HITTAT PÅ NÄTET: Svensk seger i slaget vid Dömitz

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Vid Johan Banérs återtåg från Magdeburg 1635 beslöt sig kurfursten av Sachsen för att med en armé genskjuta Banér i Mecklenburg.

Banér hade emellertid fått vetskap om kurfurstens planer, och han sände generallöjtnant Patrick Ruthven med ett kavalleri på närmare 5 000 man och 1 000 musketerare till Dömitz.

Den 22 oktober 1635 stod där ett slag, och svenskarna besegrade sachsarnas infanteriarmé på cirka 7 000 man och tog 2 500 fångar.

Utdrag ur boken Sveriges storhetstid, från år 1611 till år 1718 (1881):

Södra Tyskland var, redan då han mottog öfverbefalet, i de kejserliges våld; det gälde nu att rädda Sveriges inflytande i norr. Vi ha nämt hans infall i Böhmen. Efter slaget vid Nördlingen måste han draga sig tillbaka till sina förra qvarter i Thöringen. Stora voro de svårigheter, han här hade att bekämpa, men småningom gjorde sig hans ovanliga förmåga gällande, och den segerglans, som blänkte från hans vapen, förändrade snart ställningen. Hans trupper voro dåligt försedda, missnöjda och opålitliga. De sökte till och med en gång att i fältherrens frånvaro bemäktiga sig rikskanslerens person för att förmå honom att gå in på deras fordriugar och öfvergingo hoptals på lockelse af kurfursten af Sachsen, som nu började visa sig fiendtlig. Baner visste stilla upprorsandan och räddade öfver Elbe sin mycket underlägsna styrka undan den trolöse kurfursten.

En afdelning af lians här vann snart en framgång öfver sachsarne vid Dömitz i oktober 1635, och sedan han blifvit förstärkt af Torstensson som med friska trupper anländt från Preussen, ryckte han midt i vintern åter fram öfver Elbe. Nu fick sachsaren bittert ångra sitt öfvermodiga språk och falska beteende; hans land prisgafs åt det grufligaste hämdkrig. Kurfursten, som hotat
Pommern, tvangs att återvända för att försvara sitt eget land.

Fortsätt läsa här

Redaktionen