Gästskribent JOHAN AHLIENUS: Ljuga som Trump

USA:s president Trump tänjer på sanningen mer än någon annan president före honom, enligt flera olika faktagranskningar som görs av amerikanska journalister. Utrikesbyrån borrar i vad Trump ljuger om och varför han inte ifrågasätts av sitt parti. Gäster: Trumpsupportern och bloggaren Ronie Berggren, som närstuderat hur Trumps parti hanterar sin president, svenskamerikanen Bill McCormac, som övergav republikanerna när Trump kom till makten, samt SVT:s tidigare USA-korrespondent Per Anders Engler, som gått på djupet med ett urval av presidentlögnerna. Programledare: Johan Ripås. Del 3 av 15.

Det här är en aktuell, rätt förskräckande programpresentation på SVTPlay av programmet Ljuga som Trump. SVT påstår att Trump är en lögnare av en svårighetsgrad som motiverar att SVT borrar och medarbetaren Per Anders Engler går på djupet med ett urval av presidentlögnerna.

Det är möjligt att vår statsminister Löfven och hans medministrar aldrig ljugit men ganska många av oss har nog uppfattningen att de, om inte direkt ljugit, så åtminstone slirat på sanningen. Manipuleringen av PISA-resultaten, Transportstyrelsen, hanteringen av Brå och sambandet mellan invandring och brottslighet, förhållandet till hedersvåld, att kalla vuxna migranter för barn, uppgifter om invandringens lönsamhet, migranternas utbildningsnivå, lägsta arbetslösheten i EU 2020 för att ta några exempel.

Beträffande centerpartiledaren Annie Lööf är nog uppfattningen än mer bestämd. Utfästelserna att ”jag äter hellre upp min högra sko än blir ett stödhjul åt Socialdemokraterna”, vilket hon hittills inte gjort, och inför valet 2018 att ”jag är här för att byta ut Stefan Löfven som statsminister” och ”jag vill hålla ihop Alliansen och jag vill bilda en alliansregering”, ”jag har en statsministerkandidat … och det är Ulf Kristersson” har av många uppfattats som en påfallande brist på uppriktighet.

Det är på den här nivån av önsketänkande, skruvad sanning och oinfriade utfästelser som flera av Trump-exemplen i programmet hamnar.

Man kan nog säga att mycket talar för att ledande politiker i både USA och Sverige kan ljuga.

En invändning är att osanningar är mer acceptabla inom politiken än på andra områden, och det är också en väsentlig del i diskussionen i SVT-programmet, som faktiskt inte blir så onyanserat, mycket tack vare en kunnig och välformulerad Ronie Berggren.

Men varför ett sådant fokus på Trump i stället för svenska regeringsmedlemmar?

Det är naturligtvis möjligt att de senare enbart håller sig till sanningen, men det finns också andra anledningar till att något SVT-program motsvarande Ljuga som Löfven nog inte är planerat.

Det är lätt för oss att ta detta för självklart, men det borde vi inte göra. Varför finner vi oss i att SVT:s upprördhet över amerikanska politiker är så mycket större än över svenska politikers bristande sannfärdighet?

SVT gör själv stor sak av sin obundenhet och opartiskhet. En av bolagets viktigaste uppgifter, skriver man, är att ”…granska myndigheter, organisationer och företag som har inflytande på beslut som rör medborgarna …” och att ”SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant.”

Att granska våra egna ministrar med ens en bråkdel av den indignation man visar i granskningen av Trump lär inte ske.

Varför är SVT då så mycket mer upptaget av Trumps förhållande till sanningen än Löfvens, som ju för svenska medborgare är väsentligt mer ”relevant”?

En förklaring skulle kunna vara att SVT är mer av en partisk statstelevision inom ramen för en demokratur än det opartiska ”public service” man så gärna vill ge sken av.

2019 tilldelades SVT drygt 5 000 000 000 kronor i skattemedel. SVT:s styrelse tillsätts av dess moderbolag – Förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR – vars ledamöter i sin tur huvudsakligen utses av regeringen.

Johan Ahlienus arbetar inom det vårdindustriella komplexet sedan många decennier. Är gammal nog att minnas, ung nog att bli förbannad. Han heter egentligen någonting annat.

Gästskribent