Kan det finnas islam utan islamism, kan det finns islamism utan islam? Knappast. Inget experiment kan utföras i något land genom att där tillåta islam enbart. Där islam finns, finns islamism. Antagligen är det lättare att finns ett land utan – officiellt erkänd – islam men med islamism. Den kan överleva underjordiskt.

Men i så fall är väl Macron antingen naiv eller förljugen när han formulerar sina krav gentemot islams företrädare i Frankrike? Kortfattat uttryckt är hans strategi, uttryckt i min sammanfattning: ”Macron ingriper hårt, samtidigt som han försöker hålla en gräns som skall skilja vanliga muslimer från dem han kallar för islamistiska separatister. Finns en sådan gräns eller inte? Det har han inte anledning att spekulera om: Han är tvungen till handling, samtidigt som han måste hålla ryggen fri mot dem som kan tänkas angripa honom för rasism och diskriminering”.

Jag tror att det är en klok strategi. Man vinner inget på att diskutera de frågor som ställs i första meningen på denna text. Islam finns och islamism finns. Det lönar inte att diskutera förhållandet dem emellan. Uppgiften är ju så enkel – att så effektivt som möjligt bekämpa islamismen. Därigenom kommer nämligen också islam att försvagas, om man gör det på ett klokt sätt.

Illae facient! Det är de (flickorna) som ska göra´t!

Män styr islamska samhällen, klaner och familjer. I allmänhet är det fadern, i hans frånvaro en bror eller annan manlig släkting. Flickor och kvinnor tillåts ingen egen rörelsefrihet. Västerländska samhällen är därför för dem ouppnåeliga paradis. Det är deras manliga överhuvuden medvetna om. Det är därför dessa med alla medel hindrar sina systrar, döttrar och fruar att anamma de seder som tillåter kvinnorna frihet i våra samhällen. Detta vill ingen företrädare erkänna – annat än när de intervjuas inför en dold kamera eller mikrofon. De fruktar jämställdheten. De fruktar denna så till den grad att de använder sig av kast med flicka från balkong och andra mordiska metoder.

Därför skall denna, jämställdheten, med obönhörlig konsekvens användas. Den ska tvinga muslimska män att tillåta sina flickor och kvinnor att göra allt det som svenska flickor och kvinnor tillåts göra.

Men är det görligt? Kommer de muslimska flickorna att ens våga ställa krav på samma ställning och behandling som är naturliga för och aldrig ifrågasatta av de svenska flickorna? Det är svårt men görligt. Alla de aktiviteter som skolan förutsätter att dess elever skall ägna sig åt skall obligatoriskt gälla också muslimska elever. Ingen ”befrielse” från gymnastik eller bad, ingen hörsamhet för andra krav på särbehandling för de muslimska flickorna.

Inga religiösa symboler skall tillåtas i skolorna. Huvudduken är en sådan.

De muslimska familjer som inte accepterar detta får söka sig till länder som bättre kan tillfredsställa deras krav.

En sådan hårdare, eller rättare sagt mindre eftergiven, politik kommer att provocera familjer med extrema, islamistiska värderingar. De kommer då att avslöja sig genom att dra vidare till ett annat land, eller genom att med våld försöka få skolmyndigheter och andra att böja sig. Att på något sätt avvika från jämställdhetens krav skall vara straffbart för skolansvariga.

Dessa krav skall ställas, givetvis, också gentemot muslimska friskolor. De kommer därför att försvinna.

Detta är en politik mot diskriminering. Det blir svårt för muslimerna och deras svenska apologeter att protestera. Det kommer de försöka ändå – men de kommer att mötas med skratt istället för vördnadsfull uppmärksamhet.

År efter år kommer den ena årsklassen muslimska flickor efter den andra att lämna den obligatoriska skolan med erfarenheter av friheter som deras manliga överhuvuden inte längre kunnat förneka dem.

Också de andra inslagen i Macrons strategi bör genomföras, men denna, som tar hjälp av flickornas hittills underkuvade frihetslängtan, blir den viktigaste.

Islamismen blir omöjlig, islam som politisk ideologi får svårt att överleva.