BITTE ASSARMO: I Sverige har man rätt även när man har fel, så länge man har rätt värdegrund

Just nu fylls flödet på sociala medier av röster om ett absurt tweet signerat Sydsvenskans ledarskribent Moa Berglöf. I vad som sannolikt var ett försök att vara humoristisk skrev hon – som för övrigt titulerar sig ”female supremacist” på sitt Twitterkonto – att det var ett ”Högt spel av Boris ändå att få coronaviruset och hamna på iva etc, bara så han kan lägga ut fina filmer som får en att glömma all annan skit han hållit på med.”

Jag förmodar att ”all annan skit” bland annat hänvisar till att han genomförde ett extraval så att det brittiska folket fick göra sin röst hörd. Det brukar ju numera anses som närmast odemokratiskt att låta medborgarna bestämma alltför mycket över sina egna liv och extra känsligt är det förstås när det kommer till det allra heligaste EU. Att låta folket få besluta om medlemskapet i EU är ett rent hån mot politikeradeln och dess journalistsvans, så det är klart att Boris Johnson är en verklig nagel i ögat på en Reinfeldt-beundrare som Moa Berglöf.

Man kan med fog undra vad det är som får vissa journalister, främst i de ”fina” medierna, att så lydigt ställa sig på beslutsfattarnas sida och gruppera sig mot folket. Ända sedan britterna röstade för att lämna EU har den majoritet av de ”fina” journalisterna kampanjat mot dem. Folkomröstningen underkändes enbart för att den gav ett icke önskat resultat och de britter som röstade för utträdet har kategoriserats som något slags kretiner.

När Boris Johnson ledde sitt konservativa parti till en jordskredsseger i det brittiska extravalet i slutet av förra året blev det tvärtyst. Det brittiska folket visade med all önskvärd tydlighet var de ville att skåpet skulle stå och plötsligt teg alla de som tidigare pratat om att folkomröstningen visat fel resultat.

Däremot har de inte tigit när det gäller att i parti och minut försöka svartmåla Boris Johnson. Han är dum, han är ful, han har ”Trumpfrisyr” och nu har han tydligen dessutom smittat ner sig själv med coronaviruset dessutom.

Nej, det är naturligtvis inte så Moa Berglöf menar. Hon försöker bara visa upp en vass satirisk sida som hon inte besitter, och egentligen är hennes lilla tweet inte mycket att störa sig på. Men faktum är att det finns ett oproportionerligt hat mot Boris Johnson bland svenska journalister. Eftersom det hatet till stor del grundar sig på att han, till skillnad från svenska politiska ledare, anser att medborgarna i hans land har förmåga att tänka själva finns det all anledning att reflektera över det.

I Aftonbladet har kolumnisten Wolfgang Hansson gjort politik av att Boris Johnson smittats av corona. Det var hans ”machoattityd” som var orsaken, menar Hansson – trots att han naturligtvis inte har den blekaste aning om ifall Boris Johnson är macho eller ej. ”Johnson ingår i en mindre grupp världsledare som haft en machoinställning gentemot viruset som om det vore en synlig motståndare som man kan besegra med en tuff attityd”, skrev han grötmyndigt och utan att kunna dölja skadeglädjen över att Johnson smittats med ett allvarligt virus.

I slutet av mars bjöd SVT in journalisten Andres Lokko som något slags expert på brittisk kultur och lät honom informera tittarna om att ”vi har en oerhörd tur som har en old school socialdemokratisk premiärminister just nu. Vi har ändå en tillit till politiker, på ett sätt som britterna till exempel inte alls har möjlighet att ha just nu”.

Och trots att han inte vet hur Sveriges regeringschef ska tituleras måste man ändå beundra honom. Han vet ju faktiskt bättre än britterna hur britterna tänker. Själva uppgav de nämligen, i en undersökning som gjordes bara några dagar innan Lokko bjöds in av public service för att förklara för svenska folket vad som är rätt och fel, att de hade betydligt större förtroende för sin premiärminister än svenskarna har för sin statsminister  – till och med efter att förtroendet för Löfven långsamt börjat öka igen.

Vän av ordning skulle förstås kunna påstå att de där siffrorna visar att Andres Lokko hade fel i sitt påstående. Men det spelar ingen roll. Andres Lokko kan nämligen ha hur många fel som helst – han har ändå rätt eftersom han ogillar Boris Johnson. Det är så den svenska PK-logiken fungerar. Som upp-och-nervända världen.

Det är därför skribenter som Moa Berglöf kan uttrycka sig som de gör utan att vare sig de själva eller andra PK-anfrätta likasinnade reflekterar över bisarrt det är. Och det är ett erbarmligt dåligt betyg på den svenska journalistiken.

Bitte Assarmo