PATRIK ENGELLAU: Den andra vågen

Det är mer våld än nöden kräver att döda en fluga med en Kalashnikov. Jag blir alltid misstänksam när till synes överdrivna åtgärder vidtas. Jag börjar leta efter dolda motiv. Det ohämmade svenska migrantinsläppet är ett exempel. Varför försörjer inte Sverige flyktingarna i deras närområden där samma peng räckt till så många fler? Det måste ha funnits något förtäckt skäl att prompt förmå migranterna att göra den långa resan. Mitt huvudtips, som några tycker är grovt och cyniskt, är att Sverige hade en redan uppbyggt social- och välfärdsindustri som gick på tomme och behövde nya livsvariga klienter att jobba med. Som bonus kunde Sverige glänsa som humanitär stormakt, troligen den främsta bland världens länder.

Coronapolitiken i olika länder får mig att ana likartade ugglor i mossen. Att regeringarna trevade sig fram under pandemins första månader kan man kanske förstå. Ingen visste något så länderna följde sina instinkter vilket lett till att USA hittills har 682 coronadöda per miljon invånare medan Kina har tre. Är det inte en amerikansk instinkt att tala sanning och en kinesisk instinkt att ljuga? Den tyska instinkten var att lugnt och metodiskt använda sin decentraliserade sjukvårdsorganisation till att pröva olika strategier för att finna de bästa angreppssätten och därefter i vetenskaplig anda implementera dessa nationellt – vilket per nu gett 119 döda per miljon. Sveriges instinkt var missa det enda mål som fanns, nämligen att skydda de äldre, vilket gett 585 döda per miljon.

Nu oroar sig världen för att pandemin ska blossa upp på nytt i en andra våg. ”Irland backar in i en nästan total karantän sedan smittspridningen tagit rejäl fart. Målet är att få ned siffrorna i tid till jul – och det blir dyrt”, skriver exempelvis Göteborgs-Posten. Storbritannien planerar en nästan total nedstängning under några veckor. Anders Tegnell inför särskilda regler i Uppsala som har stor smittspridning och säger kryptiskt att man ska ha ”samma regler för alla i samhället och inte göra den typen av åtskillnader” vilket kanske betyder att de särskilda uppsalareglerna ska gälla överallt i landet.

Jag har gjort en observation som jag tror är riktig även om den inte är vetenskapligt bevisad, nämligen att man, alltså media och myndigheter, i våras talade om antalet coronadöda medan man nu helt och hållet koncentrerar sig på antalet coronasmittade. Det är helt olika saker. Vi kan studera siffrorna för Irland, Storbritannien och Sverige:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Smittspridningen ökar medan dödligheten knappt påverkas. Mönstret verkar vara likartat över hela världen med några undantag (som Israel och Ryssland där antalet döda ökat stort under den andra vågen). Vad detta kan bero på vet jag förstås inte. Kanske på att de flesta av dem som befann sig i riskzonen togs av första vågen. Men det märkvärdiga är att många länder tycks reagera nästan lika kraftigt när smittspridningen ökar som när dödligheten ökade trots att de som smittas i den andra vågen inte verkar drabbas så hårt av viruset. Varför inte bara låt dem tillfriskna hemma i sängen utan några särskilda åtgärder?

Nedstängningsliknande åtgärder kan leda till minskad smittspridning men får också synnerligen besvärande effekter på ekonomin. Sådant kan vara befogat när många människors liv är i fara. Men så tycks det inte vara nu. Varför då ta till så grov ammunition?

Min gissning är att de som fattar beslut om skarpa åtgärder mot smittspridningen tillhör den grupp vars hela existens handlar om att motverka sjuklighet och död, nämligen hälsoprofessionen. Till exempel har coronats dödlighet visat sig vara betydligt lägre än vad som ursprungligen antogs. För hälsoprofessionen är det värre att underskatta farorna än att överskatta dem. Hellre stänga ned för mycket än för litet. Inget är viktigare än att undvika sjukdomsfall. Konkurser och arbetslöshet kommer i andra hand. 

Jag åtar mig inte att göra den rätta avvägningen mellan hälsans och ekonomins respektive krav på politiken. Att konflikten faktiskt existerar ser man på det öppna gräl som pågår mellan president Trump och hans coronaexpert doktor Fauci. Kanske också på att SJ tillåter fler passagerare på tågen samtidigt som Tegnell flaggar för nya restriktioner.

Patrik Engellau