OPINION På Karlstads universitet kan studenter utbilda sig till patriarkatkrossare. Studenter verkar kunna bli patriarkatkrossare inom nästan alla program, till exempel civilekonomprogrammet och kandidatprogrammet i fysik.

Men om nu skattebetalarna har lagt ned en massa resurser på att tänka ut hur unga människor på Karlstads universitet ska kunna lära sig att krossa patriarkatet så är det ju trist om det, vilket jag misstänker, inte anmäler sig något patriarkat att krossa.

Jag förklarar mig därför villig att göra mig till patriarkatets riddare och att kämpa för dess sak.

Jag har bestämt att den första turneringen ska gälla #metoo. Saken är aktuell eftersom Harvey Weinstein nyligen blivit dömd för våldtäkt med ett troligt fängelsestraff på mellan fem och 29 år.

Låt mig börja med att berätta hur det patriarkat jag känner förhåller sig till sådant som numera kan kallas #metoo-frågor. Mitt patriarkat är ett västerländskt civiliserat patriarkat som inte har så mycket att göra med andra patriarkat där, vad jag kan förstå, andra regler råder, exempelvis det arabiska. (Gudrun Schyman hade fel när hon i sitt talibantal år 2002 sa att ”det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige”.)

Den patriarkaliska ordning där jag växt upp bygger på tanken att det kan råda fredlig och till och med kärleksfull samexistens mellan män och kvinnor. Men ordningen gör sig inga illusioner om människans – varken mannens eller kvinnans – förmåga att djävlas med varandra och utgår därför från ett slags motsvarighet till den latinska devisen ”om du vill ha fred så förbered dig för krig”.

I denna patriarkaliska ordning har flickor därför fått lära sig att ”män bara vill en sak” och, med förra ROKS-chefen Ireen von Wachenfeldts ord, att ”män är djur”. Sådant manar flickor till nyttig vaksamhet utan att för den sakens skull skrämma dem från att umgås med pojkarna. Det är ungefär som att man ska ha respekt för havet när man seglar. Det kan blåsa upp och bli otrevligt och då måste man vara förberedd. Eller om man är vargskötare på zoo. Man retar inte vargen i onödan. En flicka som begriper sådana enkla regler följer inte med Weinstein in på hans rum på TriBeCa Grand Hotel i New York när han så tydligt visat sina avsikter på vägen dit. Ej heller följer hon gång på gång med kulturprofilen Arnault till hans gryt på Gärdet i Stockholm om hon inte uppskattar hans närmanden.

Den västerländska patriarkaliska ordningen uppmanar med väldig kraft de unga männen att inte missbruka sin större fysiska styrka och därmed goda chanser att verkligen lyckas med en våldtäkt om omständigheterna är lägliga och andan faller på. Denna självkontroll hos männen, som må vara ett unikt västerländskt drag, gör att män inom denna kultur faktiskt inte annat än undantagsvis beter som wachenfeldtska djur. Ankbönder lär vara animaliskt brutala och ankhonor därför obekanta med annat slags sex än våldtäkt. Men patriarkatet uppfostrar inte unga män till att bli ankbönder.

Så inom den västerländska patriarkaliska ordningen råder ett slags anständig och kultiverad terrorbalans mellan könen som garanterar jämställdhet och som i lyckliga tillfällen av ofta underförstått romantisk samvaro kan förvandlas till ömsesidigt tillfredsställande möten f. ev. äkt.

Med #metoo riskerar hela detta under århundraden utvecklade underförstådda och kulturbundna regelverk att raseras. #metoo med sitt utpekande av män och framför allt genom mobiliserandet av den allmänna uppmärksamheten och det statliga rättsväsendet till påstått försvar för kvinnans ställning fungerar i verkligheten på rakt motsatt sätt mot det avsedda. #metoo förminskar kvinnan eftersom hela konceptet bygger på föreställningen att hon inte klarar sig på egen hand mot en normalt civiliserad man i det västerländska patriarkatet efter att ha uppfostrats med ett antal enkla men tydliga beteenderegler för kvinnor som faktiskt fungerat i åtskilliga generationer i vårt land. Om du inte klär dig som en slampa så minskar risken att du blir behandlad som en.

Det slutar med att kvinnor i samhällets ögon förvandlas från jämställda individer som kan ryta ifrån om en karl börjar bli olämpligt närgången till ett våp som inte begriper sitt bästa och som inte anar när fara är på färde och därför måste beskyddas, vid behov av polis.

På det viset gör #metoo-tänkandet att västerlandet närmar sig det talibanska idealet. Kvinnor kan inte lämnas ensamma eftersom de inte begriper att försvara sig utan är hjälplösa som ankhonor om det närmar sig en främmande karl med en ankbondes instinkter och vanor. Kvinnor, särskilt systrar och döttrar, måste därför stå under ständig manlig bevakning.

Med #metoo-tänkandet får Gudrun Schyman till slut rätt. Det blir samma talibaner här som där.

Lyssna, alla patriarkatkrossare från Karlstads universitet eller andra högre lärosäten som vill utnyttja mina och andra manliga nettoskattebetalares pengar till att krossa oss. Kom an, krossa mig!