BITTE ASSARMO: Fruntimrens härliga högsommarvecka

Nu är vi mitt inne i den så kallade fruntimmersveckan. Uttrycket härstammar från sent 1800-tal och kommer sig av att denna den näst sista veckan i juli, 18-24 juli, enbart har kvinnonamn i almanackan. Nåja, nästan i alla fall. Den inleds faktiskt med Fredrik, men därefter är det idel damer.

Det finns säkert de som idag tycker att uttrycket ”fruntimmersveckan” är förlegat och kanske till och med missaktande. Jag är rätt säker på att det bland dagens kvasifeminister till och med finns de som anser att ordet fruntimmer borde strykas ur ordlistan. Men man kan också välja att glädja sig åt just den här veckan, mitt i den svenska högsommaren, som traditionsenligt varit en tid av kafferep och goda bakverk.

Varför det blivit så kan man förstås spekulera i, men gissningsvis var det ett trivsamt sätt att ta vara på den härliga högsommaren och bjuda på kaffekalas mitt i veckan. Trädgårdsbären hade mognat, det fanns gott om ägg till kakbaket, och det är klart att folk tyckte om att få umgås under avspända former efter en hård arbetsdag. För hårda arbetsdagar var det även under högsommaren en gång i tiden, vilket kanske är svårt att förstå för många yngre, som tar högsommarsemestern för given.

I min släkt, på mammas sida, var fruntimmersveckan dessutom den vecka under vilken det förbereddes för födelsedagskalas. Med början den 24 juli och fram till mitten av augusti firades både mosters, morfars, min, mammas och pappas födelsedagar (i den ordningen) och under fruntimmersveckan bakades det så det stod härliga till. Det var ju så det var på den tiden, födelsedagar firades med kaffekalas, och – om vädret tilläts – i trädgården. Sju sorters kakor, vetebröd och tårta stod på bordet och beroende på gästernas ålder och smak serverades starkt gott kaffe eller hemkokt saft därtill.

Det var tider det… Idag är jag den enda som är kvar av födelsedagsfirarna i den grenen av släkten och jag kan inte direkt skryta med att jag bjuder på så dignande kaffekalas som det bjöds när jag var barn. Men nog bakar jag gärna just den här veckan, och då helst traditionella kakor och bakverk från mormors tid. Vetekringlor med härlig kardemummasmak, korintkakor, spritsar, bondkakor… Nog är det något visst med de traditionella svenska bakverken!

Så vilka är då damerna som firas denna vecka? Sara, Margareta, Johanna, Magdalena, Emma och Kristina heter de, och de är verkliga klassiker bland svenska flicknamn.

Sara, eller Sarah, som firas den 19 juli, är ett semitiskt namn som betyder härskarinna eller furstinna. Namnet har använts i Sverige sedan mitten på 1400-talet och kom in i almanackan redan på 1600-talet.

Margareta, eller Margaretha, firas den 20 juli och har grekiskt eller latinskt ursprung och har bildats från ett persiskt ord som betyder ”pärla”. Namnet har använts i Sverige ända sedan 1000-talet och har genom historien burits av flera drottningar och prinsessor. Namnet finns också i flera kortformer som Margit, Märta, Greta, Meta, Marit och Maarit.

Den 21 juli firas Johanna. Namnet är den feminina formen av Johannes och har grekiskt ursprung (Ioanna). Det betyder ungefär är ”Gud är nådig” eller ”Gudagåva” och namnet har använts i Sverige ända sedan 1300-talet. I almanackan har det funnits med sedan 1700-talet.

Magdalena, som firas den 22 juli, var från början ett grekiskt tillnamn, ett namn som lades till förnamnet, med betydelsen ”från Magdala”. Magdala var en by nära havet av Galiléen och de flesta känner så klart till att en kvinna från just Magdala – Maria Magdalena – var en av de närmaste i kretsen kring Jesus. Men namnet började snart användas som ett självständigt förnamn och här i Sverige började det bli vanligt på 1400-talet. Magda är en kortform av namnet, och andra variationer är Malin, Lena och Malena.

Emma, som firas den 23 juli, har tyskt ursprung och betyder ungefär ”universell”, ”stor” eller ”väldig”. Det kan också vara en kort variant av Emerentia som betyder ”den värdiga”. Första gången namnet Emma dokumenteras i Sverige är 1766.

Sist ut denna vecka är Kristina, eller Christina, som firas den 24 juli. Namnet är av latinsk härkomst och betyder, föga förvånande, ”den kristna”. Och självklart ska även Kerstin firas denna dag. Det är nämligen en urgammal svensk form av Kristina och kan stavas på flera sätt, till exempel Kjerstin och Kersti. Namnet dokumenterades första gången i Sverige under tidigt 1500-tal men det är förstås sannolikt att det förekommit långt tidigare än så.

Fruntimmersveckan är en härlig svensk tradition som är väl värd att fira oavsett om man har några av namnsdagsbarnen i familjen! Så baka något gott, sätt på en kanna kaffe och ta dig tid att njuta!

BILD: Svenska kvinnor i början av 1900-talet. Bohusläns museum.

Bitte Assarmo