Häromdagen skrev Bitte Assarmo en text om den muslimska kvinnan som inte ville arbeta i skogen. För hon kunde inte bära byxor. Historien påminde mig om min tid som muslim.

Det finns en rörelse som kallas Tablighi Jamaat. Medlemmarna reser från moské till moské och predikar. När de kommer till ett ställe går de runt och knackar dörr för att kalla muslimerna till moskén. Efter bön och predikan äter man tillsammans och pratar om Allah och Muhammed och försöker få dem man hämtat dit att stanna så länge som möjligt. Man sover i moskén.

Tablighi Jamaat-rörelsen grundades i Indien på 1920-talet för att rena muslimer från påverkan från den indiska, hinduiska kulturen. Den spreds sedan till hela världen och räknar idag cirka femtio miljoner medlemmar.

När jag lärde känna rörelsen insåg jag att det fanns folk som missionerade på heltid. I flera moskéer fanns det en grupp män som i nästan bodde i moskén och inte gjorde något annat förutom att missionera. Man missionerade genom att äta mat och fika tillsammans. Det kallades ”ikram”. De sa att när man bjöd på mat och fika och var trevlig mot folk skulle de komma tillbaka moskén och så småningom gå med i rörelsen och förhoppningsvis själva bli missionärer en dag.

Jag undrade hur dessa heltidsmissionärer kunde försörja sig. De flesta tabligh-missionärer kommer från den indiska halvön. I Uppsala var det framför allt folk från Bangladesh.

Men det var en somalisk broder som berättade hur han gjorde för att kunna missionera på heltid. Hans fru hade niqab, en slöja framför ansiktet, vilket gjorde att hon var garanterad att inte få jobb. Själv hade han fotsid skjorta och turban, vilket gjorde även honom omöjlig på arbetsmarknaden. Paret kunde leva på försörjningsstöd och barnbidrag. De hade sju barn.

Brodern förklarade att bidragen kom från Allah. Det var Muhammeds gud som försörjde alla levande varelser. Han använde bara olika medel. Det kunde kallas lön. Det kunde kallas bidrag. Det spelade ingen roll. Allt kom från Allah. Och det var Allah man skulle tacka.

”Allah har skickat oss till Sverige för att göra da’awa”, sa han. ”Da’awa” betyder att kalla eller bjuda, det vill säga mission. Brodern citerade en vers ur Koranen som sa att muslimerna var de bästa människorna eftersom de kallade till det goda, det vill säga islam. Muslimerna leder människor ut ur mörkret och in i ljuset. Det är vår uppgift, förklarade brodern, att visa svenskarna hur man ska leva ett bra och lyckligt liv i den här världen och komma till paradiset efter döden.

”Svenskarna kommer vara glada för att de gav oss pengar när de förstår jobbet som vi gör”, sa han. ”Vi lär dem att leva ett bra och rent liv. De är vilse och behöver vägledning.”

BILD: Mat serveras i en moské i Pakistan.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)