Livet har varit hyggligt mot mig men det hindrar inte att det funnits fasansfulla upplevelser. Det har hänt att jag känt mig som Tantalus, du minns han som var hungrig och törstig men varken kunde äta eller dricka ty när han sträckte sig mot frukterna som hängde ovan honom lyftes de utom räckhåll och när han ville fånga vattnet i sina skopade händer sjönk det undan. Tantalus såg det enkla som behövde göras men illvilliga yttre omständigheter berövade honom makten att lösa sina problem.

En Tantalus-upplevelse var när jag av misstag köpte ett annat bolag med mitt eget bolags aktier och då förlorade aktiemajoriteten och därmed kontrollen. Det andra bolaget missköttes vilket var uppenbart för mig men inte för majoritetsägarna. Det rann pengar ur bolaget vilket gjorde mig förtvivlad. När jag insåg att situationen inte kunde påverkas av mig eftersom jag gjort mig av med makten över företaget förbannade jag min dumhet att göra bolagsaffären. (En viktig lärdom av detta, som tyvärr nådde mig alltför sent, var att man ska vara mycket försiktig med att släppa kontrollen över sådant man bryr sig om. Efteråt har jag upptäckt att redan Machiavelli varnade för detta.)

Numera upplever jag Tantali kval varje dag när jag tänker på hur Sverige styrs. Skillnaden mot förra gången är att jag aldrig kontrollerat Sverige, men likheten är att jag inte i tid kastat mig på nödstoppet och skrikit mig hes i protest när jag anade vartåt det barkade.

Samtidigt är det, vad Machiavelli än säger, svårt att helt lita till sina illavarslande aningar när en hel värld förkunnar att allt är på rätt väg och problemen i goda händer och på väg att lösas. Så har det varit i Sverige. Politiker av nästan alla partier har suttit i maktpositioner och förklarat hur väl de styrt skutan Svea medan de trafikerat rutten mellan Scylla och Charybdis med gradvis ökande nonchalans och sorglöshet.

Visst har det funnits folk som varnat långt innan jag började ge hals. Men de har förbannats och stötts ut av ett politikervälde med vapendragare, exempelvis i media, som inte tål kritik och än mindre accepterar seriösa diskussioner kring sina avsikter med nationen.

Vid det här laget är det emellertid praktiskt taget omöjligt att inte lägga märke till vanskötseln av landet. I hur många år har svenska folket inte fått lära sig att löftena om brottslighetsbekämpning aldrig hålls? Det tycks inte ens vara möjligt att öka antalet poliser. Skolans problem, som före detta utbildningsminister Gustav Fridolin lovade att lösa på hundra dagar, är oförändrade och till synes opåverkbara av politiken (fram till dess att nuvarande minister tog i med hårdhandskarna och fuskade i de internationella Pisamätningarna genom att plocka bort särskilt dåliga elever från testerna så att det svenska genomsnittet skulle förbättras). Det planeras en elektrifiering av landet som hotar att leda till att det fläckvis blir strömlöst och till industriflykt utomlands.

Hade jag klarat det så mycket bättre själv då? Jag är den förste att erkänna att jobbet är svårt, särskilt som politikerna under decennier envetet jobbat för att trycka in alltfler orealistiska PK-idéer i svensk lagstiftning och ej haft annat att säga när dumheterna uppenbarats än att de ”varit naiva”. Våra ledare är emellertid inte bara naiva, utan också högmodiga, ofta obegåvade, nonchalanta och oerfarna av att leda stora organisationer. Det finns många människor i Sverige utanför politiken som har den sortens läggning och erfarenheter som skulle behövas för att försöka rätta upp situationen. Sveriges problem är inte att fel partier sitter vid makten utan att den sorts människor som politikerväldet ställer till förfogande i allmänhet är olämpliga för uppgiften. Men det finns många människor i Sverige som vore lämpliga.

För att undersöka potentiella ledares lämplighet kan man börja med att fråga hur de ställer sig till Sveriges ambition att vara en humanitär stormakt. Om de svarar som en miljöpartistisk socionom på den frågan är de inte lämpliga. Ett första uppfordrande, klargörande och nyttigt budskap från en ny regering vore att det blir för dyrt och krångligt för Sverige att upprätthålla stormaktsambitionerna. Det är bättre att rätta munnen efter matsäcken.