Jesus från Nasaret var en märklig människa (om han nu fanns vilket jag är benägen att tro). Hans eget folk, judarna, eller i varje fall en grupp bland judarna, hatade honom och förmådde den romerske guvernören Pontius Pilatus att halvt motvilligt döma Jesus till döden.

Bilden av Jesu korsfästelse har etsat sig in i medvetandet på alla som bott i ett kristet samhälle och kanske rentav själv är troende. Vi har sett tusental målningar av denna händelse.

Det konstiga är att denna scen, som under tvåtusen år varit de berörda samhällenas troligen mest uppmärksammade begivenhet, är så illa förklarad. Själva avrättningen är nog äkta vara men motivet till domen har aldrig blivit tillfredsställande utrett – åtminstone inte så att jag är nöjd med domskälen. Ska man försöka begripa det där så måste man spekulera.Det är ingen tvekan om att judarna, kanske särskilt de skriftlärda, översteprästerna och fariséerna, hatade Jesus. Jesu motståndare var något slags lokal elit. Att skriftlärda och överstepräster var fint folk hör man på beteckningarna. Skriftlärda är folk som jobbar med ord, troligen en motsvarighet till journalister och kulturmänniskor i våra dagar.

Fariséerna har alltid varit svårtolkade för mig. Så här förklarar Wikipedia:

Fariséer, var ett judiskt parti som verkade vid tiden runt Kristi födelse. Fariséerna var kända för sin traditionalism och noggranna efterlevnad av Mose lagar och de äldstes stadgar. I Nya Testamentet används de för att illustrera ögontjänande, bokstavstro, lagiskhet, och högmod. 

Fariséerna kände sig goda för att de följde heliga ritualer till punkt och pricka. Min föreställning om det mänskliga samhället är att det genom historien visserligen uppträder i ett oändligt antal varianter men att varianterna egentligen är olika slags cocktails som blandas av ungefär samma ingredienser fast i skiftande proportioner. Det betyder att tvåtusenåriga observationer från Judeen kanske kan återfinnas även i vår tid och vårt samhälle om än i andra kläder. Vi vet att det fanns rövare, skökor, timmermän och fiskare medan Jesus levde så varför skulle det inte finnas någon modern motsvarighet till fariséerna som kan hjälpa oss att förstå Jesu öde?

Fariséerna var alltså petnoga med detaljerna i sin tro. De följde protokollet till punkt och pricka. De skulle aldrig säga eskimå när det heter inuit. Ej heller skulle de ta fel på zigenare och romer. Genom att vara strikta med sådana betydelsefulla distinktioner uppnådde de, inbillar jag mig, två avsevärda fördelar. För det första kunde de snabbt som blixten avgöra på okända människors reaktioner och tal om dessa människor tillhörde fariséernas utvalda skara eller om de var någon sorts deplorables. För det andra insåg fariséerna alldeles klart att de själva var mer syndfria än andra. (Det där med att folk använder hemliga språksignaler för att skilja sig från mängden upptäckte jag för några decennier sedan när den svenska marinen var ivrigt och beslutsamt upptagen med att jaga ryska miniubåtar. Marinen ägnade sig alltså åt ubåtsjakt. Men detta ord uttalades helt olika av vanliga civilister och militära sjömän. Sådana som jag la betoningen jämnt på alla tre stavelserna. Sjömilitärerna ansåg emellertid att ordet var en anapest vilket betyder kort-kort-lång betoning, ubåtsjákt således. Fariséerna sa antagligen också ubåtsjákt för att inte förlora status i kollegornas ögon.)

Jesus hade inget hyfs vilket den tidens journalister och PK-ister inte kunde tåla. Till exempel gjorde han underverk, drev ut onda andar ur svin, botade lama och återuppväckte döda. Folket misstänkte att Jesus hade någon sorts förbindelse med högre makter som hjälpte honom med sådana konster. Översteprästerna och fariséerna hatade Jesus för att han kunde göra saker som de själva inte förmådde. De antydde att han var något slags trollkarl i förbund med den Onde.

Ännu värre blev det när Jesus till påsken drev månglarna ur templet. Det verkar vara huvudskälet till avrättningen som inträffade en kort tid därefter. Påsken var den stora högtiden för judarna. Alla gick till templet och köpte offerdjur. Templet hade en egen valuta som hette sikel så alla besökarna var tvungna att växla till sig ett antal sikel.

Jag antar att Jesu fiender hade händerna framme i den där kommersen. I varje fall blev de rasande när Jesus slog växlingsborden över ända och jagade ut månglarna. Det är väl ungefär som om någon idag föreslog att presstödet skulle dras in och statens kulturbudget halveras. Översteprästerna och de skriftlärda blev mordiska och bestämde sig för att döda Jesus. I tvåtusen år har människor funderat över denna troligen historiska händelsekedja som kanske har något att lära oss.