Den svarte människorättsaktivisten Booker T Washington sade vid förra sekelskiftet: ”Det finns en särskild klass av problemlösare i rasfrågor som inte vill att patienten ska bli bättre”.

Han syftade på de oftast välbeställda debattörer, som livnär sig på rasismen och därför inte vill att den ska upphöra.

I Expressen försvarar Expo-journalisten Bilan Osman Black Lives Matter- demonstrationerna i Sverige.

Osman tar därmed det hela ett steg längre än dem som Washington kritiserar, hon livnär sig på ett problem som inte finns.

Bilan Osmans text är rörig, och det svingas hej vilt. Den svenska vetenskapsmannen Carl von Linné beskylls, utan belägg, för att vara rasismens stamfader. Det rasbiologiska institutet, som avvecklades på 50-talet, utgör i Bilan Osmans värld ett bevis för att Sverige är rasistiskt idag. Det enda exemplet som inte har 70 år på nacken i Osmans text är ett löst påstående om att ”Det är i Sverige minoriteter inte får tillträde till arbets- och bostadsmarknaden”.

Det är en rätt tunn argumentation för att försvara stora folksamlingar mitt i en pandemi, som dessutom på flera håll urartat till ren vandalism. Om detta skriver inte Bilan Osman, så man får utgå från att det inte bekommer henne.

Att invandrare i Sverige skulle diskrimineras på arbetsmarknaden är snömos. Regeringens långtidsutredning från 2015 visar till och med på motsatsen: utrikesfödda har större möjlighet än inrikesfödda att få ett jobb som kräver högskoleexamen om de har samma färdighetsnivå. Att arbetslösheten är högre bland utrikesfödda beror inte på hudfärg, utan på färdighetsnivå. Oftast bristande språkkunskaper och utbildning.

Sverige är inte strukturellt rasistiskt. Om man ska tala om strukturer så är Sverige snarare strukturellt antirasistiskt. Migranter får i många kommuner gå före i bostadskön. Asylmigranter har rätt till akut tandvård för 50 kr, ingrepp som svenskar får betala dyrt för. Bilan Osman väljer att inte nämna allt som det svenska samhället bjuder på. Det skulle rubba hennes ras-diskurs och därmed riskera hennes försörjning. Istället skriver hon om problem som inte finns och hävdar att det pågår rasprofilering i Sverige 2020.

Men arbetare i Sverige har inga vithetsprivilegier.

* Det är LO-arbetare som dör på jobbet. De senaste tre åren har ungefär en per vecka fått sätta livet till i arbetsplatsolyckor.

* Sverige håller på att bygga ett berg av fattigpensionärer. Däribland svenskar som jobbat hela livet och får söka bidrag och allmosor för att klara sig på livets höst.

* Med pandemin står vi inför en arbetslöshetskris som drabbar vitt och brett utan hänsyn till hudfärg.

Det handlar om klass. Ett begrepp som inte existerar för Bilan Osman. Som del av den politiska gräddan har hon mer gemensamt med den bleka medelklassen i Sverige än med den mördade amerikanen George Floyd.

Att Sverige inte är strukturellt rasistiskt betyder inte att enskilda rasister inte finns. Det sker hatbrott med rasistiska förtecken och det finns, om än marginaliserade, rasistiska organisationer i vårt land. Mot brottsligheten finns lagar.

Hets mot folkgrupp förekommer i sociala medier, men blir sällan föremål för rättslig granskning. På Facebook 2 juni i år gav Bilan Osman själv uttryck för den rasism hon beskyller andra för: ”för var dag som går så pallar jag inte med vita människor”.