Bland det mest föraktade man kan vara nuförtiden är konspirationsteoretiker. Det har ungefär lika låg status som att vara klimatförnekare, vaccinmotståndare eller tro att Biden fuskade i presidentvalet. I mångas ögon ett bevis på att man lider av vanföreställningar och missat det här med verklighetskontakt. Därför känns det lite upplyftande att en av världens mest inflytelserika konspirationsteoretiker faktiskt är svensk.

Ole Dammegaard (bilden), som driver den populära sajten ”Light on Conspiracy” började sin bana som Palmespanare på 1980-talet, vilket bland annat resulterade i boken ”Statskupp i slow motion”. Till skillnad från många privatspanare gick han steget vidare och började se paralleller med andra uppmärksammade mord, till exempel mordet på JFK och Martin Luther King. Därifrån var steget inte långt till att intressera sig för terrordåd runt om i Europa, och ju djupare han grävde, desto oftare stötte han på en gemensam nämnare.

Under kalla krigets dagar byggde Nato upp en typ av hemliga försvarsceller i många länder (däribland Sverige) med uppgift att organisera motstånd vid en eventuell sovjetisk ockupation. Dessa nätverk kallades ”Gladio” i Danmark och ”Stay Behind” i Sverige. De avvecklades inte efter Berlinmurens fall, som man skulle kunna tro, utan tilldelades andra uppgifter. När det inte längre fanns något Sovjetunionen som hotade västvärlden och tvingade den till sammanhållning, behövdes ett inre hot som fyllde samma funktion.

Till saken hör att Oles egen familj, från att ha varit involverad i den danska motståndsrörelsen mot nazisterna, började arbeta för Nato efter krigsslutet. Vid något tillfälle berättar Ole hur hans pappa förvarade ett automatvapen hemma, så man kan ana ett moment av fadersuppror i hans engagemang.

I korthet omstöptes Stay Behind till att skapa rädsla och osäkerhet bland civilbefolkningen i väst. Metoden man tillämpade var ”False Flag operations”, det vill säga terrorattacker som skylldes på någon annan, vanligtvis muslimska grupper, enskilda galningar eller vit-makt-anhängare. Mönstret var likartat, så Ole utvecklade en intuition som gjorde att han ofta kunde förutse terrorattacker flera veckor innan de inträffade. Till exempel i Nice, Paris, London eller Köpenhamn. I den här videon samtalar han med Mikael Willgert, och det kan nämnas att en uppföljande intervju klassades som hatretorik av YouTube och kan ha bidragit till att Swebb-TV stängdes ner några dagar förra sommaren.

Som lekman undrar man förstås hur det går till att organisera en terrorattack. Den måste ju ge ett trovärdigt intryck och få bra genomslag i media. Vem sköter regin? Hur hanterar man den lokala polismakten? Ska man använda sig av riktiga dödsoffer, eller funkar det med skådespelare? Jag kommer osökt att tänka på filmen Wag the Dog från 1997, som handlar om hur en Hollywoodproducent spelad av Dustin Hoffman får i uppdrag att simulera ett krig, med syftet att ro i land en misslyckad presidentvalskampanj. Enligt Ole Dammegaard är det ungefär så det går till i verkligheten. I den här schweiziska intervjun förklarar han hur allt ifrån logistik, manus till rekrytering av ”Crises actors” numera sköts av internationella kris-företag. Dessa agerar mycket professionellt och har till och med hemsidor som marknadsför sig på nätet.

Nu kanske någon invänder att såna här vidlyftiga konspirationer är omöjliga att hemlighålla och snart skulle läcka ut i media. Jag hade själv hävdat den åsikten, innan jag stötte på följande intressanta information. Sju månader efter terrordådet på Drottninggatan hölls en konferens på Kistamässan i Stockholm, arrangerad av föreningen Folk och försvar. En av gästföreläsarna var samordningschefen för Stockholmsregionen Ola Slettenmark, som i detalj redogjorde för vad som hände den den 7:nde april 2017, då Akilov dödade fem människor innan han kraschade in i Åhléns varuhus. I en oklanderlig powerpoint-presentation berättar Slettenmark hur han av en tillfällighet skickade ut ett mail till samtliga kommundirektörer i regionen om förhöjd terrorberedskap, en minut innan attacken ägde rum.

Föreläsningen filmades och fanns tillgänglig på nätet. Ändå verkar ingen journalist ha reagerat på timingen, vilket rimligtvis borde ha skapat krigsrubriker i Dagens Nyheter. Sannolikheten för att det skulle vara en slump är helt enkelt för liten. Titta på klippet och döm själva.

Den ende i Sverige som reagerade rationellt verkar ha varit Ole Dammegaard. Genast satte han igång med en febril aktivitet för att kartlägga Ole Slettenmark – som genom några oförsiktiga tweets kunde knytas till ett organiserat nätverk med kopplingar till Nato. Vad som sedan hände kunde lika gärna vara hämtat ur en James Bondfilm, så jag låter Ole Dammegaard berätta med egna ord.

Varje tänkande människa måste fråga sig om något av detta kan vara sant, eller om det är frukten av en kreativ galenpannas fantasi. Det obehag konspirationsteoretiker väcker hos många människor, tyder på att svaret inte är helt enkelt.

När det gäller Ole Dammegaard själv har han utsatts för upprepade mordhot, både i Sverige och Natolandet Danmark och har under flera år levt i exil i Spanien. Nyligen bestämde han sig för att även fly de spanska lock down-lagarna och bosätta sig på Bali.