MOHAMED OMAR: Kung Arthurs pingstfest

KULTUR I år infaller pingstdagen den 31 maj. Enligt legenden var det på pingstdagen som kung Arthur kröntes till kung. Han hade ju bevisat att han var den rätte genom att dra svärdet ur stenen. Varje år på denna dag höll Arthur hov på slottet Camelot med sina riddare. Det var också på pingstdagen som han gifte sig med Guinevere.

Har Arthursagorna något med oss svenskar att göra? Jo, Arthur hade tre kronor i sin vapensköld och det är möjligt att det är därifrån vi fått de tre kronorna i det svenska riksvapnet. Kronorna infördes av Albrekt av Mecklenburg som blev svensk kung år 1364. Albrekt var en bildad och berest man och hade förmodligen besökt katedralen i Köln där de tre vise männens reliker förvaras. De kallas också heliga tre konungar och deras symbol är tre kronor.

Heliga tre konungar var omtyckta och vördade i Europa under medeltiden och de tre kronorna finns i flera vapensköldar. Kung Arthur hade dem på sin sköld. Så avbildas han till exempel på en skulptur i Kölns rådhus. Kronorna på Arthurs sköld var precis så ordnade som Albrekt bestämmer att det svenska riksvapnet ska se ut. Hade han sett skulpturen?

Tre kronor-symbolen finns i Kölns stadsvapen.

Den andra skulpturen från vänster föreställer kung Arthur med de tre kronorna i skölden:

Vid sidan om Arthur avbildas åtta andra hjältar. Under medeltiden hyllade man nio hjältar som de ypperste. Dessa kallades ”De nio ärorika” och delades in i tre triader – tre hedningar: Hektor, Alexander och Julius Caesar; tre judar: hertig Josua, kung David och Judas Makkabeus; samt tre kristna: kung Arthur, Karl den store och greve Gottfrid av Bouillon.

Sagorna om Arthur var väldigt populära på Albrekts tid. På tornerspel runtom i Europa brukade man ikläda sig roller ur sagorna, någon var Arthur, någon var Galahad och någon var Guinevere och så vidare. Man lajvade alltså. Detta kunde förresten vara ett roligt sätt att fira pingst på: att dramatisera Arthursagorna.

Dikterna om riddarna och deras äventyr översattes och efterbildades. Här fann man de ridderliga idealen som alla ville eftersträva. I Sverige är riddarandan som mest levande under folkungarna på 1300-talet, vid den tid då riksvapnet med dess tre kronor införs, och flera riddarromaner översätts till svenska – de mest kända kallas Eufemiavisorna, uppkallade efter den norska drottningen Eufemia av Arnstein.

På mödernet härstammade Albrekt av Mecklenburg från folkungarna. Han var son till Eufemia (en annan), som var syster till Magnus Eriksson, Sveriges kung 1319–1364.

En av Eufemiavisorna handlar om Ivan Lejonriddaren, en av kung Arthurs kämpar. Den utgavs ganska nyligen på begriplig svenska i Svenska akademiens klassikerserie (2018). I diktens början nämns festen på pingstdagen:

Festen vid kung Arturs hov

En saga är den som jag vill säga,
det är mig tett jag ej må tiga,
om en riddare, den ärligaste man
som man om hans dagar fann,
den som tjänte konung Artus
dagligen på hans hus.
Konung Artus som I haven hört
haver höviskhet över alla furstar gjort,
han i den samma timma
höllt ett hov försnimma
med mycken fröjd om pingstdagstid.
Fruor och jungfrur de voro där blid.
Riddare och svenner de gjorde dem gamman
med dust och bohord där de kommo samman,
då konungen var mätter i öppen sol
uppå sitt hus i Karidol.
Då de voro mätte de sutto tillsamman,
riddare och fruor gjorde dem gamman,
och kalsade margt hvad slikt haver vållat
att mycket varder jätt och litet hållet
av allsköns minne där fruor hava våld;
den må vara i hjärtat båld
som de vilja hava till tjänare nära
och hava dem i deras hjärtan kära.

Pingsten är bröllopens tid – och så var det även på medeltiden när sagorna om Arthur skrevs. I de äldre versionerna hålls bröllopet med Guinevere på pingstdagen. I den engelske poeten Alfred Tennysons episka dikt om Arthur, Idylls of the King (tolv volymer 1859-1885), får vi veta att bröllopet skedde i maj.

I boken Riddarsagor (1902), en svensk prosaversion av Alfred Tennysons Idylls of the King, beskrivs bröllopet med Guinevere, ”fagrast bland all världens ungmör”, så här:

Då sände Artur ut den yppersta bland sina riddare, den som han mest älskade och ärade, herr Lancelot af Sjön, till att hämta konungadottern, och Artur såg honom rida bort bland vårens blommor, ty det var i slutet av april. Men i maj månad, då han återvände bland vårens blommor, red Guinevere vid hans sida, och konungen kom henne till mötes, och de blefvo vigda i slottskyrkan af den helige Dubric, kyrkans öfverhuvud i Britannien. Och rundtom konungen stod i renaste hvitt hans ridderskap, härolderna af ett ädlare tidsskede. I fjärran lyste vårfälten genom den öppna kyrkporten, och det heliga högaltaret var majhvitt af blommor. Och majsolens härlighet upplyste konungens anlete, och hans riddare tyckte sig se all jordens skönhet uppenbarad i drottningens gestalt och fröjdade sig med konungen, då han vid Kristi altare svor henne kärlek in i döden.

Det finns en målning (se den översta bilden) från år 1900 av den engelske konstnären John Collier, ”Majningen av drottning Guinevere”, som visar hur Arthurs brud smyckas med vita blommor.

I Törnrosens bok, som kom ut i mitten av 1800-talet, samlade C J L Almqvist ett stort antal texter i olika genrer: prosa, dramatik, essäistik, med mera. I boken hittar man den episka dikten ”Arthurs jakt” som handlar om hur kung Arthur bestämmer sig för att ge sig ut på jakt i Plinlimmons skog. Där möter han en främling med bud från den hedniske stormannen Merwyn av Glamorgan. Merwyn behöver Arthurs hjälp att döma hur han ska dela sitt arv mellan döttrarna. Han har tre döttrar men bara två slott. En av döttrarna Evirallin, blir lottlös. Det ska visa sig att Evirallin egentligen är dotter till en hertig och heter Ginevra (Guinevere).

Det nämns inte vilken årstid bröllopet sker, men det är någon gång under våren eller sommaren, för det talas om ”grönskande grifter”:

Och bruden såg åt dalarnas ömhet bort. Där låg
de dödas hof i grönskande grifter. Arthur sjöng
om farna släktet. Kommande släkt han ock besjöng.

Grisen som ska förtäras på festen är prydd med eklöv. Eken blommar under andra halvan av maj och en bit in i juni:

Med blänkande knif i bringan högt
en kronhjort krönte yppersta bordet, eklöfsprydd
på höger sida prunkade galt, och vänsterut
en fåle, ung, ur Utherpendragons vinterstall.

Tyvärr finns inte Almqvists dikt på Internet. Jag har dock publicerat utdrag på min blogg Nya Il Convito här

Sedan jag fick veta att kung Arthur höll hov varje år på pingstdagen har sagorna om Arthur och hans riddare blivit en del av mitt pingstfirande. Det kändes ännu roligare när jag insåg att en av Eufemiavisorna, Sveriges tre första skönlitterära verk, handlar om Ivan Lejonriddaren (franska Yvain, ou le Chevalier au Lion), en av Arthurs kämpar.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar