Att friskolor gör vinster och ibland delar ut pengar till sina ägare är en het potatis som svenska politiker har svårt att hantera. En del vill förbjuda den heta potatisen, andra säger att äsch, det är väl inte så farligt med vinst, vi kan väl tala om något annat? Vi kan väl tala om att förstatliga den kommunala skolan i stället? Andra åter menar att vinsterna är ofarliga, värre är att friskolorna inte har så många behöriga lärare.

Det förefaller mig osannolikt att sådana debattörer ska kunna komma fram till något praktiskt som kan lösa den svenska skolans problem.

Själv har jag i decennier framhållit att ett problem med vinstmöjligheten är att samvetslösa skolinnehavare kan förledas att ge dålig utbildning för att spara pengar i kombination med glädjebetyg för att få många kunder. Om politikerna förstått detta enkla så hade de för länge sedan kunnat införa ett system med utomstående betygskontroll. Så hade det blivit slut på eventuell betygsinflation. I så fall, säger jag, hade skolvinsterna i stort sett berott enbart på effektivare produktion och det ska man väl bara vara glad över.

Icke, säger ansvariga politiker och hämtar näring från en nyutkommen rapport från riksdagens utredningstjänst som jag inte kunnat hitta men som återges av Dagens Nyheter. Det visar sig 1) att friskolorna har i snitt 2,2 fler elever per lärare än de kommunala skolorna, 2) att friskolorna betalar lägre löner till lärare än kommunala skolor (2 500 kronor i snitt för gymnasielärare) samt 3) att friskolelärare har ”sämre utbildning” eftersom andelen lärare med pedagogisk examen ligger 12 – 14 procentenheter lägre än hos kommunala skolor.

Ordföranden i Riksdagens utbildningsutskott Gunilla Svantorp (s), som beställt rapporten från utredningstjänsten, visar sig ha en helt annan syn på situationen än jag. Hon är upprörd och säger att ”om läraren inte har en svensk lärarexamen så är det klart att skolan kan betala lite som den vill”. Hon antyder att skolornas vinster härrör från någon sorts utsugning av lärarna som får lägre löner och större klasser än hos kommunen.

Jag kan inte förstå Svantorps tankegång. Föreställer hon sig att friskolelärarna är en sorts slavar som inte valt att jobba där utan tvingats till de privatägda katedrarna? Är det inte rimligare att tro att friskolorna erbjuder bättre arbetsförhållanden och att det är därför friskolelärarna går med på lägre löner och lite fler elever? Även Svantorp tycks ana denna sanning ty hon säger:

Friskolor kan locka lärare med hjälp av ett lättare elevunderlag som inte kräver lika stora stödresurser… Arbetsmiljön påverkas om du har elever som är självgående.

Jag tror att det är ett stort problem i svensk skoldebatt att ansvariga politiker betraktar det som något illavarslande att en del skolor lyckas sköta verksamheten så bra att det till och med blir pengar över (om de nu inte grejat överskotten genom att sparka lärarna och trixa med betygen). Överskotten är bara ett tecken på att vinstskolorna fungerar bättre än andra. Svantorp skulle nog invända att det till stor del beror på elevunderlaget. Såklart det gör. Men det beror också på att de flesta friskolor genomsyras av en annan mentalitet än kommunala skolor. (Ja, en generalisering, men utan en del praktiska förenklingar kommer man ingenstans.)

Bara en sådan sak som att friskolorna har färre behöriga lärare än kommunskolorna kan vara ett sundhetstecken. Endast lärare som gått på lärarhögskola räknas som behörig. Svenska lärarhögskolor är kända indoktrineringsnästen för politiskt korrekta teser som för det mesta undergräver ordningen i klassrummen och försvårar inlärningen. Konceptet ”behörig lärare” infördes år 2011 av utbildningsminister Jan Björklund som ville förbättra skolan men lurades av skolbyråkratin att i stället tvinga alla lärare att genomgå lärarhögskolornas åsiktsmatning. Varför skulle någon bli en bättre mattelärare av att efter universitetsexamen i matematik sitta av något år på lärarhögskola för att fördjupa sig i Värdegrunden?

Problemet med sådana som Svantorp och hennes i stort sett likatänkande i andra partier är att de verkar tänka mer på att försvåra för de välfungerande friskolorna – vilket kallas för att främja likvärdighet; se statens utredning om ”en mer likvärdig skola” – än om att, eventuellt med friskolornas hjälp, rycka upp de kommunala skolorna, framför allt i eftersatta områden.

Vilken vansinnig idé, kanske du tycker, att vinstdrivande friskolor skulle kunna göra nytta för barn som har socioekonomiska problem. Här är en artikel i Wall Street Journal som redovisar vetenskapliga studier om att psykfallen blir färre i privatskolor inte bara på grund av elevunderlaget utan också för att ”friskolor upprätthåller en hårdare disciplin än traditionella kommunala skolor. Kundvalssystem gör det också möjligt för föräldrar att flytta sina barn från kommunala skolor om barnen har problem och kan skicka dem till skolor som är säkrare eller kulturellt mer välanpassade”.