BITTE ASSARMO: Waldemar Hammenhögs digra produktion skuggas av antisemitismen

KULTUR  Idag visar forskning att antisemitismen i Sverige är mest utbredd bland muslimer. Det är dock inte så länge sen antisemitismen var vanlig i hela det svenska samhället. Om det vittnar, bland mycket annat, Waldemar Hammenhögs författarskap. Han var en innerlig skildrare av de tankar och levnadsvanor som präglade hans tids lägre medelklass – men han skrev också en bok med djupt antisemitiska tongångar. 

Per Waldemar Hammenhög föddes som Per Andersson den 18 april 1902 i Stockholm. Han växte upp under knappa omständigheter i innerstaden, där han gick i folkskola och senare tog realexamen. 1919 började han arbeta som kontorist.

Livet som kontorist i 1920-talets Stockholm var inte fett och Waldemar var en fattig ung man. Men så tog hans liv en ny vändning, och det på grund av ett benbrott. Medan han låg hemma i sin lägenhet med gipsat ben tog han sig för att skriva – eller rättare sagt stenografera – sin första bok. Esther och Albert hette romanen och manuskriptet lade han i en spånkorg i garderoben. Där hamnade också manuset till Pettersson & Bendel.

1928 anordnade Natur och Kultur en romanpristävling. Waldemars fästmö hade läst om tävlingen i tidningen och uppmanade honom att skicka in ett av sina manuskript – det ”med mest kärlek i”. Waldemar valde ”Esther och Albert” och blev både rik och berömd över en natt.

Esther och Albert gavs ut 1930 och blev en stor succé. Ett år senare utgavs Pettersson & Bendel, som blev en ännu större framgång. Redan 1933 filmades den för första gången, då med Semmy Friedmann i rollen som Bendel och Adolf Jahr som Pettersson. 50 år senare kom även Hans Alfredsson att filmatisera skälmromanen, då med titeln P&B och med Allan Edwall och Stellan Skarsgård i huvudrollerna.

Inte ens trettio fyllda var Waldemar rikare och mer berömd än han någonsin kunnat drömma om, och han kunde unna sig sådant han tidigare inte trott vara möjligt. Han reste mycket, skrev flera nya böcker – bland dem flera ungdomsböcker med idrott i fokus – och han gifte sig och skilde sig och gifte sig igen. Och så drack han. Kopiösa mängder.

Kanske var det då inte så märkligt att han också med tiden blev vad som brukar kallas nykter alkoholist. Som sådan blev han dessutom något av en pionjär i Sverige vad gällde att prata om just dessa saker. Utan att tveka gick han ut offentligt både i skrift och i radio och berättade om sin alkoholism och om sin kamp för ett nyktert liv. Han debatterade också den, enligt honom, undermåliga alkoholistvården i den självutlämnande och starka boken Torken (1951).

Efter framgångarna med Pettersson & Bendel tog sig Waldemar för att byta ut sitt anspråkslösa efternamn till ett mer tjusigt klingande sådant. Han valde Hammenhög, efter den lilla skånska by där hans far Per Andersson var född. Själv lär han aldrig ha besökt orten, men däremot hänger hans porträtt på Hammenhögs Gästgiveri.

Waldemar Hammenhög skrev ett trettiotal romaner under sina fyrtio verksamma år. Hans digra produktion vilar på en intim och svårslagen förtrogenhet med de öden, tänkesätt och levnadsvanor som var vanliga inom hans samtids lägre svenska medelklass. Flera av hans romaner – inte minst böckerna om Esther och Albert – känns märkbart trovärdiga än idag, decennier efter att han skrev dem. Själv lär han en gång ha sagt i en intervju att han inte alls var någon diktare – utan att han skrev för att det var det enda han kunde…

Idag är han kanske ändå mest känd för Pettersson & Bendel – men inte enbart för att boken som sådan är välskriven, fängslande och rapp i dialog och resonemang. Den har nämligen också uttalat antisemitiska drag. Den fiktive Bendel har alla de judiska drag som användes av antisemiter för att svartmåla det judiska folket just under 1930-talet och detsamma gäller den första filmen.

När filmen hade premiär utomlands 1935 väckte den särskilt stor uppmärksamhet i Tyskland, där propagandaminister Josef Goebbels utsåg den till en personlig favorit. Berättelsen om den lömske och mycket judiske Bendel, som hade lurat den oskyldige Pettersson in i fördärvet, bäddade för succé i det nazistiska Tyskland. I den senare filmversionen, tonades dock antisemitismen ner avsevärt.

Med åren konverterade Waldemar Hammenhög till katolicismen, och han fyllde då sina romaner med alltmer religiösa framställningar, huvudsakligen i katolska miljöer. Waldemar Hammenhög gick bort den 1 november 1972 och är begravd på Stockholms Katolska Kyrkogård.

Bitte Assarmo