MOHAMED OMAR: Utrota varenda jävel! Ny teveserie riskerar spä på hatet mot västvärlden

KULTUR Tredjevärldenromantiken har varit en stark strömning inom vänstern, särskilt i 68-vänstern. Då skulle västerländska självhatande intellektuella resa runt i tredje världen och skildra deras kamp för frihet från den vite mannens förtryck. En av dessa intellektuella var svensken Sven Lindqvist som fick sitt internationella genombrott med boken Utrota varenda jävel 1992.

Boken ligger till grund för en HBO-serie av den svarte filmskaparen Raoul Peck som tidigare har nominerats till en Oscar för sin dokumentär I am not your negro. Serien kommer att innehålla en blandning av dokumentärt foto, arkivmaterial, animationer och scener framförda av skådespelare. Oavsett hur välgjord serien blir – HBO brukar vara duktiga – så är jag inte förväntansfull. Jag är ganska säker på att detta blir ännu en i raden av produktioner som underblåser hatet mot västvärlden.

Hur skulle det kunna bli annorlunda när serien är byggd på Lindqvist bok? Där framställer Lindqvist ”förintelsetanken” och ”rasismen” som något som hör till den västerländska civilisationens natur eller essens, som han skriver, den ”europeiska tankens kärna”.

Titeln Utrota varenda jävel är hämtad från Joseph Conrads roman Mörkrets hjärta (1899). Dessa tre ord har, i Conrads berättelse, kolonisatören Kurtz klottrat som ”ett utkast till metod” till sin egen uppsats om den europeiska civilisationens uppgift i världen. Det engelska originalet lyder ”Exterminate all the brutes”. En bättre översättning av ”brutes” hade varit ”kräk”, anser jag.

Lindqvist hävdar alltså att dessa ord på något sätt uttrycker västvärldens, kanske till och med den vite mannens, essens. Han har så klart helt fel. Kolonialism, imperialism, rasism är inte det som skiljer oss från andra civilisationer, dessa saker har alla civilisationer som gemensamt. Det som skiljer oss från andra är i stället upplysningen, vetenskapen, humanismen – och självkritiken.

Olika islamiska riken och imperier har genom historien gjort sig skyldiga till brutala övergrepp som slaveri, folkmord och kulturförstörelse i gamla kulturländer som Egypten, Persien och Indien. Den muslimska självkritiken av denna mörka historia är närmast obefintlig. Detta kan vara en anledning till att grymheterna har kunnat fortsätta i vår tid.

Vi försöker inte förneka våra synder. Vi biktar och späker oss offentligt. I en del fall har den sunda självkritiken dock övergått till ett osunt självhat, vilket Lindqvists bok är ett exempel på. Utrota varenda jävel innehåller inte någonting om islamisk imperialism och kulturförstörelse, inte heller någonting om islamiska folkmord och islamiskt slaveri. Det turkiska folkmordet på armenier nämns i förbigående. Det görs dock inget stort av det. ”Utrota varenda jävel” är inte en sats som är ”sant turkisk” eller ”sant islamisk” eller den ”islamiska tankens kärna”.

Europa är enligt Lindqvist inte upplysningens vagga som välsignat världen med vetenskap, teknik och välstånd. Nej, Europa är mörker. Mörkrets hjärta. Efter att ha läst Lindqvists bok förstår jag dock inte vad som skiljer den europeiska ”förintelsetanken” från den arabiska, den kinesiska, den turkiska, den persiska, den japanska med flera. Han vill göra Europa, den vite mannen, till skurken, och inget får grumla den bilden. Allt annat är bisaker.

Lindqvist beskriver hur europeiska kolonialister i Afrika uppmanades att verka kyligt oberörda, att inte visa känslor, när de pryglade ”vildarna”. Han citerar följande ur boken Tre år i Kongo (1887):

Om du måste ålägga en vilde kroppslig bestraffning, låt utföra denna bestraffning utan att en muskel i ditt ansikte förråder dina känslor.

Meningen i detta citat återfinns i en annan bok: Koranen. I den andra versen i det tjugofjärde kapitlet uppmanar Koranens anonyme författare pryglaren att inte känna medlidande. Pryglet bör även ske inför publik. Så här lyder versen i K. V. Zetterstéens översättning (1917):

Och haven intet medlidande med dem, när det gäller Guds religion, om I tron på Gud och den yttersta dagen! Ett antal av de rättrogna skall ock bevittna deras bestraffning.

Detta är i och för sig inte uppseendeväckande. Det finns inslag av grymhet i många gamla heliga böcker. Det som är märkvärdigt är att denna vers fortfarande används för att rättfärdiga prygel i flera av världens islamiska stater, alltså inte bara i områden som kontrolleras av jihadterrorister. I stater som Saudiarabien, Iran och Pakistan pryglar man folk i enlighet med Koranen.

