OPINION Ingenting är så föraktligt, om man får tro konsensus, som en vit man. I åratal har den vite mannen häcklats och hånats och hatats av allt från unga drivna skribenter till medelålders politiker av båda könen. Och när de vita männen reagerar med rättmätig ilska över att buntas ihop till ett ondskefullt förtryckande kollektiv börjar hatarna ömka sig själva – och anklagar de utsatta männen för att hata.

Hur har det blivit så här? Jag vet ärligt talat inte. Jag vet bara att någonstans, någon gång (i mitten av 1990-talet?) så började vissa intersektionella vänsterfeminister kategoriskt uttrycka hat och förakt för vita män och på den vägen är det. Vita män anklagas för att vara ”problemet” i alla möjliga och omöjliga sammanhang. De äter för mycket kött, kör för mycket bil, flyger för mycket och släpper ut mer koldioxid än kvinnor. Hatet mot den vite mannen har helt enkelt blivit en av Sveriges mest lukrativa industrier.

Anledningen till det numera etablerade manshatet är att den vite mannen anses bära på en historisk skuld över historiens brott mot mänskligheten. Förtryck av kvinnor och barn, slaveri, kolonisering – all denna ondska betraktas som ”vit” och nu är det payback time. Det spelar ingen roll att Nisse i Hökarängen inte ens var påtänkt när britterna fraktade slavar från Afrika till Europa, han ska ändå straffas. Han är ju man – och vit dessutom.

Hur är det då med Hassan i Hökarängen? Alla som har ett uns bildning vet att kvinnoförtryck, slaveri, kolonisering och all annan påstått helvit ondska inte alls är enbart vit och västerländsk utan har förekommit i lika stor, ibland större, utsträckning i andra delar av världen. Under den kinesiska Handynastin var omkring 5 procent av befolkningen slavar, enligt historisk forskning. Indien har en lång historia av slavhandel, inte minst under umayyadernas tid, och så sent som 1841 uppskattades antalet slavar i landet till mellan åtta och nio miljoner. Den arabisk-muslimska slavhandeln, med slavar från både Europa och Afrika, pågick till långt in på 1900-talet och i Sudan har den ännu inte avskaffats.   Så varför är det just Nisse som ska hängas ut som ond och inte Hassan?

Det beror på att Hassan tillhör en minoritet i Sverige. Det spelar ingen roll om Hassan kommer från en kultur där män tvingar kvinnor att bära hijab och niqab, hindrar dem från att utbilda sig och arbeta eller till och med från att gå ut ensamma – det spelar inte ens någon roll om han tagit med sig de sedvänjorna hit. Här i Sverige anses han ändå som ett offer för de vita männens strukturella förtryck. Det är en av orsakerna till att det har varit, och fortfarande är, så problematiskt för svenska feminister att acceptera att det förekommer ett hedersförtryck bland många invandrade samhällsgrupper. Det passar inte in i deras skeva världsbild, helt enkelt.

Därför väljer de också att ignorera att Sverige har reducerat och i hög grad avskaffat de patriarkala strukturer som fortfarande präglar många andra delar av världen. Det har vi gjort genom hårt arbete och enveten strävan, och vi har gjort det gemensamt – kvinnor och män. Från mitten av 1800-talet drevs en rad reformer igenom, som gav kvinnor ett allt större inflytande över sina egna liv. Den så kallade hustruagan (mannens rätt att slå sin hustru) avskaffades, myndighetslagen trädde i kraft, kvinnlig rösträtt infördes och så vidare tills vi idag har ett land där jämlikheten är självklar för de allra flesta – inklusive de vita männen. 

Visst finns det vita svenska män som har en halvtaskig kvinnosyn, precis som det finns kvinnor som har en halvtaskig syn på män. Men jag kan garantera dig att du har maximal otur om du stöter på en vit svensk man som på allvar tycker att barn och hem är kvinnogöra och att kvinnor ska hållas borta från utbildning och arbetsmarknad och bara alternera mellan spisen och sängkammaren. Sådana män fanns det inte många av ens i mina mor- och farföräldrars ungdom, i början av 1900-talet. Min morfar kunde mjölka kor lika bra som mormor – och gjorde det också. Varje morgon, sida vid sida med sin maka. Han lagade mat och diskade, rensade ogräslandet och skötte barnen. Varje dag, sida vid sida med sin maka. De var ett harmoniskt par, jämlika innan ordet var uppfunnet. Och de var långtifrån unika.

Därför är hatet mot de vita männen så djupt orättfärdigt  och ogrundat. Och därför har vita män all anledning att bli både kränkta och förbannade över att ständigt pekas ut som onda. Att de då och då svarar med upprörda kommentarer och debattinlägg är naturligtvis fullkomligt självklart. I själva verket är det mest förvånande att de inte reagerar med ännu större ilska över att ständigt dras i smutsen bara på grund av sitt kön och sin hudfärg. Det kan man bara förstå som att de vita männen inte bara jämställda som få andra – utan dessutom mer toleranta än de flesta.

BILD: Errol Flynn spelar boxare i filmen Gentleman Jim från 1941.