Varje år vid den här tiden kommer Statistiska centralbyrån (SCB) med fullständiga uppgifter från året innan vad gäller personer med utländsk bakgrund som är folkbokförda i landet. Då kan vi få en överblick av hur befolkningens sammansättning ser ut, för att kunna göra jämförelser av de förändringar som har skett sedan millennieskiftet.  

Som vi kan se av diagrammet ovan, har personer med utländsk bakgrund ökat med drygt en och en halv miljon under de senaste 20 åren medan den svenskättade befokningen har minskat med 29 000 personer. I begreppet ”utländsk bakgrund” ingår personer som är utrikes födda eller de som är födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar. ”Svensk bakgrund” innebär att man är född i Sverige med två svenskfödda föräldrar. Personer som har en utrikes- och en svenskfödd förälder har jag delat 50/50 mellan grupperna.

Bryter vi ner diagrammet i detaljer, ser vi att nästan hela ökningen av dem som ingår i begreppet ”utrikes bakgrund” antingen är utrikes födda eller har två utrikes födda föräldrar. Samtidigt har de med två svenskfödda föräldrar minskat mest, med nästan 160 000 personer under denna tidsperiod.

Jag har tidigare här på sajten, och även i andra sammanhang, berättat att fram till 2003 räknade våra myndigheter ”utrikes bakgrund” som liktydigt med att vara utlandsfödd eller född i Sverige med minst en utrikesfödd förälder. Över en natt snävades emellertid definitionen in till att gälla två utrikesfödda föräldrar. Vips försvann en halv miljon personer med invandrarbakgrund och lika många svenskar tillkom i den officiella statistiken. När jag frågade SCB varför man gjorde ett sådant tvärt lappkast blev svaret att ”vi och Migrationsverket tyckte att det var dags för det!”. Såvitt jag vet har inte riksmedia berättat om denna förändring. Frågan kvarstår om siffrorna friserades därför att de var politiskt besvärande.

Den största orsaken till den demografiska omvälvningen är invandringen. På 20 år har drygt två miljoner uppehållstillstånd beviljats av Migrationsverket.

Även om långt ifrån alla stannar kvar permanent, så är det ett enormt inflöde under så kort tid i en så pass liten befolkning som den svenska.

Ser vi till nettoinvandring (invandring minus utvandring) har hittills drygt 1.1 miljoner nya personer folkbokförts i Sverige under denna tid. För detta gäller att man ska ha en fast adress, vistas här minst ett år och fått ett svenskt personnummer. Den största gruppen som utvandrar är emellertid svenskar, som vi kan se av diagrammet nedan. Däremot är det asyl- och anhöriginvandringen från länder i tredje världen (mest Mellanöstern och Afrika) som är dominerande vad gäller permanenta uppehållstillstånd och framtida medborgarskap. Thailand, Indien och Kina är huvudsakligen arbetskraftsinvandring (utanför EU/EES).

Sverige beviljade under förra året asyl (inklusive kvotflyktingar) till 1,3 gånger så många personer som vad övriga Norden gjorde tillsammans. Medan Danmark endast gav 601 personer asyl, fick 10 279 asylsökande stanna i vårt land. Detta till trots har vår regering talat om att vi ligger på EU:s miniminivå. Intressant är att båda länderna med sin helt skilda migrationspolitik, har socialdemokratiskt ledda regeringar. 

Sverige har under årtionden har haft en extremt högre asyl- och anhöriginvandring än övriga Norden. Skulle vi ligga på övrig nordisk nivå i förhållande till vår folkmängd, och ta emot dubbelt så många som vad våra grannländer gör (eftersom vi har ungefär dubbelt så stor befolkning), så skulle vi ändå bara ha beviljat uppehållstillstånd till en fjärdedel av alla asylsökande (plus liknande med den påföljande anhöriginvandringen) jämfört med vad vi har gjort. Då skulle Sverige ha varit ett helt annat land idag.  

Tack Affes statistikblogg för research och diagram. 

BILD: En restaurang i Stockholm, 1960-talet.