När Gustav IV Adolf dog 1837, ensam och utblottad efter sitt fall från den svenska tronen, hade han redan för längesen avsagt sig alla krav på den svenska kronan. Det gällde även resten av hans familj, inklusive sonen Gustav som var tio år när familjen lämnade Sverige 1809.

Efter att Gustav IV Adolf, eller överste Gustafsson som han senare kom att kallas, avsattes kallades tog hans farbror, hertig Karl, över tronen och blev kung Karl XIII. Men hans företrädare, och i ännu högre grad dennes son, den forne kronprinsen Gustav, fortsatte att kasta sin skugga över Sverige ännu en tid. Karl XIII hade ingen legitim arvinge och rädslan var stor, framför allt hos de ledande kuppmakarna, att den avsatte kungens son skulle komma att göra anspråk på tronen.

Den barnlöse kungen adopterade därför först sin släkting prins Karl August, son till hertig Kristian Fredrik av Slesvig-Holstein-Sønderborg-Augustenborg. Då denne avled, efter en kort tids vistelse i Sverige, valde Karl XIII istället att utse den franske markalken Jean Baptiste Bernadotte till sin tronarvinge.

Det eliminerade inte risken för att den forne kronprinsen Gustav skulle kunna ställa till problem. Många framstående statsmän i Europa ville se den unge Gustav, som brukade omnämnas som ”prinsen av Sverige”, på den svenska kungatronen.

Danskarna drömde om en förening mellan honom och en dansk prinsessa, som tillsammans skulle regera över ett enat Norden. Och självaste Napoleon menade att svenskarna burit sig illa åt mot Gustav IV Adolf, och ville därför se hans son på Sveriges tron. Även den ryske tsaren Alexander såg med välvilliga ögon på den tidigare arvfursten.

Efter en bildningsresa till Italien ansökte Gustav hos kejsaren i Wien om att få träda in i den österrikiska hären, och antogs. Han var då 24 år gammal och hade en gedigen utbildning bakom sig. En dag fick han en inbjudan från Nederländernas kung Vilhelm att komma på besök för att träffa dennes dotter Marianne. När de båda unga förlovade sig omnämndes fästmannen i kungörelsen som prins av Sverige.

Det föll inte i god jord i Sverige där Jean Baptiste Bernadotte, som nu blivit kung Karl IVX Johan, förklarade att han var beredd att med vapen i hand kräva upprättelse för det han ansåg vara en skymf av den svenska äran.

Det hela kom att dela Europas stormakter i två läger, och till sist kom Karl IVX Johan att få sin vilja igenom. Gustav förbjöds att kalla sig för prins av Sverige, men fick istället titeln Gustav av Wasa av den österrikiske kejsaren. Allt eftersom tiden gick svalnade dock intresset för Gustav av Wasa. Att framhärda mot Sveriges regering var helt enkelt inte värt mödan och Gustav fick fortsätta sitt liv utanför Sveriges gränser och utan den kungakrona han eftersträvade.

Huruvida detta bidrog till att förlovningen med Marianne av Nederländerna slogs upp är inte helt klarlagt, men på sin 31-årsdag, den 9 november 1830, gifte sig Gustav istället med sin kusin Lovisa av Baden. De fick två barn, Karolina och Ludvig, men äktenskapet blev olyckligt och slutade med skilsmässa. Därefter kom Gustav att leva ett kringflackande och rastlöst liv, inte helt olikt det hans far levt. Den enda gång han besökte Sverige efter 1809 var under en resa till Danmark 1862, då han som vanlig turist tillbringade en dag i Helsingborg och Ramlösa.

Gustav av Wasa dog sommaren 1877, hos dottern på slottet Pillnitz i Sachsen, och begravdes i det Holstein-Gottorpska koret i staden Eutin. Några år senare, 1884, hämtades stoftet och nedsattes tillsammans med faderns och sonens kistor under Riddarholmskyrkans gustavianska kor.