OPINION Den 4 februari var jag på ett spännande och intressant seminarium – det tredje och sista i en serie panelsamtal ledda av Paula Ternström på temat ”Mansrollen i förfall?”. I panelen medverkade Johan Hedenberg, skådespelare, Pierre Leander, modell och entreprenör och Aron Emilsson, riksdagsledamot och kulturpolitisk talesperson för SD.

Tre män i olika åldrar och med olika erfarenheter. Och det är ganska tydligt att vi ser ganska olika på mansrollen, beroende på vilken generation vi tillhör. Därför är det förstås viktigt att man ser på män utifrån den tidskontext de levt i, något som också togs upp under samtalet. Det fanns ju en tid när det var fullkomligt accepterat att aga sina barn – det sades till och med att ”den man älskar agar man” – och hur ska man då kunna döma människor som använde rottingen?

Min egen far och hans syskon åkte på en och annan hurring, och ibland värre, när de var små men det var en del av uppfostran och ingen av dem hyste någon bitterhet mot sin far för den sakens skull. Och när barnaga väl förbjöds 1979 hade det förts diskussioner både länge och väl och samstämmigheten kring förbudet var stor. Många hade också slutat aga sina barn långt innan dess – vissa, som mina egna föräldrar, hade aldrig ens gjort det.

Det finns även annat som förändrats över tid. Något som jag minns ganska tydligt från min uppväxt är att det fanns en hel del män som på allvar hävdade att kvinnor var sämre bilförare än män. När jag själv tog körkort hade jag till och med en bilskolelärare som satt och halvslumrade medan jag övningskörde, eftersom han ansåg att det var slöseri att lära tjejer att köra bil eftersom de ändå körde ”som krattor”.

Det där bekom mig inte nämnvärt, för fenomenet var inte särskilt utbrett. Men kanske bottnar en del av dagens manshat just i sådana fenomen. Först en gnagande irritation, sedan en allt större frustration och till sist ett närmast oresonligt hat där alla män ska straffas för att en eller ett par har betett sig som knölar. På så vis har något, som från början var högst personligt och som kunde ha hanterats med en sarkastisk kommentar eller bara en fnysning, blivit till norm för ett helt samhälle. Det kan aldrig bli bra i längden.

Själv var jag alltid trygg i förvissningen om att min egen far inte hade några sådana idéer om manligt och kvinnligt, utan såg på mig som en jämlike. Det märktes också på mina föräldrars relation. De var helt jämställda, trots att – eller kanske just för att – de också bejakade varandras olikheter. Pappa slog sig inte för bröstet och trodde sig mer värd än mamma bara för att det var hon som skötte det mesta av matlagningen och han som skötte tyngre saker, såsom städning, fönsterputs och liknande. Förresten kunde minsann även han vispa ihop en sockerkaka om det knep. De var helt enkelt jämställda på sina egna villkor och det är något som jag verkligen har haft både glädje och nytta av under mitt liv – mamma och pappa är mina två bästa förebilder.

Samtalet tog också upp frågor som hur mycket politiken styr mansrollen, hur mannen gestaltas på film och teater och inom modevärlden och – något som jag tyckte var synnerligen intressant – hur länge män egentligen ska beläggas med yrkesförbud efter #metoo. Är det ens rimligt att en man beläggs med yrkesförbud för något som hände tjugo år tidigare, och som dessutom redan avhandlats i domstol?

Det där har jag funderat en hel del på, eftersom jag varit en flitig Dramatenbesökare genom åren och har haft ett enormt utbyte av att se en viss – numera bannlyst – skådespelare uppträda där. Att veta att jag sannolikt aldrig mer kommer att få se honom i en Norénpjäs igen känns bara så fruktansvärt tomt. Så är det faktiskt och jag skäms inte för att erkänna det. Det betyder naturligtvis inte att jag bagatelliserar mäns våld mot kvinnor. Men kanske måste man ändå fundera på hur länge
en man ska straffas för något som han redan dömts för.

Paula Ternström tog också upp de manliga dygderna. Vilka är de egentligen? Om det var deltagarna ganska samstämda, men vad de kom fram till tänker jag inte avslöja här. Jag uppmanar istället läsarna att gå in och lyssna på samtalet i dess helhet. Du hittar det här på DGS-TV.

BILD: Artikelförfattarens far.