MOHAMED OMAR: Make Mayday fun again!

Det finns många missförstånd om första maj. Det största missförståndet är att första maj uppfanns av socialister och kommunister. Folk som ogillar vänstern, ogillar därför första maj.

Här är ett exempel, sverigedemokraten och före detta kristdemokraten Gunilla Gomér skriver på Twitter:

Första maj, den enda flaggdagen då jag vägrar hissa svenska flaggan. I det här huset hedrar vi nämligen inte kommunismen / socialismens ideologi. Inte på något sätt.

När Sverige blev kristet blev första maj apostlarna Filippus och Jakob den yngres festdag. Traditionen att fira dessa båda apostlar på samma dag går tillbaka till 500-talet, då deras reliker upptäcktes i en basilika i Rom.

Under 1400-talet började man fira Sankta Valborg, en engelsk nunna och undergörare. Dagen kallas därför Valborgsmässodagen eller Valborgsmäss eftersom man firade mässa i kyrkan där man bad om Valborgs förböner. På samma sätt kallas helige Eriks dag den 18 maj Eriksmässa eller Ersmäss.

Första maj var under den katolska tiden en festdag som liknade fettisdagen då vi äter semlor eller ”fastlagsbullar”. Tiden före en fasta kallades för fastlag. Då skulle man äta upp sig och ha kul: det var karneval. Semlorna äter man inför påskfastan. Första maj var fastlag inför fastan den 3 maj på korsmässodagen.

Men grunden till dagens betydelse går ännu längre tillbaka: första maj inledde sommaren. På många orter släpptes djuren på bete. Man smyckade husen med grenar och löv. Att ”maja” är ett plattyskt verb som betyder att ”pryda med grönt”.

I England liknar första maj vår midsommarafton. Man har blomsterkransar på huvudet och dansar runt en majstång. Flickor koras till ”majdrottningar” och hyllas. Hon är väl ungefär vårens motsvarighet till vinterns Lucia. Festtåg med en majdrottning till häst eller sittande i vagn har även förekommit i Sverige. Titta till exempel på de här bilderna från ett spektakulärt förstamajtåg på Djurgården i Stockholm 1935 – majdrottningen har vit mantel och krona på hjässan – eller på bilden överst som visar två svenska majdrottningar i en vagn 1956.

Hos oss var majgreven en vanligare personifikation av våren. Första maj firades genom att man anställde ett festtåg anfört av en majgreve-figuren som var prydd med löv och blommor. Man uppförde också spel där majgreven och hans knektar fick kämpa mot en vintergreve klädd i pälsar – en personifikation av vintern. Majgreven segrade alltid.

I Olaus Magnus Historia om de nordiska folken (1555) beskrivs krigslekarna så här:

Den första maj, när solen befinner sig i Tjurens stjärnbild, utses två beridna skaror av unga och kraftiga män, som om de skulle utkämpa en hård strid. Den ena skarans anförare har namn och dräkt som Vintern. Han är klädd i skinn och väpnad med en lans samt kastar ut snöbollar och isstycken liksom för att få kölden att fortfara. Sålunda rider han upp och ned i triumf och visar sig allt strängare, ju flera istappar som hänga ned från taken. Å andra sidan kämpar ledaren av den andra truppen för Sommaren och kallas Majgreven. Han är utstyrd med gröna grenar och löv – ty det finns då knappast några blommor – samt sommarkläder.

Första maj har alltså firats i Sverige långt innan August Palm började agitera i Malmö, ja, långt innan Karl Marx var född och långt innan någon hade hört orden socialism och kommunism.

I sina barndomsminnen berättar den upsaliensiska författarinnan Thekla Knös att familjen på den första majdagen, under 1800-talets första hälft, gjorde ”kransar af lingonris” och drack ”vårens skål”.

Poeten Karlfeldt har i dikten ”Majgreven” skildrat figuren och hans anhangs upptåg:

Nu majgreven nalkas – hör, barkluren brakar –
med ynglingars blomstrande här i sitt spår.

