OPINION 
Det är inte så mycket jag begriper om coronaviruset annat än att det sannolikt kommer att medföra stora problem och mycket lidande. Tyvärr verkar inte statsepidemiologen och hans kollegor i andra myndigheter – de som står för det officiella svenska tänkandet – heller förstå så mycket. (Läs den här artikeln av överläkare Anders Jansson på Danderyds sjukhus.) I varje fall har de inte talat om det för mig. (Vet du hur man känner igen en epidemiolog? Jo, han säger ”virus” i stället för ”viruset”, alltså även i bestämd form, typ ”Virus har nu kommit ända till Mångsbodarna”.)
Därför ska jag nu tala om vad jag tror att jag har fattat och så kan du som vet bättre korrigera mig om du orkar besvära dig.
Ett faktum tycks vara att de asiatiska länderna Kina, Singapore, Hongkong, Taiwan och Sydkorea har skött sin virusbekämpning häpnadsväckande bra och kanske rentav vänt kurvorna. Sydkorea har fler tillfrisknanden än nya sjukfall om jag har läst rätt.
Detta, om det är sant, skiljer dem från västerlandet som snarast befinner sig i en panikfas och ännu inte riktigt bestämt sig för en strategi. Förklaringen till denna skillnad är nog att asiaterna reagerade snabbare på virushotet och att de omedelbart bestämde sig för en, kan man hoppas, framgångsrik strategi.
Det verkar på mig som om en lyckad virusstrategi måste ha fyra komponenter.
Den första komponenten är att stoppa inflödet av ny smitta över nationens gränser. Asiaterna var snabba med att stoppa olämplig flygtrafik och, i Hongkongs fall, att kontrollera gränsövergångarna till Kina. Västerlandet, som vaknat sent, drog ut även på detta. Sverige verkar på alla sätt ha varit långsammast.
Den andra komponenten är att leta upp och internera smittade människor inom landets gränser. Det gäller att flytta undan de sjuka så att de inte kan smitta andra. Kineserna gjorde detta med metoder som i alla fall delvis var brutala men tycks ha fungerat. De skickade ut 2 000 sökpatruller med fem man i varje för att leta upp och tvångsmässigt internera sjukfall. De tog alla som visade symtom så en och annan snorig men coronafri person slank nog med.
Sydkorea etablerade ett system med drive in-tester där alla kunde sitta i sin bil och få ett gratis coronatest. Testerna är frivilliga. Här finns många mysterier.
Ett mysterium är att koreanerna på eget bevåg alltså testar sig själva, ett annat är att de smittade tycks känna ett tillräckligt ansvar för sitt land och sitt folk för att gå hem och göra karantän i syfte att inte sprida smittan. Tydligen ett högt civiliserat folk. Kanske finns det även något element av statligt tvång. I något av länderna bötfäller man smittade som inte isolerar sig i hemmet.
En springande punkt här är att det måste finnas testutrustning. För det första måste man kunna skilja ut de enbart snoriga och för det andra gäller det att identifiera även de asymtomatiska som annars vore ambulerande smittkällor. Jag tror att detta är avgörande för att förhindra en smittoexplosion.
Inför denna förmodan förlorar jag greppet om verkligheten när jag hör att Sverige tvärt emot all logik skär ned på testerna för att det saknas utrustning. Om jag har rätt och hade något att säga till om skulle jag ögonaböj ordna fram material så att den strategiska coronatestningen av befolkningen kan genomföras.
För det är inte så att det saknas testkits och skyddskläder i världen. USA har varit lika försumligt som Sverige (därför att landets smittskyddsmyndighet CDC insisterade på ett utveckla en egen testmetod som visade sig inte fungera) och gör nu allt för att köpa materiel från det schweiziska bolaget Roche som ska leverera 400 000 tester i veckan. Det amerikanska företaget Thermo Fisher förklarade häromdagen att det ska producera fem miljoner testkits inom några veckor.
Kanske har jag missförstått. Annars är det obegripligt att inte statsepidemiologen och kollegorna från exempelvis Myndigheten för samhällsskydd och beredskap hänger på låset hos Roche och köper hela lagret. Tester är en grundbult i en strategi som går ut på att försöka stoppa smittspridningen och förhindra att folk blir sjuka.
Eller kan det vara så, som många tror, att den svenska staten bestämt sig för den cyniska hjordimmunitetsstrategin som tvärtom går ut på att så många som möjligt ska smittas så att tillräckligt många människor blir immuna och viruset inte kunna hitta nya värddjur (varvid ett antal procent av befolkningen kommer att avlida av viruset)?
Den tredje komponenten i en virusstrategi är att vårda dem som insjuknat. Västerlandet har inte resurser att vårda alla som kommer att behöva intensivvård om smittan obehindrat får utvecklas vidare. Det är därför det där med att leta upp sjuka och sätta dem i karantän, gärna i hemmet, är av avgörande betydelse och det är därför det är så obegripligt att de svenska myndigheterna inte tycks bekymra sig över att det saknas testutrustning. Eller så kanske de är jättebekymrade men oförmögna att hitta telefonnumret till Roche. (Thermo Fisher har kontor på Lindhagensgatan i Stockholm. Jag ringde dit för att kolla om de hade några test kits att sälja till Folkhälsomyndigheten. Företaget var tillmötesgående nog att ge mig en kontaktperson som jag dock ännu inte fått tag i.)
Den fjärde komponenten är den sociala distanseringen av de friska. Även om ett land gjort allt det andra lika bra som asiaterna, låtsas vi, så kommer ett oupptäckt antal smittbärare fortfarande att springa lösa i samhället och därför måste folk uppmuntras att inte komma för nära varandra. Antalet närkontakter bör nedbringas till ett minimum. Lite underligt är det att staten ska behöva utfärda förbud mot folksamlingar omfattande mer än 500 personer. Borde inte folk fatta sådant själva?
En alternativ strategi är förstås att staten iskallt struntar i allt och låter sjukdomen ha sin gång varvid de flesta kommer att överleva och förhoppningsvis vara immuna och några kommer att dö. Det kan vara den billiga och snabba lösningen, naturens egen grymma metod om man så vill.
Följ den internationella virusutvecklingen här. Själv undrar jag vem det är som kostnadsfritt och synbarligen tillförlitligt samlar ihop och presenterar dessa data.
PS Som jag sa i artikeln kontaktade jag Thermo Fisher som tillverkar sådana test kits som Sverige saknar och därför drar ned på testerna. Så här svarar företagets kontaktperson Ron:
Thermo Fisher is producing up to 2 million tests per week and is planning to scale to 5 million tests in April. In addition to our website where tests may be ordered.
You may also view information in our media room.
https://thermofisher.mediaroom.com including images and video.
Ron
DET GODA SAMHÄLLET 