IDÉ OCH KULTUR – DEBATT Julian Kroon, förbundsordförande Konservativa förbundet, och Arvid Nikolausson, vice ordförande i kulturföreningen Gimle, skriver om de totalitära tendenser i Black Lives Matter som kommer i dagen när rörelsen ställer sig bakom förstörandet av kulturella monument. Det är det västerländska samhällets historiska legitimitet de vill utradera när de kräver att våra statyer ska tas ned.

År 2001 förstörde talibanerna de cirka 1500 gamla statyerna i Bamiyandalen eftersom de ”stred mot islams grunder”. Under 1930-talet censurerade och förstörde nazisterna vad man ansåg vara ”icke-arisk kultur”. I sovjetunionen skapades konstriktningen ”socialistisk realism” som skulle bidra till förverkligandet av det kommunistiska samhället.

Genom historien har totalitära regimer, radikala grupper och revolutionärer attackerat och försökt beröva nationer deras kultur i syfte att gynna sina egna maktambitioner. Statyer och monument är det närmsta vi kommer en fysisk representation av vår historia. Att förändra gestaltningen av historien är att förändra uppfattningen av den och i förlängningen att förändra den historiesyn som förs vidare till kommande generationer.

Under de senaste veckorna har vi sett hur dessa frågor åter aktualiserats. Politiska radikaler försöker än en gång omforma gestaltningen av Västvärldens kulturarv. Att förändra redan skriven historia bottnar i detta fall inte i ett sökande efter sanning utan i en strävan efter ideologisk dominans. Det är bland annat genom historien som våra samhälleliga institutioner får sin legitimitet, och det är genom att förändra historien som ett helt folk kan förvillas tro att ideologiska trossatser är vetenskapliga sanningar.

Att känna igen totalitära tendenser är avgörande för att förhindra att liknande krafter får fäste igen. Radikala krafter använder inte längre begrepp som ”socialistisk realism”. Istället lindar de in sitt motstånd mot vår samhällsordning i begrepp som “anti-rasism”, “anti-kolonialism” och “Black Lives Matter”. Det gör att hela befolkningar där de flesta självklart är emot rasism känner sig tvungna att köpa det radikala bihang som de bakomliggande rörelserna förespråkar. Man är övertygad att en omdaning av vår syn på svensk historia leder till ett mer tolerant samhälle. Men konsekvensen blir att ideologisk renlärighet blir ett krav och att intolerans mot avvikelser ökar.

Motståndet gentemot statyer av historiska personer grundar sig dock inte enbart i en strävan att förinta politiska motståndare ur det allmänna medvetandet. När Winston Churchill, som besegrade Nazi-Tyskland, anklagas för fascism och får sin staty vandaliserad tillsammans med en slaverimotståndares i Philadelphia, enbart för att den såg gammal ut, blir det tydligt att det inte är den historiska personens handlingar eller åsikter som är relevanta. Det är det faktum att statyerna inte tillhör det moderna och gränslösa samhället som stör. De tillhör istället tidsepoker vars anda går stick i stäv med den moderna radikalismens utopier. Monumentens blotta existens nekar de radikala rörelserna den historiska legitimitet de behöver för att förverkliga sina maktanspråk. Det är därför som inte bara Carl Von Linnés staty blir attackerad utan även det kungliga slottet.

Det faktum att ledande företrädare för Black Lives Matter inte tagit avstånd från förstörandet av historiska statyer visar på att agerandet är en normaliserad del av rörelsens doktrin. Ingenstans säger Black Lives Matter att man inte accepterar våld och vandalisering, trots att upplopp och plundringar blivit vardag bland anhängare.

Attackerna mot statyer föreställande några av de viktigaste personerna i västerländsk historia bör därför betraktas för vad de är – en attack på västerländsk kultur och levnadssätt. Det är hög tid att konservativa står upp mot dem som vill manipulera historien.

Julian Kroon, förbundsordförande Konservativa Förbundet.

Arvid Nikolausson, vice ordförande Kulturföreningen Gimle.

Richard Sörman är redaktör för avdelningen Idé och kultur.