska blandfolk, så kallade swahilier. Ordet ”swahili” kommer från det arabiska ordet ”sahel”, som betyder kust. Det används för att beteckna den afroarabisk blandkulturen på Östafrikas kust. Vi har till exempel ruinstäderna Gedi, som ligger omkring tio mil norr om Mombasa på Kenyas kust, och ruinstaden Kilwa på en ö utanför Tanazanias kust.

I artikeln ”Suahili” i Nordisk familjebok kan man läsa:

Suahili (”kustbo”, af arab. sahil, plur. Sawahil, kust) är det gemensamma namnet på de i flera stammar splittrade infödingarna på Sansibar och den midt emot denna ö mellan 2° och 9° s. br. Belägna s. k. Suahilikusten, hvilka lyda under sultanen af Sansibar och tala suahilispråket. Suahili äro till största delen en blandning af bantu och araber.

[…]

Genom sin energi och intelligens ha de nämligen länge spelat en viktig roll vid utvecklingen af Afrikas handel och industri.

Eftersom Stora Zimbabwe med sitt guld var förbundet med swahiliernas och arabernas handel i Indiska oceanen, ser jag det som ganska sannolikt att husen i ruinkomplexet, liksom övriga stora stenbyggnader i Östafrika, byggdes av araber och afroarabiska blandfolk. Husens syfte var förmodligen att skydda guldet och övrig handel, till exempel slavhandeln, från de svarta folken som levde runtomkring. Dessa folk, alltså svarta icke-muslimska och icke-arabiserade folk, vilka saknade skriftspråk och inte bodde i städer, kallades av swahilierna ”washenzi”, ett ord som betyder ”vildar” eller ”ociviliserade”. Motsatsen till ”washenzi”, det vill säga ”civiliserad”, heter på swahili ”mstaarabu”, vilket bokstavligen betyder ”arabiserad”.

Du kan visa din uppskattning för skribenten genom att donera via swish till 0760078008 eller bli månadsgivare på Patreon