OPINION Min hemstad Uppsala, tidigare en idyllisk studentstad, håller på att förstöras av kriminalitet. Igår kväll blev en minderårig flicka våldtagen i Källparken.

När jag flyttade hemifrån första gången bodde jag i en etta med kokvrå på vid just Källparken. Kvarteret heter Salabacke. Det var ett lugnt och tryggt kvarter. Och det fanns ingen så kallad mångfald att tala om. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att en flicka skulle kunna bli våldtagen i parken en torsdagskväll.

Det är många saker jag som 18-åring aldrig hade kunnat föreställa mig skulle kunna ske i framtidens Uppsala.

Till exempel skjutningar i mitt barndomskvarter Kvarngärdet.

Till exempel att en kvinna skulle kunna bli våldtagen en natt på Sysslomansgatan, mitt ibland studenternas festlokaler. På en gata där jag rör mig i stort sett dagligen.

När jag var 18 år trodde jag att vi gick mot bättre tider. Jag trodde att våra ledare hade koll. Föga kunde jag ana att begreppet Det Nya Sverige, framtidens Sverige, i folkmun skulle betyda en dystopi.

Dessa våldtäkter sker samtidigt som vi har en vänsterregering som kallar sig feministisk.

Ett ord jag inte tänker försöka definiera.

Men jag har svårt att tro att det kan betyda att man vill föra en politik som gör kvinnor tryggare. För den politik som vänstern har fört har gjort kvinnor otryggare.

Om feminism skulle betyda kvinnors väl, så har den så kallade feministiska regeringens politik varit antifeministisk.

En politik som syftar till kvinnors väl, som vill göra kvinnor tryggare, skulle vara hård mot våldtäktsmän. De skulle straffas strängt. Och de utländska skulle skickas hem på en gång.

Under den så kallade feministiska regeringen är straffen milda och utlänningar som våldtar får stanna i Sverige. För att det är så synd om dem.

De ”goda” vänsterpolitikerna tycker synd om kriminella utlänningar.

Kanske är det så att ett samhälle som styrs av de så kallade ”goda” blir ondskefullt? Ja, för då får ju de onda härja fritt utan konsekvenser?

Kanske är det så att ett samhälle i stället som styrs av traditionellt manliga egenskaper, som tuffhet, styrka och bestämdhet, skulle bli tryggare för kvinnor?

I ett sådant samhälle skulle man inte tycka synd om våldtäktsmän. Man skulle känna sympati med våldtäktsoffren och återupprätta deras människovärde genom att skipa rättvisa.

I ett sådant samhälle skulle man öppna sina hjärtan för offren för de ondas handlingar och skynda till deras försvar.

Kanske är det så att ett samhälle som styrs av traditionellt kvinnliga egenskaper som mildhet, moderlighet och barmhärtighet, blir brutalt och obarmhärtigt?

Det vi vet är att ju fler politiker vi har som kallar sig feminister, desto otryggare har tillvaron för kvinnor blivit.

Efter sex år med en feministisk regering har våldtäkterna ökat med 40 procent.

Vi kanske skulle pröva att återuppliva gamla manliga dygder istället? Ett exempel hittar jag i boken Scouting for Boys från 1917. Det var en handbok för scouter skriven av rörelsens grundare, den brittiske arméofficeren Robert Baden-Powell.

Så här beskrivs de egenskaper om pojkarna bör eftersträva:

Kung Arthur, stiftaren av riddarlagarna, var alltid artig mot kvinnor av varje samhällsklass. En dag kom en flicka rusande in till honom och anropade honom om hjälp. Hennes hår klibbade av gyttja, armarna voro sargade och dräkten i trasor. Hon hade blivit misshandlad av ett rövarfölje som strök omkring i nejden. Då konungen hörde hennes berättelse sprang han upp på sin häst och red själv till rövarnes kula och nedgjorde dem alla med risk för sitt eget liv.

Ni patrullförare och scouter likna därför mycket riddarne och deras följe, särskilt om ni alltid sätter er heder i främsta rummet och gör ert bästa för att hjälpa andra, som äro i trångmål eller behöva hjälp. Ert valspråk är: ”Var redo” att göra detta, och riddarnes valspråk var ett liknande: ”Var alltid redo”.

Tänk er ett samhälle där manliga politiker, i stället för att kalla sig feminister, stod upp för ridderlighetens ideal.

Tänk om pojkar fick lära sig ridderlighet i skolan i stället för feministiska teorier om att de borde klä sig i rosa klänningar och leka med dockor.

BILD: ”God Speed”. En dam tar farväl av sin riddare. Målning av den engelske konstnären Edmund Leighton (1900).

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)