Av praktiska skäl brukar man stycka upp historien i tioårsperioder. Ett år är för kort och ett sekel för långt om man vill sätta fingret på någon viktig tendens, som får betydelse för kommande släkten. Till exempel blev 1930-talet nazismens decennium. Någon kanske skulle säga att det var 40-talet, men det var då dom förlorade. På 30-talet var nazismen en framtidsideologi och många hoppade på tåget för att vara i takt med tiden. På samma sätt blev 60-talet studentrevoltens decennium – inte så att revolutionen avstannade 1970, men alla förstår vad man menar.  

2010-talet skulle kunna kallas PK-ismens decennium. Men PK-ism är ett samlingsbegrepp för en rad uppfattningar, som mest har det gemensamt att de i det långa loppet gynnar den politiska eliten. Ingen har någonsin burit ett plakat till stöd för PK-ism, ingen kallar sig ”stolt PK-ist” och det PK-istiska manifestet väntar fortfarande på sin författare. Som ideologi rymmer den så många motsägelser att till och med kommunismen vid en jämförelse framstår som logisk och genomtänkt. 

Snarare markerar 2010-talet sekterismens återkomst. En epok då sekterna tog steget ut från diskussionsklubbarna och nådde massorna. Plötsligt hyste miljoner västerlänningar trossatser som inte kunde ifrågasättas, där känslan övertrumfar logiska resonemang och avvikande åsikter uppfattas som tecken på ”ondska”. Knappt hade en sekteristisk idé avklingat förrän nästa tog vid, och den kunde handla om något helt annat. Även det vi lite slarvigt kallar vanligt folk rycktes med, eftersom allt verkade ”ligga i tiden”. Man kan med fog tala om ”masspsykosernas decennium”. 

Massinvandringen 

Det märkvärdiga är inte att miljoner människor från dysfunktionella länder som Afghanistan eller Somalia hellre vill bo i välfärdsländer som Sverige. Särskilt om de utan motprestation kan få gratis bostad och välfärdstjänster för sin familj. Det märkvärdiga är att så många svenskar under så många år välkomnade den utvecklingen, och tyckte det var en självklarhet att Sverige tog socialt ansvar för andra länders medborgare. Att i stor skala acceptera invandring utan identitetshandlingar, ofta utan andra asylskäl än sökandes egen berättelse, samt behandla tiotusentals unga män i värnpliktsför ålder som minderåriga barn, är inget annat än galenskap. 

MeToo 

I en krönika i Metro anklagar Cissi Wallin journalistkollegan Fredrik Virtanen för våldtäkt, vilket blev startskottet för en rörelse som kom att utvecklas till en häxprocess, där välutbildade kvinnor i karriären anklagade manliga medtävlare för olämpligt sexuellt beteende. Det kunde röra sig om enkla saker som en opassande blick, uppskattande sms eller något misslyckat raggningsförsök åratal tillbaks i tiden. Trots det kunde konsekvenserna bli förödande för de utpekade männen. De tusentals våldtäkter som årligen begås av män med invandrarbakgrund, berördes inte med ett ord. 

Djurens rätt 

Djurrättsrörelsen blev aldrig någon massrörelse, men vem kunde ana att fredliga djurvänner som inte vill göra en kattunge förnär, plötsligt skulle tillgripa terrormetoder och dödshota bönder och deras familjer för att dom producerar mat. Jag läste någonstans att Nazityskland på sin tid hade Europas strängaste djurskyddslagstiftning, där till och med maskar skonades från plågsamma djurförsök. 

Klimatrörelsen 

Närmare masspsykos kan man knappast komma. Miljoner välmående västerlänningar, som aldrig upplevt några klimatförändringar och antagligen aldrig kommer att göra det, är beredda att offra kommande generationers hela ekonomiska tillväxt i förhoppningen att sänka jordens temperatur någon tiondels grad. Som ledare valde man en lätt autistisk tonåring, vars främsta merit är att hon skolkat från skolan. 

Antirasismen 

Det faktum att människor har olika hudfärg upplevs som ett så oöverstigligt problem att enda lösningen verkar vara att krossa den västerländska civilisationen, riva alla statyer, bränna amerikanska städer, skriva om världshistorien, utestänga asiater från universiteten och damma av hundra år gamla rasteorier. Allt för att uppnå slutgiltig rättvisa.         

Feminismen 

De modiga kvinnor som en gång kämpade för kvinnlig rösträtt, kunde knappast ana att feminismen en dag skulle stämpla manlighet som något ”toxiskt”. Ett gift som måste drivas ut redan hos dagisbarn. Andra grenar på samma träd är genusvetenskapen, insikten att det finns hundra olika kön, pojkars rätt att få operera sig till flickor och tvärtom, samt idén att heterosexuella män (som är de enda män som faktiskt producerar nya barn) utgör ett hot mot människors identitet. 

Covid-19 

Under decenniets allra sista dagar kungjordes upptäckten av ett nytt influensavirus från Wuhan. Den masspsykos som följde kom att överskugga alla andra. Och tillförsäkra att masspsykosernas tema kommer att fortsätta långt in på 2020-talet.   

Man kan tolka 2010-talet som att Västvärlden drabbats av ett masspsykologiskt fenomen, som verkar kunna ta sig vilka uttryck som helst. Douglas Murray beskriver det träffande i boken ”Madness of crowds”. Även Dostojevskij är inne på samma tema i ”Onda andar”, som jag läste i ungdomen. Romanen beskriver en politisk rörelse i Ryssland som går över styr, och titeln syftar på en berättelse i Lukasevangeliet där en ond ande tar sin boning i en svinhjord, som därefter rusar mot ett stup.   

Men så apokalyptisk kanske man inte behöver vara. Det är ju faktiskt möjligt att vi tar vårt förnuft till fånga under 2020-talet.