Jordan B. Petersons nya bok ”Bortom ordning: 12 nya livsregler” utmanar ett konsekvent konservativt tänkande. Visst behöver vi ordning i våra liv. Visst behöver vi mer av ordning i vårt samtida västerland. Men vi kan inte stelna i en blind kärlek till det vi fått av historien. Om ingen någonsin gjort uppror hade vi inte haft vare sig kristendom, protestantism eller parlamentarisk demokrati. Vi ska vara tacksamma för våra institutioner, men vi ska också vara tacksamma för de nytänkande människor som en gång har skapat dem.

Kommer Jordan B. Petersons nya bok, ”Bortom ordning” att bli en lika stor publikframgång som föregångaren ”Ett motgift mot kaos”? Osäkert. Den har nämligen ett något mer svårsmält budskap. Peterson vill att vi orkar hantera det komplexa. Han vill att vi förstår att den ordning som vårt kaotiska västerland just nu så väl behöver måste bejakas, även den, med måtta och intelligens.

Jordan B. Petersson har hittills i huvudsak predikat just ordningens evangelium. Vi människor orkar inte leva i kaos. En individs eller ett helt samhälles tillvaro kan inte bygga bara på ifrågasättande och förändring. Vi behöver vanor, traditioner, hierarkier och auktoriteter. Den politiska och intellektuella vänstern vill ifrågasätta det vi kallar natur och kultur. Peterson, och den nya högern, vill tvärtom hitta sin ordning i vår natur och vår kultur. Där hittar vi de regler och sammanhang som har gjort oss till dem vi är.

Det är lätt att hålla med Peterson. Det moderna vänstertänkandet har blivit destruktivt. Skillnader och hierarkier ska inte bara ifrågasättas eller förnyas utan till och med utrotas. Inga nationella eller kulturella identiteter ska få definiera oss. Inte heller våra kön ska få definiera oss. Alla som vill får vara män, alla som vill får vara kvinnor (eller något däremellan). Den ”logocentriska” (ordet kommer från filosofen Jacques Derrida) världsordningen ska utmanas. Logos: ordet, förnuftet, tron på att de skillnader som finns mellan olika språkliga benämningar återspeglar en naturlig skillnad mellan olika ”saker” eller ”fenomen” som återfinns i den icke-språkliga verkligheten som exempelvis ”man”/”kvinna”; ”vacker”/”ful”; ”människa”/”djur”) ska krossas. Det är nämligen med hjälp av sitt logos som den västerländske mannen har tagit världen i besittning. Det är med hjälp av logos som han har inordnat världen så att den passar just hans egen törst efter överhöghet och kontroll. Men nu ska den logocentriska världsordningen bort. Alla kategorier ska ifrågasättas. Allt ska göras om. Alla ska befrias.

Jordan B. Petersons storhet består bland annat i att han mitt i denna tid av intellektuell och verklig normupplösning har ställt sig upp och förklarat att vi inte kan leva utan ordning. Vi behöver hierarkier, vi behöver auktoritet, vi behöver respekt för kunskap och erfarenhet. Därtill behöver vi respekt för vår mänskliga natur som vare sig vi vill det eller inte faktiskt gör oss människor till män eller kvinnor. Och budskapet har med rätta vunnit gehör hos en bred publik. Självklart törstar vi efter ordning. Självklart törstar vi efter den ordning som vår natur, vår kultur och vår historia har förberett åt oss.

Men nu kommer Peterson med en andra bok: ”Bortom ordning” och med ens blir allt lite mer komplicerat. För vi kan naturligtvis inte bara leva med ordning, säger Peterson nu. Vi måste ha frihet också. Vi måste ha förnyelse. Vi måste få ifrågasätta ordningen. Vi måste få ifrågasätta auktoriteter. Vi måste få ifrågasätta gamla system som inte längre är relevanta. Ibland kanske vi till och med måste få göra revolution. Med andra ord – och han har naturligtvis rätt – kan vi inte låsa fast oss i en naiv och enkelspårig tilltro på ordning och konservatism.

Den första livsregeln (av tolv) i den nya boken lyder: ”Racka inte ned på sociala institutioner eller kreativa prestationer”. De sociala institutionerna representerar det givna, det som historien har lämnat efter sig. I en funktionell kultur som den västerländska är institutionerna en tillgång. De hjälper oss att organisera arbete, utbildning, kultur, familjeliv och ekonomi. Vi behöver inte uppfinna allt på nytt. Men samtidigt måste vi orka tänka att institutioner kan korrumperas, att rättmätig auktoritet (som vilar på kompetens och prestationer) kan bli till orättfärdig makt. Vi måste alltså orka ifrågasätta institutionerna när de inte fungerar. Vi måste våga tänka att de kanske måste förnyas. Och vi måste inse att det ofta är förändringar som gjort livet bättre för människor och inte bevarandet av status quo. Om vi hade levt i ett tillstånd av konsekvent konservatism hade vi inte haft vare sig kristendom, protestantism eller parlamentarisk demokrati.

Och därför ska vi heller inte racka ned på ”kreativa prestationer” som Peterson säger. Institutioner har en gång i tiden skapats av kreativa människor. Och nya tider kan kräva nya institutioner. Och det kan till och med vara så att den anda som en gång skapade en institution nu kräver att regler bryts och att institutionen görs om. Martin Luther skapade något nytt när han bröt med katolska kyrkan, men han ansåg sig också gå tillbaka till något mer ursprungligt. Det nya blev nödvändigt för att återskapa det gamla.

Så varför tar jag upp detta? För det första för att jag ser en tendens hos många nykonservativa att bli endimensionella. Man tror verkligen att allt var bättre förr. Man ser allt som har kommit med reformer och förändringar som försämringar. Vi behöver mer av konservatism idag, betydligt mer, men vi ska inte föreställa oss att hierarkier är oproblematiska eller att auktoritet inte korrumperar. Ordning är bra, men den får inte kväva och förtrycka.

Men jag tar också upp det för att den nya högern riskerar att springa sina motståndares ärenden om den förverkligar deras nidbild av konservativa som ett gäng enfaldiga bakåtsträvare. Visst ska vi hitta tillbaka till vår identitet och vår historia. Men vi ska också erövra det politiska fält av förnuft och klarsynthet som till slut förhoppningsvis kommer kunna ta oss ut ur vår samtida galenskap. Att hitta tillbaka till vår västerländska identitet måste innefatta att hitta tillbaka till den förmåga att hantera komplexa sammanhang som varit vår styrka.

Peterson visar vägen när han omedelbart efter att ha skrivit en bok om behovet av ordning skriver en motbok om behovet av ett intelligent uppror mot ordning. Med sin nya bok kommer Peterson öppet ut som konservativ, men som en tänkande konservativ. Och det är aldrig fel. Det är dessutom så att en konservativ människa inte behöver vägledas av en kärlek till ordning utan av en strävan efter balans mellan ordning och förnyelse.

Fotografi av Gage Skidmore.