Royal Society of Medicine (RSM) är den kanske mest kända brittiska läkarföreningen. RSM omfattar över 56 medicinska specialistområden och utgör ett tvärvetenskapligt forum för medicinsk forskning och debatt. Föreningen grundades 1805 som Medical and Chirurgical Society of London, och sällskapet har haft flera berömda medlemmar: Charles Darwin, Louis Pasteur, Sigmund Freud och Edward Jenner.

Edward Jenner (1749 – 1823) är den berömde engelska läkaren som anses vara pionjären inom immunisering. Under den tid Jenner levde, så dödade smittkoppor cirka tio procent av den brittiska befolkningen. I stadsmiljö, där spridningen av infektioner skedde snabbare, var andelen döda ännu högre, upp till cirka 20 procent av befolkningen.

På Jenners tid var det känt att mjölkerskor i allmänhet var immuna mot smittkoppor. Jenners postulerade att något som fanns i blåsorna från kokoppor (en sjukdom som liknar smittkoppor, men mycket mindre virulent) skyddade mjölkerskor från smittkoppor.

Innan Jenner utvecklade sin teknik för immunisering hade man under lång tid praktiserat ”variolisering” vilket betyder att man inokulerade med material från intorkade smittkoppor. Det var en riskfylld metod, och det var inte ovanligt att personen som inokulerades fick smittkoppor och dog.

Smittkoppor (variola) drabbade endast människor och den har funnits under mycket lång tid, minst 3 000 år. Man beräknar att enbart under 1900-talet dog minst 300 miljoner människor i smittkoppor. Bland dem som överlevde blev ett stort antal människor blinda, döva, eller fick andra allvarliga komplikationer. Smittkoppsviruset finns idag inte längre i vilt tillstånd utan existerar idag endast i speciella högsäkerhetslaboratorier.

Den 14 maj 1796 testade Jenner sin hypotes genom att inokulera James Phipps, en åtta år gammal pojke som var son till Jenners trädgårdsmästare. Han skrapade pus, alltså var, från blåsor på händerna på Sarah Nelmes som hade kokoppor. Sarah var en mjölkpiga som hade fått kokopporna från en ko som hette Blossom.

Jenner inokulerade den unge Phipps i båda armarna. Senare på dagen fick Phipps en feber och kände sig sjuk, men han utvecklade ingen allvarlig infektion i övrigt. Pojken Phipps blev senare inokulerad med material från intorkade smittkoppor, och han visade då inga tecken på att utveckla infektion. Jenner drog då slutsatsen att pojken hade utvecklat immunitet för smittkoppor, vilket lade grunden för all modern immunisering.

Denna enkla upptäckt har sedan varit avgörande för utveckling av vacciner mot en lång rad sjukdomar som hade plågat mänskligheten under lång tid: polio, influensa, tbc, salmonella, mässling, röda hund (rubella), och HPV (Humant PaillomaVirus) för att nämna några.

När det gäller COVID-19 och uppkomst av immunitet, så är det viktigt att hålla några enkla fakta i minnet. SARS-CoV-2, det virus som orsakar sjukdomen, är helt nytt. Vi har bara känt till under tre månader. Att spekulera i om och hur flockimmunitet kan uppträda är ännu helt prematurt. Innan vi vet mer kan vi inte basera en nationell strategi för att hantera en epidemi på så oklara grunder.

Det man hittills vet är att immunsvaret mot detta nya virus är komplext. Det verkar finnas ett adaptivt initialt immunsvar mot själva virus, men sedan finns det också tecken på att kroppens försvarsmekanismer kan överreagera hos vissa personer. Detta verkar leda fram till en generell aktivering, eller en så kallad ”cytokinstorm” med risk för allvarliga organkomplikationer, framför allt i lungorna. Se denna i artikel i Nature.

Det finns därför all anledning att anta att utveckling av vaccin mot SARS-CoV-2 inte kommer att vara en enkel sak. Troligen kommer det att ta minst 1 – 2 år innan det kan finnas på marknaden. Värt att komma ihåg är också att utveckling av vaccin mot andra sjukdomar orsakade av coronavirus, exempelvis SARS (2003) och MERS, inte varit speciellt framgångsrika.

Men det finns också anledning till försiktig optimism. Det är inte bara pandemier som uppvisar växer exponentiell tillväxt, utan också antalet forskare och innovatörer i världen, och därmed möjligheterna att kreativa lösningar på nya och angelägna problem. Det är nämligen så att 90 procent av alla forskare och innovatörer som någonsin har levt, lever i dag. Denna enkla statistik fångar kraften i den exponentiella tillväxten inom vetenskap som har ägt rum under det senaste århundradet.

Så förhoppningsvis kommer det inte att ta sekler för att finna en hållbar lösning för att hantera den nya COVID-19 pandemin, utan kanske kan vi förvänta framsteg inom några år. Innan dess måste vi hantera pandemin med de enkla metoder med ”social distansering” och ”farmakologisk distansering”, som vi nu har tillgängliga.

Thomas Hedner är professor i klinisk farmakologi vid Sahlgrenska akademin samt ekonomie doktor vid Linköpings universitet.

BILD: James Gillrays karikatyr från 1802 av Edward Jenner som vaccinerar patienter enligt den nya metoden.