PATRIK ENGELLAU: Oumbärliga värderingar

OPINION John Adams var en av USAs Founding Fathers. Han var en av författarna till självständighetsförklaringen. Han blev vicepresident två gånger under George Washington och valdes sedan till landets andre president.

Founding Fathers var inte bara statsmän och revolutionära ledare utan också filosofer. John Adams sa en sak som man aldrig hör nu för tiden i officiell svensk politik men som borde övertänkas dagligdags. Han talade om den amerikanska konstitutionen men hans observation gäller även de svenska grundlagarna (och jag citerar från minnet):

Förutsättningen för att konstitutionen ska fungera är att folket har en viss moral eller andlig resning. Den här konstitutionen styr inget av sig själv. Utan det amerikanska folkets dygder och goda värderingar står sig konstitutionen slätt.

Det är djupsinnigare än man tror och framför allt på tvärs mot statsvetare som jämt ska förklara nationernas öden med hänvisning till ”institutioner”, det vill säga val- och rättssystem och sådant där som styrs just av grundlagar. Jag återkommer strax med ett aktuellt fall från Sverige som illustrerar hur de klokaste paragrafer kan falla platt till marken om goda övertygelser och värderingar inte finns till hands.

För att förstå vad Adams menade med goda dygder kan vi gå till en annan Founding Father, Benjamin Franklin. Han uppfann inte bara åskledaren utan fungerade som folktalare, ambassadör och predikant av goda vanor (utan att vara särskilt religiös). Han hade tretton bud för en god människa:

1. Nykterhet. Ät inte så du svimmar och drick inte så du blir full.

2. Tystnad. Tala bara om sådant som är till nytta för andra och för dig själv, undvik småprat.

3. Ordning. Låt alla dina saker ha sin plats och låt alla delar av dina affärer få sin tid.

4. Beslutsamhet. Besluta att göra det du ska och genomför utan prut och väntan vad du beslutat.

5. Sparsamhet. Gör dig inga utgifter som inte gynnar andra eller dig själv, slösa alltså inte.

6. Flit. Förlora ingen tid. Syssla alltid med något nyttigt. Lägg av med allt onödigt.

7. Uppriktighet. Använd inget svek, tänk oskyldigt och rättvist och om du talar så tala i denna anda.

8. Rättvisa. Skada ingen genom otjänster eller genom att försumma fördelar som det är din plikt att erbjuda.

9. Moderation. Undvik extremer, undvik att låta dig påverkas av oförrätter.

10. Renlighet. Tolerera ingen orenlighet vad gäller kroppen, kläderna och bostaden.

11. Lugn. Låt dig inte störas av småsaker eller av vanliga eller oundvikliga tillbud.

12. Kyskhet. Använd inte sex för annat än hälsa och fortplantning, aldrig så att det kan skada ditt eller någon annans själslugn eller rykte.

13. Ödmjukhet. Lär dig av Jesus och Sokrates.

Det bekymrar mig att svenska politiker aldrig kan slå an sådana strängar i sin kommunikation med medborgarna. Att USAs Founding Fathers lyckades grunda världens hittills mest framgångsrika nation berodde till stor del på att de kunde ha den sortens allvarssamtal med det amerikanska folket. Det går inte i Sverige eftersom vi styrs av byråkrater som jobbar med paragrafer, inte av statsmän som tänker på värderingar.

Nyligen inträffade ett åskådningsexempel i Sverige. Ledarskribenten Ivar Arpi sa på teve att ”regeringen är en styggelse på alla sätt. Alla partier som ingår i den här regeringen gick till val på något annat än vad de gör. Så de har ju svikit sina väljare.”

Justitieminister Morgan Johansson tog illa upp och frågade sig på Twitter om det nu ”gått så långt att konservativa opinionsbildare nu har återgått till att inte längre respektera demokratin”.

Om man tar på sig de byråkratjuridiska glasögonen och bedömer den här misshälligheten efter vad det står i grundlagen har Johansson rätt. Regeringen har tillkommit enligt regelboken. De valda ombuden för regeringspartierna åtnjuter definitionsmässigt förtroende från tillräckligt många väljare för att de ska kunna styra landet. Det står inte i instruktionsboken för den svenska demokratin att ombuden ska tycka samma sak före och efter ett val. Johansson har alltså rätt och Arpi fel.

Men om man gör John Adams distinktion mellan det juridiska regelverket och vad folket tycker är rätt och riktigt – och om det svenska folkets värderingar kommer i närheten av vad Benjamin Franklin förespråkade – så har Ivar Arpi rätt.

Så är Sverige en demokrati? Om man följer Morgan Johanssons tänkande är svaret rimligen ja. Om man däremot tänker som Arpi, Franklin och Adams så är det tveksamt. Regeringspolitikerna har i alla fall brutit mot Franklins sjunde bud. Själv skulle jag hävda att det föreligger brott även mot det femte och åttonde budet med tanke det slöseri med skattebetalarnas pengar som pågår respektive exempelvis neddragningarna inom hemtjänsten.

Patrik Engellau