I en artikel i tidskriften Vårbrodd (1927) hittar jag denna beskrivning av hur den gamla vårfesten kristnades:

Dagen har nämligen fått sitt namn efter ett anglosachsiskt helgon, Valborg (eller Walpurgis), som enligt legenden dog såsom abbedissa i klostret Heidenheim i Tyskland. Hon kanoniserades den första maj, och som bekant är, bär denna dag fortfarande namnet Valborg. Den heliga Valborg åkallades företrädesvis såsom främjerska av åkerfältens fruktbarhet, och hennes attribut bestodo av en oljeflaska och tre sädesax. Redan långt före kristen tid hade emellertid våra hedniska förfäder troligen plägat vid vårens inbrytande fira en stor offerfest, då man offrade till fruktbarhetens gudar. Då med kristendomens införande valborgsgestalten blev känd för våra förfäder kom denna offerfest att förvandlas till Valborgsmässa. Man kan därför säga, att denna hedniska folksed blev kristnad.

Vilka var apostlarna Filippus och Jakob den yngre? Filip var en av Jesu tolv lärjungar. I Johannesevangeliet berättas hur han ber Jesus visa honom Fadern. Det är då Jesus säger: ”Den som har sett mig, han har sett Fadern” (Joh 14:9).

Även Jakob den yngre, Alfeus son var en av de tolv. Man har spekulerat om han skulle ha varit Jesu moders systerson. Han kallas ”den yngre” för att skilja honom från Jakob den äldre, vars reliker finns i Santiago de Compostela i Spanien. I den grekiska originaltexten kallas han dock inte ”den yngre” utan ”ho mikron”, det vill säga ”den lille”. På engelska heter han ”James the Lesser”. Han kan helt enkelt ha varit kort.

Här är ett foto som visar ett första maj-tåg i England i början av 1900-talet. Det är en kyrklig procession tillägnad Jakob den yngre, men i tåget går också pyntade majflickor:

I boken Det gamla Göteborg, utgiven i tre delar 1919-1922, beskriver Göteborgshistorikern C.R.A. Fredberg förstamajfesten så här:

Jag vet, säger också en av våra äldre svenske författare, ingen mera älskvärt poetisk anledning till allmän folkförlustelse, en högtid för ung och gammal, hög och låg, rik och fattig än den som skapat vår första maj.

Huru naturligt är det icke att vi, efter en mer eller mindre tråkigt genomlevad vinter fira den återvändande våren med de första sångfåglarna, de första fjärilarna, de första blommorna på marken, de första löven på kvistarna, de första blåa himlarna och varma solskenstimmarna — dess alla glada dikter, dess alla gyllene löften.

Huru kunna vi enklare göra det än genom att på en aftonstund slå bekymren och bestyren bort, från stadens instängda och kvava gator tåga festligt ut till den friska grönskan på backar och fält för att med en enda känsla, som för ögonblicket förbinder alla, bringa vår hälsning åt de lantliga nymferna och, om man så vill, på köpet dricka västanvindens skål i ett glatt lag.

Första-maj-festen är en av de få ännu återstående reminiscenserna av denna nordbons underbara elegiska kärlek till naturen och trånad efter sommarluft och blommor, vilken uttalar sig så rörande redan i våra gamla folkvisor, men som i våra dagar, synnerligast genom det förkonstlade stadslivets allt vidsträcktare inverkan, synes mer och mer undertryckas.

Den första maj får gärna fortsätta vara en röd dag. Den behöver inte firas på socialistisk sätt, utan kan firas på gammaldags sätt som en glad vårfest. I stället för demonstranter med röda fanor kan man ha ett förstamajtåg lett av en majgreve följd av en ”blomstrande här”. Och varför inte en majgrevinna eller majdrottning också? Make Mayday fun again!

ÖVERSTA BILDEN: Majdrottningar 1956. Bohusläns museum.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar