OPINION I God Morgon Världen 8/3 diskuterades under rubriken Kamp till höger i franskt lokalval förhållandena i Perpignan, som blivit intressanta eftersom det kan bli den första större kommun där le Rassemblement National (Le Pens parti) kan vinna kommunalvalet.

Inledningsvis gör reportern en beskrivning av miljön genom att låta en äldre kvinna berätta hur förtjusande den gamla staden var förr, men också hur denna del av staden blivit sådan att hon inte vågat besöka den någon gång under de senaste 20 åren. Den fattigaste och mest avvikande delen av den gamla staden är området Saint Jacques. Min fru och jag bodde i den gamla staden, alldeles intill detta område, en månad för tre år sedan, under en del av stambytet i vår bostadsrättsförening.

Gick vi ut genom porten och tog åt vänster kom vi efter ett par hundra meter till romernas kvarter. Detta beskriver reportern som att det är slitet, fasaderna är nedklottrade, fönsterluckor hänger på trekvart och det är skräpigt. Det är en riktig beskrivning, men ändå är den så ytlig. Vi upplevde kvarteret som mycket skräpigt, sannolikt medvetet nedskräpat. Blöjor kastades ut. Alla levde på gatorna. En pojke lekte med en tupp. Romerna talade katalanska.

Gick vi runt hörnet, ut från kvarteret, upphörde nedskräpningen omedelbart. En bit ifrån var det arabiska kvarteret, med ett eget torg. Där var det inte nedskräpat. Det var lugnt. Bara män, mest äldre män, befolkade torget. Inga kvinnor syntes till.

Om reportern beskrivit miljön på detta sätt lite mer ingående, skulle grunden läggas för en bättre förståelse av le Rassemblement Nationals chanser i det kommande kommunalvalet. Detta ytliga, undflyende sätt att beskriva är bara ytterligare ett exempel på statsmedias oförmåga att göra framgången för de nya utmanarpartierna förståelig.

Damen, som i programmets inledning beklagar sig över att gatorna i den gamla staden med de chica affärerna så förändrats, att hon inte på tjugo år velat återvända dit, har förstås reagerat på förändringen av ytan, av det hon kunnat se, men kanske inte gjort några djupare undersökningar av den förändrade bilden.

Men Perpignan är brottsbelastat. Under nittiotalet låg staden bland de mest brottsbelastade städerna, och även om brottsligheten minskat något under senare år är staden invånare fortfarande bland de mest utsatta för våldsbrott.

Som damen i Perpignan reagerar många. Förslumning och nedskräpning fyller dem med olust. De anar, oftast med rätta, att detta är tecken på mer djupgående, obehagliga förändringar. Också den förändring av stadsbilden som signalerar en kulturell förändring – till exempel att kvinnor osynliggörs – uppfattas, också med rätta, som illavarslande

Den svenska erfarenheten motsäger inte detta.

Vår gata, en bit ifrån Saint Jaques. Där trivdes vi bra. (Foto: artikelförfattaren)

Men detta fördjupar sig inte reportern i. Jag förstår inte denna försiktighet. Le Pens parti, SD och andra uppstickarpartier är inte beroende av statsmedias mer eller mindre negativa, mer eller mindre undvikande sätt att beskriva den sociala miljö som möjliggjort dessa partiers framgångar. Det intill förljugenhet ytliga rapporterande har alltmer blivit en tillgång för dessa partier. Det understryker deras uppfattning och beskrivning av etablissemanget som förljuget, korrumperat. Och så skadas ständigt förtroendet för statsmedia.