BITTE ASSARMO: Vem behöver Morgan Johansson? Vi censurerar ju oss själva

Ibland undrar jag om Sverige alls behöver politiker som Morgan Johansson. Vi är ju så himla bra på att censurera inte bara varandra utan till och med oss själva.

Det där blev väldigt tydligt för mig när jag läste lite i en Facebookgrupp som jag är med i, och där det skrivs om stadsdelen där jag bor. En av medlemmarna skrev nämligen ett bekymrat inlägg om att de rumäner och bulgarer, som sedan åratal ockuperar en avsevärd del av stadens mark just i vår stadsdel, trotsar eldningsförbudet och eldar brasor mitt i torkan.

Inlägget togs genast bort av gruppens admin, och när personen som skrivit inlägget frågade varför kom en mängd kommentarer som ifrågasatte dennes ”agenda”. Vad skulle det tjäna till att skriva om en sådan sak? Vad var syftet? Vad för slags mörk agenda hade den här personen egentligen?

Summan av kardemumman var att det var stötande att alls nämna de utlänningar som uppehåller sig illegalt i vårt område, eftersom det skulle kunna stigmatisera dem.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över att så många människor börjat köpa pk-elitens attityder och censurerar både sina medmänniskor och sig själva. För bara några år sedan gick diskussionen het i de internetforum som berörde situationen med de rumänska och bulgariska ockupanterna. Då var en överväldigande majoritet med fog upprörd över att de tagit över skog och mark och gjort medborgarnas fritidsområde till sin hemvist – och en överväldigande majoritet sa också sanningen om dem: Att de skräpar ner, att de använder hela området som toalett, att de dräller runt i centrum och röker och dricker på platser där det är förbjudet att röka och dricka och att de huggit ner träd och buskar så att delar av det tidigare så frodiga området liknar ett kalhygge.

Idag är den diskussionen helt död. Folk vågar knappt andas om att det kanske vore en god idé om det här skogsområdet övergick till att bli vad det var tänkt – nämligen ett rekreationsområde för stadsdelens medborgare. Skrämmande många verkar dessutom anse att det är helt naturligt att migranter från det forna östblocket bosatt sig här illegalt och skapat miserabla kåkstäder.

Den här toleransen för en företeelse som borde få varenda medborgare att kräva avhysning – och som borde medföra att polisen fick befogenheter att dagligen och stundligen köra bort ockupanterna tills de slutar återkomma – är faktiskt fullkomligt perverterad. I den vaga hittepå-värdegrundens namn har det plötsligt blivit humant att understödja en framväxande underklass av utländska tiggare, medan det anses inhumant att följa de EU-regler som gäller.

De små självutnämnda vakthundarna har funnits omkring oss i åratal – snokande i Facebookgrupper och på andra sociala medier, alltid redo att slå till mot den som visar minsta tendens att vilja diskutera sakligt och förnuftigt istället för ett jolmigt känslosvall. Med tiden har de uppenbarligen lyckats nöta in i alltfler medborgare att det som var fullkomligt naturligt för bara någon generation sedan (och det som byggde upp det svenska välfärdssystem som en gång fungerade alldeles utmärkt) är fult och fel idag. Medborgarna först? Fel! Utkrävande av ansvar? Fel! Kännbara straff? Fel! Avhysning av illegala bosättare? Fel, fel, fel!

Idag behövs inte ens vakthundarna längre. Folk censurerar sig själva fullt frivilligt. Frågan är vart det ska sluta. Med total tystnad och underdånighet – eller något helt annat?

Bitte Assarmo