PATRIK ENGELLAU: Det står två ett till coronapolitiksoppositionen. Match pågår.

Matchen står mellan anhängarna och motståndarna till den svenska coronapolitiken. Anhängarnas lagledare är statsepidemiolog Tegnell. Lagets övriga spelare, framför allt regeringen, hör egentligen inte hemma i den här ligan vilket de vet om och därför alltid spelar bollen till Tegnell.

Oppositionens sammansättning är oklar. För det mesta sitter den på läktaren och buar åt Tegnell men ibland kliver den ned på banan. Oppositionen består i huvudsak av ett uppbåd av svenska läkare. När Tegnells lag verka ha dribblat bort sig själv kan politiker som kristdemokraternas ledare Ebba Busch ansluta sig till opponenterna.

Matchen handlar om att få bukt med coronaviruset men inget vet och har aldrig vetat hur det ska gå till. Det finns inget rätt svar när det gäller coronapolitik. I februari och i början av mars när Tegnell lite försöksvis och famlande började bestämma sig för en strategi fanns olika teoretiska alternativ.

Ett alternativ var att släppa viruset löst och uppmuntra smittspridning i syfte att flockimmunitet skulle uppträda och allt återgå till det normala. Till det alternativet hörde att värna om riskgrupper, framför allt personer inom äldreomsorgen, samt att försöka se till att det fanns plats på sjukhusen för coronasmittade.

Ett annat alternativ var att förbjuda alla tillfällen där folk kunde träffas och smitta varandra.

Skillnaden mellan alternativen var att det första skulle, inom vissa gränser, tillåta sig att röra sig i samhället och gå till arbete och till affärer, medan det andra skulle förhindra människokontakter och därmed lägga en död hand över ekonomin med eventuellt förödande effekter på sikt.

Man visste inte vilket alternativ som var det lämpligaste. Tegnell chansade och valde det första alternativet. Andra länder chansade och valde det andra alternativet. När man inte vet måste man chansa. Det är oundvikligt och respektabelt.

Efter någon eller några månader, när nedstängningsländerna började ana hur vådliga effekter av nedstängningen skulle bli, framstod Tegnells politik i de internationella bedömningarna som en möjlig vinnare. Plötsligt stod det ett noll till Tegnell och hans fumliga medspelare.

Så vände lyckan. Den svenska strategin – om det nu är en strategi, vilket jag betvivlar eftersom den mest framstår som ett blindbocksaktigt trevande – såg ut som en förlorare eftersom det under en period dött fler coronapatienter per miljon invånare i Sverige än i något annat land. Det blev läge att kritisera den svenska strategin när Sverige ligger på femte högsta plats av alla länder i världen vad gäller antal coronadöda per miljon invånare. Då stod det ett mot ett i matchen mellan anhängarna och oppositionen.

Sedan visade det sig att Tegnells medspelare, framför allt regeringen och då särskilt socialminister Lena Hallengren, hade gjort bort sig. De missade Tegnells passningar. De visste inte vem som skulle göra vad. De planerade testningarna gick upprörande trögt. Skyddsmaterial kom inte fram. Sjuka i äldreomsorgen fick inte syrgas. Hallengren skyllde på landstingsregionerna och till och med på lagledaren Tegnell. Stor förvirring råder. Lagets handfallenhet blev uppenbar. Med hela svenska folket som publik i söndagens teveprogram Agenda fick Busch efter en passning från Jimmie Åkesson in en rökare i motståndarnas mål. Två ett till oppositionen.

Men matchen är inte klar. Till slut blir det antagligen antal döda per miljon som kommer att rangordna länderna och därmed avgöra vilket lag som vunnit den svenska ligan. Ännu vet vi inte hur det kommer att gå. Kanske klarar sig Sverige hyggligt eftersom de flesta övriga västländer – till skillnad från asiaterna och kanske Island – också varit förvirrade och oföretagsamma.

Det kan hända att viruset kommer tillbaka i de hittills lågdrabbade länderna – vilket till och med Sydkorea i dagarna flaggat för. Tänk om övriga länder till slut närmar sig de svenska dödstalen som förre statsepidemiologen Giesecke – en naturlig allierad med Tegnell kanske – så tydligt förutsagt!

Blir det en andra smittvåg med många döda i resten av världen kan det bli slutseger för Folkhälsomyndigheten. Dör det tillräckligt med folk i det övriga Norden så vinner Tegnells lag och regeringen kan ta åt sig äran för Sveriges framgångsrika coronapolitik.