De flesta är överens om att coronakrisen är övergående. Den kinesiska febern härjar ett tag, sen är den borta. Så har vi den ständiga krisen – den som inte försvinner av sig själv. Farsoten från Wuhan har sannolikt ett naturligt ursprung, även om vissa tror att den kokats ihop i en retort i ett kinesiskt labb.

Till skillnad från denna naturliga kris är vår ständiga kris skapad av människor. I den krisen ingår saker som massinvandringen, islamiseringen och brottsligheten. Coronakrisen har förändrat vårt samhälle. Man ska numera hålla avstånd till varandra. Men när viruset är borta, eller när det lugnat sig, kan vi börja skaka hand igen.

Effekterna av den ständiga krisen, den stora förvandlingen till Det Nya Sverige, är dock mycket mer långvariga. Jag är ganska ung, född 1976 i Uppsala. Men den stad jag växte upp i finns inte mer. För några dagar sedan blev en 20-årig kille knivmördad här. Jag kände inte honom, men jag vet vem det här. Jag har sett honom på stan. Han hade precis börjat plugga på universitetet. Jag tänker inte skriva hans namn här, vill ni veta kan ni kolla Flashback.

Knivmordet skedde natten till lördagen den 16 maj på Trädgårdsgatan. På den gatan ligger skolan som tre av mina barn gått på. Här ligger huset som uppfördes av Ingmar Bergmans morföräldrar på 1880-talet.

I sin självbiografi Laterna Magica (1987) berättar Bergman:

För mig var den stora (kanske inte så stora) våningen vid den tysta Trädgårdsgatan inbegreppet av trygghet och magi. De många klockorna mätte tiden, solljuset vandrade över mattornas gröna oändlighet. Brasorna i kakelugnarna doftade, det dånade i skorstensröret och luckorna klirrade. Ibland passerade en släde med bjällror nere på gatan. Domkyrkan ringde till gudstjänst eller begravning. Morgon och kväll hördes Gunillaklockan, sprött och avlägset.

Åter till samtiden. Offret, den unga killen, tar sig från Trädgårdsgatan till korsningen Slottsgränd och Västra Ågatan. Där segnar han ihop.

I den korsningen ligger Västgöta nation. En nation är en förening för studenter som kommer från samma landskap och nationens hus fungerar ungefär som en ”fritidsgård”. Uppsalas mest ikoniske sångdiktare, Gunnar Wennerberg, höll till här på 1850-talet. I sina sånger, Gluntarne, skildrar han studentlivet. Det förekommer fyllor och hyss. Men inga bestialiska knivmord.

En av Wennerbergs kändaste och mest omtyckta sånger heter ”Uppsala är bäst”.

Vi behöver inte gå tillbaka till 1800-talet. När jag var barn och tonåring var Uppsala betydligt tryggare än idag. Vi hade inte gäng som sköt på varandra, men nu är Uppsala staden där det skjuts mest i Sverige. Vi hade inte gruppvåldtäkter heller.

Det är viktigt att påminna om det historiska perspektivet, så att man förstår att knivmord på Trädgårdsgatan inte är något ”normalt”. Det är något nytt som händer. Uppsala har förändrats. Sverige har förändrats. Och förändringen beror inte på någon naturlig, oundviklig utveckling, utan på människors beslut.

Det är politiker som fattat beslut om att dela ut uppehållstillstånd och medborgarskap till höger och vänster utan ordentliga krav. Det är politiker som tycker man ska dalta med kriminella. I min populistiska och simpla hjärna är det självklart att är man för snäll mot de kriminella, ökar kriminaliteten. Men det finns säkert någon avhandling i sociologi som argumenterar för motsatsen.

Jag har svårt att känna hopp när jag ser hur regeringens stöd ökar på grund av kineshostan, en övergående kris, när samma politiker bär ett stort ansvar för den ständiga invandrings-, brotts- och mångkulturskrisen. En kris vi kommer att få leva med när sjukdomen är bortglömd.

BILD: Ljus och blommar utanför Västgöta nation där offret segnade ner. Han dog på Akademiska sjukhuset.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)