P.P. Waldenström (1838-1917) var ledare för Svenska Missionsförbundet, samt riksdagsman och författare. I sin reseskildring från Amerika, Genom norra Amerikas förenta stater (1890), kommenterar han amerikanernas 4-julifirande:

Den 4 juli är en för Amerikas Förenta Stater betydelsefull dag. Det är den s. k. frihetsdagen, som firas till minne af oafhängighetsförklaringen. Allt arbete hvilar på den dagen. Den egnas helt och hållet åt att upplifva och befästa nationalkänslan. Öfverallt hvar man går fram på gatorna, ser man större och smärre amerikanska flaggor hänga ut genom fönstren. Öfverallt möter man åkdon, prydda med amerikanska flaggor. Hästarne bära ock sådana på hufvud och seltyg.

Jag kunde vid åsynen af allt detta icke utan vemod tänka på, huru litet man i Sverige verkligen gör för att väcka och stärka den sanna nationela känslan. Derför är det ock så få, som veta eller besinna, hvad det vill säga att ega ett fädernesland, ett land der ens vagga stått, der ens fäder arbetat och sträfvat, försakat och lidit, ja blött, för att i arf åt kommande slägten lemna frukten af den materiela och andliga kultur, som de mäktat åstadkomma, ett land der man genom en sjelfuppoffrande moders kärlek fått sina första intryck af ljus och sällhet, af dygd och tro och trohet. Vi hafva icke i Sverige en enda festdag, som i något afseende kan sägas likna frihetsdagen i Amerika. Vi fira Gustaf-Adolfsdagen men knapt någon mer, och det sker endast af små grupper med några sånger och några tal så lamt som möjligt. Nationen såsom sådan förblir dervid fullkomligt främmande. Ja, nittionio hundradelar af folket torde icke ens veta af någon Gustaf Adolfsdag. Helt annat är det i Amerika. Der finnes ej en femårig pojke, som icke vet af den 4 juli. Der elektriceras hela folket, lärda och olärda, rika och fattiga, gamla och unga af den nationela känslan på en sådan dag som denna.

BILD: P. P. Waldenström porträtterad 1914 av Carl Larsson.

Läs hela P. P. Waldenströms bok här