Islamisk imperialism berörs som sagt inte i Lindqvists imperialismkritiska bok. Han tar visserligen upp mahdistupproret i Sudan 1881-1899, men beskriver bara mahdisterna som ”en islamisk rörelse som gjorde framgångsrikt motstånd mot engelsmännen”. Vad han inte nämner är att mahdisterna var vad vi skulle kalla ”islamister” eller ”jihadister” som byggde en teokratisk diktatur med slaveri och grymma sharialagar. En av orsakerna till upproret var att engelsmännen krävde slaveriets avskaffande! Mahdisterna såg slaveriet som en integrerad del av islam. Mahdi-staten var också expansionistisk och ägnade sig åt jihad eller heligt krig mot det kristna Etiopien 1886-89. Den var med andra ord inte helt olik den moderna Islamiska staten (IS). Mahdisterna kallade visserligen sin ledare mahdi istället för kalif, men båda hölls för Guds ställföreträdare på jorden.

Meningen i den vedervärdiga sats som Lindqvist gjort till den europeiska tankens kärna återfinns även den i Koranen. Lägg till exempel ihop innebörden i vers 9:5, ”så döden månggudadyrkarne, varhelst I finnen dem!”, med vers 7:179, ”Dessa äro som boskap” så får du ”Exterminate all the brutes”. Det finns fler verser av samma slag. Och det är verser som har omsatts i praktiken i folkmord, slaveri och förstörelser av hela kulturer i Mellanöstern, Nordafrika och Indien, och används på samma sätt än idag.

Den som vill skriva om ”förintelsetanken” inom islam behöver till skillnad från västkritikerna inte leta i böcker från 1800-talet. Islamistiska grymheter som prygel, korsfästelse, halshuggning, kulturförstörelse och massmord finns att se på YouTube.

”Det är inte kunskap vi saknar”, skriver Lindqvist. ”Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna.”

Jo, vi saknar kunskap.

Det råder visserligen ingen kunskapsbrist om västvärldens rasism, kolonialism och imperialism. Våra barn får lära sig allt detta i skolan. Däremot vet vi alldeles för lite om hur européer och kristna led under islamiskt välde. Hur var det att vara kristen i Grekland under det turkiska oket? Har vi hört talas om blodbadet på ön Chios år 1822? Vi vet alldeles för lite om den omfattande slavhandeln med européer. Många vet inte ens om att den har funnits utan tänker sig att slaveri är liktydigt med bomullsplantager i Sydstaterna.

Det är synd eftersom den massiva betoningen på västvärldens ondska underblåser ett) hatet mot väst och två) islamisternas propaganda som uppviglar till terrorattacker mot västvärlden. Tyvärr lider många västerlänningar idag av en negativ självbild som kan leda till depression underminera viljan att stå upp för sin civilisation.

Den västerländska civilisationens tillbakagång kommer inte bara att vara en förlust för västerlänningarna, utan för hela världen. Det finns ingen civilisationen som har bidragit lika mycket till mänsklighetens vetenskapliga utveckling och till dess välstånd, kultur och filosofi.

Vad tevebolagen borde satsa på, om de vill åtgärda en verklig kunskapsbrist, är att göra en dokumentär teveserie byggd på Fredrik Segerfeldts bok Den svarte mannens börda (2019). I den visar han att alla civilisationer har haft imperialism och kolonialism, men att det som särskiljer vår västerländska kolonialism är att vi såg den som ett civilisatoriskt uppdrag, ”den vite mannens börda”, medan det för andra civilisationer räckte med egenintresset. Araber och afrikaner, förklarade Segerfeldt i boken, handlade med slavar i större utsträckning än vita slavhandlare. Fler vita var slavar i Nordafrika än svarta var slavar i Amerika.

En gravyr från 1806 visar hur den svarte ledaren Jean-Jacques Dessalines på Haiti håller ett svärd i den ena handen och en vit kvinnas avhuggna huvud i den andra:

Raoul Peck som ska göra HBO:s teveserie föddes föddes 1953 i Port-au-Prince på Haiti. Från mars 1996 till september 1997 var han Haitis kulturminister. Han torde därför känna till den stora massakern på vita som ägde rum på ön år 1804. Mellan tre och fem tusen vita människor slaktades med knivar och bajonetter. Man gick från hus till hus och dödade hela familjer; kvinnor och barn. Ja, man utrotade varenda jävel. Där förekom lemlästning, andra former av tortyr och våldtäkter. Även vita som varit sympatiskt inställda den svarta befolkningen dödades – bara för att de var vita.

Jag gissar att en dokumentär om denna massaker i Raoul Pecks hemland inte finns på hans to do-lista, och, om han mot förmodan skulle göra den, inte skulle förära honom en Oscar.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar