IDÉ OCH KULTUR Mycket av det som sker i vårt samhälle idag kan förstås som en reaktion mot det moderna Västerlandets gränslöshet. Människor längtar efter gränser: gränser mellan länder, mellan kulturer; gränser mot kriminalitet, mot migrationer och epidemier. Men vi verkar också återupptäcka behovet av att sätta gränser för oss själva. På internet frodas ett växande intresse för stoicism och sexuell avhållsamhet. Självbehärskning och återhållsamhet är tillbaka.

Det talas mycket idag om gränser och gränsdragningar. Vi behöver gränser mellan länder, gränser för att kontrollera migrationer och epidemier, gränser för att stoppa internationell kriminalitet. Vi behöver också gränser i skolan, gränser mot asocialt beteende, gränser mot aningslös idealism.
Men återupptäckten av gränsernas nödvändighet handlar också om våra egna inre gränser, de gränser vi sätter för oss själva. Självkontroll har nämligen blivit inne igen, liksom återhållsamhet och försakelse.

Det västerländska 1900-talet var på många sätt en tid av frigörelse. Vi befriade oss från fattigdom, från religion, från traditioner, från moral och från dygder. Äntligen fick vi leva för att förverkliga oss själva. Vi fick leva för att njuta av livet.

Men hur går det med njutandet? Är det så njutbart? Är det ens möjligt att leva i ett tillstånd av konstant behovstillfredsställelse? Självklart inte. Det är vägen som är meningen med livet, brukar vi säga, inte målet. Det vill säga att en dynamisk och livskraftig tillvaro förutsätter ett avstånd mellan individ och behovstillfredsställelse. Det är ren logik: om vi redan har allt vi behöver finns det ingen anledning för oss att aktivera oss för att skaffa något mer. Och kanske mår vi förresten bäst av att befinna oss i ett tillstånd av begränsad frustration (eller brist) eftersom det är så vi alltid har levt. Idag lever vi med ett historiskt sett unikt materiellt överflöd och vi har tillgång till en obegränsad mängd mental stimulans från mobiltelefoner och datorer. Resultatet blir att vi måste skapa både avstånd och frustration själva. Vi måste helt enkelt lära oss själva att avstå från att njuta.

Jag tror så här. I det tillstånd av allmän gränslöshet som på många sätt har karaktäriserat vårt moderna Västerland hittar alltfler människor tillbaka till traditionella och ibland uråldriga strategier för gränsdragning och självkontroll. Att vår tids mest betydelsefulla intellektuella person, Jordan B. Peterson, likt en modern Marcus Aurelius (121-180 e. kr.) skrivit en självhjälpsbok med levnadsregler är i det här sammanhanget högst symptomatiskt. Vi behöver regler för att hantera vårt kaos.

En framträdande underground-rörelse bland unga män på internet idag är den så kallade ”no fap”-rörelsen. ”No fap” handlar om att avstå från pornografi och onani. Den gamla hederliga anti-onanismen är alltså tillbaka. No fap-rörelsens förespråkare hävdar bestämt att avhållsamheten ger dem mer självförtroende och betydligt mer livsenergi (för mer info se Your brain on porn). Det blir roligare att leva helt enkelt och lättare att interagera socialt, även då med kvinnor. Vi ska komma ihåg att internet gjort pornografin tillgänglig på ett sätt den aldrig varit förut. Och det är en tillgänglighet som inte passerar obemärkt under de år då unga mäns (och kvinnors) hjärnor, belöningssystem och sexualitet formas. Resultatet kan bli en kortslutning av sexualiteten där hjärnan och kroppen lär sig att sexuell stimulans finns att hämta hemma i ensamheten framför datorn och inte där ute i världen genom verkliga möten med andra människor. Resultatet kan också bli att livslusten minskar. Sexualdriften är en så stark källa till fysisk och psykisk belöning att inget annat kommer att framstå som intressant. En falsk men stark sexualitet tar över belöningssystemet och den verkliga världens glädjeämnen bleknar bort i jämförelse. För att återupprätta en funktionell sexualitet är det avhållsamhet som gäller: ingen porr, ingen onani.

Ett annat tecken i tiden är stoicismens återkomst. Den omnämns överallt just nu (sök på ”stoicism 2020” på Google). Stoicismen är självkontrollens filosofi. Den lär oss att vi aldrig ska låta oss påverkas emotionellt av saker vi inte kan kontrollera. En stoiker tar alltid livet med jämnmod. Inget rubbar hans balans och sinnesro. Han accepterar verkligheten så som den en gång för alla verkar vara beskaffad. Och när han gjort vad han kan för sig själv, sina nära och sitt samhälle nöjer han sig med det. Han förstår att det inte finns något mer han kan göra. En stoiker är alltså inte passiv. Han försöker vara effektiv. Men effektiviteten går via ett erkännande av omöjligheten att kontrollera verkligheten och meningslösheten i att låta sig destabiliseras av allt man inte har kontroll över. Titta gärna på den video som lades upp 19 mars på Youtube-kanalen ”Daily Stoic” om hur vi kan möta Corona-epidemin som sanna stoiker. ”We study stoicism for moments like these. To remain calm in the face of chaos”, säger man 2.20 in i videon. ”What we need from you now is what we’ve always needed and talked about here at daily stoic: courage, discipline, justice, wisdom.” (3.04) Vad vi behöver är inte hysteri, inga anklagelser, ingen onödig alarmism. Vi har inget att tjäna på att paralyseras av rädsla och oro. Lugnt och rationellt ska vi vidta de mått och steg som situationen kräver. Vi ska skydda oss själva naturligtvis, men vi ska också som goda medborgare ta ansvar för andra och bidra till att minska smittspridningen.

Även här handlar det alltså om självkontroll, om gränser och återhållsamhet. Det är genom att behålla sitt lugn och sin självkontroll som man förverkligar sig själv som handlingskraftig människa. En stoiker lever inte i fantasi och vanföreställningar. Han lever i det verkliga. Och det stoiska lugnet är något man kan träna upp. Man kan träna upp självkontroll, man kan träna upp tacksamhet, man kan träna upp emotionell balans. Det finns hur många stoiska övningar som helst. Det är bara att söka på nätet.

Kanske är det så att vi i en kaotisk värld först och främst måste bemästra oss själva. Ger vi efter för enkel stimulans blir vi herrelösa som löv i vinden. Missbruk brukade vara synonymt med alkoholmissbruk. Idag pratar vi om spelmissbruk, porrmissbruk, matmissbruk, konsumtionsmissbruk, dataspelsmissbruk. Vi kommer bli tvungna att lära oss att säga nej, att försaka och vara återhållsamma. Många vänder sig till den moderna buddhismen i form av meditation och mindfullness för att ta kontroll över sinnet. Nu har även stoicismen börjat uppmärksammas. Men vi har också vår fantastiska kristendom som i sin bredd och styrka har mycket att lära oss om självbehärskning och försakelse.

Självkontroll och egenmakt kommer kanske bli framtidens ”klassfråga” som vänstern brukar säga. I någon mening har det väl alltid varit så. Men i ett informations- och konsumtionssamhälle blir det kanske ännu tydligare. Makt kommer att gå via egenmakt. Och egenmakten kommer till viss del bestå i att kunna avstå, försaka och helt enkelt säga nej.

Richard Sörman är redaktör för Det Goda Samhällets avdelning Idé och kultur