Sherlock Holmes besvärades av en oförklarlighet. Det handlade långt ifrån om den hårdaste nöt han tvingats knäcka under sin karriär men ändå en svårighet som satte hans skarpsinne på prov. Han bedömde att lösningen skulle kräva åtminstone en pipa tobak, kanske två.

Händelsen med Simpson hade visat att det fanns en hund i stallet när någon kom dit för att stjäla tävlingshästen Silverbläsen. Men hunden hade inte givit skall som den borde ha gjort om något ovanligt eller obekant inträffade, det var mysteriet.

Jag förstår precis hur Sherlock Holmes kände sig. Jag störs nämligen vad jag själv skulle vilja klassificera som ett klart tvåpipeproblem.

Som du eventuellt noterat i media pressades det norska damlandslaget i beachhandboll i enlighet med regelverket att spela i minimala bikinitrosor. Laget insisterade emellertid på att klä sig i något mindre sexigt och blev därför bötfällt. Media rapporterar att den svenska kultur-, demokrati- och idrottsministern Amanda Lind är ”provocerad” och ”rasar” över att de norska damerna bestraffades för att de vägrade följa regler de inte accepterat.

Så långt kan det vara lätt att följa med i politikens humörväxlingar. Såklart man blir upprörd när damerna inte själva får välja byxor. Troligen objektifieras härmed det norska damlaget. De blir sexuella ting i stället för individer med autonoma rättigheter. Damlagets och varje enskild dams autonomi blir kränkt när en manlig härskarnorm tillämpas på detta hänsynslösa sätt.

Jag fäster mig särskilt vid begreppet autonomi. Begreppet är en del av den svenska värdegrunden. Ingen ska tvingas till något mot sin vilja, det är en grundbult i det svenska samhället och framöver förhoppningsvis, så länge Amanda Linds raseri får bilda norsk norm, även i det västra grannlandet.

Ungefär samtidigt inträffar en annan rikshändelse. Dagens Nyheter avslöjar att personer som söker vård exempelvis på en vårdcentral i ett stort antal journalistprovocerade (wallraffade) fall tillåtits att välja bort vårdpersonal som inte är etniskt svensk.

Nyheten räcker i flera dagar. Alltfler organisationer och vårdgivare får i svensk press vittna om sin avsky för tilltaget att låta patienterna själva framföra önskemål avseende vem som ska vårda dem. Till exempel säger ett skånskt oppositionsregionsråd så här:

Att man accepterar den här sortens rasistiskt byggda frågor från patienter och att det är så utbrett som granskningen visar, det är naturligtvis i grund och botten fullständigt oacceptabelt och en skam för svensk sjukvård.

Även statsminister Stefan Löfven ”reagerar kraftigt”:

Jag blir så förbannad, det är vidrigt, när jag läste om det kändes det i magen. Vi får aldrig sluta bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

Också dessa djupa känslor går att förstå. Att patienterna ska få välja själva är minst lika vidrigt som det norska byxtvånget.

Men det är just på denna punkt som jag måste tända min andra pipa tobak. Varför skäller inte hunden? Varför hörs inte alla de röster som borde rycka ut till autonomins och självbestämmandets försvar, inte bara när det gäller norska byxor utan även på svenska vårdcentraler?

Sedan jag stött och blött denna fråga alldeles till upplösning i min deckarhjärna har jag kommit fram till att det inte kan finnas någon annan förklaring än den som jag redan sedan länge varit klar över, nämligen att självbestämmanderätten och autonomin visserligen gäller generellt och rättvist lika för alla men att vissa ändå har mer rätt till självbestämmande än andra.

De som har särskild rätt till självbestämmande är det svenska politikerväldets och välfärdsindustriella komplexets klienter. Dessa är hela vårt systems existensberättigande. De är svaga och eftersatta och måste därför kompenseras. Dit hör kvinnor, invandrare, samer och andra ursprungsbefolkningar, utanförskapsområdesboende, religiösa minoriteter utom ateister, mörkhyade plus andra som inte erhållit vad som rätteligen tillkommer dem och därför är eftersatta. Vad skulle vi annars ha politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet till?

Därför ska kvinnor, som i det norska byxfallet, ha mer autonomi än män. Därför ska invandrare ha mer autonomi än etniska svenskar och därför ska statsministern framföra sin vedervilja mot den som av misstag inte begripit det där med autonomins och självbestämmandets finare graderingar.

Håller du med om att det är underligt att hunden inte skäller? Skulle du i så fall kunna ha vänligheten att förbereda några pipor tobak och tänka ut en bättre förklaring än den erkänt tunna problemlösning som jag föreslår?

Jag tror att saker och ting, framför allt i makten och politiken, ofta är så pinsamt genomskinliga att man har svårt att tåla att det uppenbara faktiskt är just som det ser ut. Plus att ursäkterna är precis så hycklande löjliga som den stackars statsministerns uttalanden.

Alla är autonoma men vissa är mer autonoma är andra skulle Orwell kunna ha sagt.