Att toppolitiker i Sverige ofta har låg utbildning, få akademiska poäng och bristfällig arbetslivserfarenhet är ingen nyhet. De politiska ungdomsförbunden är inte bara rekryteringsbas för politiker, utan också en möjlig karriärväg för ungdomar utan tillräckliga betyg för en akademisk bana, och utan tillräcklig entreprenörsanda för att slå sig fram i näringslivet eller tillräcklig begåvning för att bli något inom kultursektorn. En plantskola för medelmåttor om man vill vara elak. Därför har vi politiker som Mikael Damberg, Margot Wallström, Lena Hallengren och Anders Ygeman. Det är osannolikt att någon av dem blivit minister i ett mer meritokratiskt land, som England eller Frankrike.

Kanske var det därför vi kände oss så trygga när Anders Tegnell intog scenen i januari 2020. Äntligen en expert som verkade veta vad han talar om. För statsepidemiolog blir man väl inte helt utan anledning? När pandemins kalla vindar blåste som hårdast samlades vi runt honom som runt en lägereld.

Men det mesta Tegnell sa om Corona visade sig vara rena killgissningar, och han gissade fel så ofta att det som imponerade mest till slut var hans orubbliga självförtroende. Många ifrågasatte om Anders Tegnell verkligen var den vassaste kniven i expertlådan. 2009 jobbade han på Socialstyrelsen och fattade det ödesdigra beslutet att inhandla 18 miljoner vaccindoser Pandemrix mot svininfluensan, trots att det (enligt professor Tore Scherstén) fanns varningsklockor som ringde. Till exempel förbjöds vaccinet i USA på grund av risken för neurologiska skador. Som anekdot kan nämnas att producenten av Pandemrix, Glaxo Smith Kline, i ett helt annat ärende 2012 dömdes till ett historiskt högt skadestånd på tre miljarder dollar för att ha undanhållit säkerhetsinformation.

Skandalen runt svininfluensan borde legat Anders Tegnell i fatet, men istället befordrades han alltså till statsepidemiolog. En karriärstege som för tankarna till Dan Eliasson.

Efter Tegnell blev Agnes Wold den mest mediala experten under pandemiåret. Men även hennes spetskompetens har ifrågasatts. Till exempel när hon i mars 2020 twittrade att Folkhälsomyndigheten just räddat ”bortskämda svenskar” från ett livsfarligt virus. Eller när hon tipsade om att man kan undvika smitta genom att hålla andan när man passerar någon i affären. Agnes Wold är professor i bakteriologi (inte virologi) och hennes främsta akademiska merit är en artikel i ansedda tidskriften Nature 1997, där hon framlägger vetenskapliga bevis för att kvinnor diskriminerats vid akademiska tillsättningar. En upptäckt som kanske gör henne förtjänt av utmärkelsen årets kvinna, men knappast Coronaexpert.

Epidemiologen Emma Frans har hyllats i vida kretsar för sitt folkbildande arbete, att lära svenskarna skilja mellan fakta och desinformation när det gäller Corona. Hennes egen forskning har dock mest handlat om autism hos barn till äldre pappor, och utöver det har hon varit medförfattare till en artikel om könsvårtor. Läkaren Benjamin Kalischer Wellander varnar i Göteborgsposten för att debattörer som Wold och Frans tilldelas expertstatus, och menar att det finns gott om mer kvalificerade forskare att vända sig till.

Matti Sällberg är visserligen kvalificerad virusforskare på Karolinska, och som sådan ofta anlitad expert i exempelvis TV4. Men han är också styrelseordförande för Svenska Vaccinfabriken Production AB, styrelseledamot i Probona (som tillverkar handsprit) och bedriver sin forskning med stöd av Bill & Melinda Gates Foundation. Så hans objektivitet kan starkt ifrågasättas.

Man får intrycket att tongivande experter ibland rekryteras på samma grunder som politiker. Där kontakter, lojalitet och egenintresse spelar större roll än kompetens och oberoende. Jag vet inte hur Google och Facebook rekryterar sina faktagranskare, men gissar att de härrör från samma vetenskapliga B-lag. Kompetenta oberoende forskare med avvikande uppfattning, gör klokt i att hålla god min om de inte vill bli deplattformerade. En del kanske radikaliseras och återfinns i oppositionella nätverk som World Doctors Alliance.

En erkänt kompetent forskare, som kom på kant med etablissemanget, var kemisten och nobelpristagaren Kary Mullis som 1983 uppfann PCR-testet – det test som idag används för att diagnosticera Covid-19. Utan detta test skulle man vara hänvisad till faktiska symptom för att avgöra vem som har Covid, och vem som kan ha dött av det. Hela Covid-pandemin skulle reduceras till en svår, eller kanske medelsvår, säsongsinfluensa och ingen skulle kommit på idén att stänga ner världsekonomin.

Därför är det intressant att höra hur Kary Mullis redan på 90-talet varnade för att använda PCR-test som diagnosverktyg för virus. I det här klippet förklarar han varför testet är så känsligt att om man driver det tillräckligt långt, kan man ”hitta vad som helst i vem som helst”. Mullis dog 2019 och hann inte uppleva hur hans testmetod bidrog till att omstöpa världsekonomin, men i det här klippet tar han heder och ära av en av Coronapolitikens arkitekter, världens kanske mäktigaste hälsobyråkrat, Anthony Fauci.

BILD: Kary Mullis