HITTAT PÅ NÄTET: ”Nu kommer December i glänsande adventsskrud!”

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Thekla Knös (1815-1880) var författare, poet, psalmförfattare och översättare. Hon växte upp i Uppsala i kretsen kring författarna Geijer, Atterbom, Israel Hwasser och Malla Silfverstolpe. Hon var dotter till professor Gustaf Knös och Alida Maria Olbers och fick sin bildning i den berömda litterära salong modern höll i staden.

Boken Året: teckningar ur barndomslifvet trycktes 1868.

Förordet:

Till de läsande barnen.

Käre barn!

Detta är en verklig historia, en sammanfattning af några vänners erfarenhet af de olika månaderna, ett år på landet, ett minne af förflutna barndomsdagar. När vi samlade dessa våra minnen och erfarenheter, ansågo vi det icke nödvändigt att säga hvilken af oss som valt att skildra den eller den månadens egendomliga lynne. Men jag ber Er, läsen litet i sender, annars tröttnen I snart. Naturen ger oss icke allt på en gång. Det är bäst att först läsa i dess bok och se efter hvad den närvarande månaden just nu har att bjuda Er. Säkert är det roligare och nyare saker än som stå i denna tryckta bok, fastän den kan visa Er på åtskilligt. I förhoppning att kunna glädja Er och liksom påpeka huru mycket godt det finnes, som vi ej hunnit nämna, lemna vi den i Edra händer och önska Er djupare allvar och gladare lekar än I kunnen finna deri! Alla våra fröjder ville vi gifva Er, alla goda tankar, som lyst oss, då vi voro små. Med varma önskningar för Ert väl året igenom, förblir jag, käre barn, Er vän.

Utdrag ur kapitlet om månaden december:

Ack, ack, så roligt! Nu kommer December i glänsande adventsskrud! Beskrifningen af den förra månaden fick passera som en interfoliering af mammas tankar, men nu äro vi, barn, åter ordförande. Kunde vi nu bara få ord för allt hvad vi ville berätta! det vill säga: tillräckligt få ord, så att man ej drunknar i svallet. Ett ord vore visst tillräckligt; att bara nämna: »julmånad» är att nämna dess hela innehåll, syfte och karakter. Men det vore ett alltför sammanträngt uttryckssätt för oss, vi, som så gerna vilja språka. Alldeles på enahanda sätt går det väl också icke till på olika ställen och i olika familjer; derföre, kära små vänner! kunna ju vi nu få berätta för er huru vi hafva det och hoppas att I en annan gång låten oss veta huru det ser ut hos er. Alla halva vi säkerligen den åsigten gemensam, att alltifrån December månads första timme har hvarje dess dag och stund blott ett egendomligt intresse, det nemligen att föra oss närmare till jul, hvilket vi riktigt otvetydigt Icänna, på samma sätt som då man om sommarn sitter i en båt på rinnande vatten och märker huru den liksom sjelfmant glider mot ett önskadt mål, en grön udde omgifven af hvita neckrosor eller något annat vackert och ljufiigt. Alltså: låt oss då bara tala om julen! Vi kunna ändå börja med den första December, ty är det redan då så mycken snö i skogarne att timmer och ved hemforslas, så göra vi genast upptäcktsresor på de nya vintervägarne för att speja efter riktigt vackra julgranar. Alla arbeten och alla uträkningar hafva afseende på julen. Huru ofta i denna månad tömmes på bordet små sparbössornas innehåll, hvilket räknas och omräknas, och storartade planer uppgöras om julgåfvor till pappa, mamma, syskon och tjenare, beledsagade af både tveksamma och förhoppningsrika undringar huruvida slantarne månde räcka till allt detta.

Fortsätt läsa Thekla Knös berättelse här

Redaktionen