OPINION Den 19 december 2019 röstade USA:s representanthus igenom två artiklar om riksrättsåtal mot Donald Trump. Den första handlade om maktmissbruk i förening med hot mot rikets säkerhet och den andra om förhindrande av själva riksrättsprocessen.  

Åtalet har varit mer kontroversiellt än någon gång vid tidigare riksrättsåtal (Johnson, Nixon och Clinton).  Vid de tidigare tillfällena har det funnits viss samstämmighet mellan de båda partierna. Den här gången var splittringen total. 

Den officiella upprinnelsen var Donald Trumps telefonsamtal med den nyvalde kollegan Volodomor Zelinski i Ukraina den 25 juli i år. Enligt åtalet bad han Zelinski att söka ”smuts” på Trumps troligaste motståndare i presidentvalet 2020, Joe Biden, samtidigt som han pressat Zelinski till det genom att innehålla militärt bistånd på 400 miljoner dollar. När sedan representanthuset, under ledning av talmannen Nancy Pelosi, bad Vita Huset att medverka vid utredningen så nekade Trump helt. 

Den första åtalspunkten var baserat på telefonsamtalet vilket anses innebära en fara för den nationella säkerheten därigenom att Ukraina skulle komma att spela en roll i presidentvalet 2020. Den andra handlade om att Trump inte, som han borde, samarbetade med kongressen för att presentera bevis. 

Jag ska inte här gå in på detaljerna av åtalet och de olika bevisen fram och tillbaka. Några omständigheter kan dock vara värda att nämna.  

1. Samtalet ägde rum inför ett antal personer i Vita Huset, bland annat utrikesminister Mike Pompeo; men också minst ett tiotal ytterligare. Det var inget hemligt samtal.  

1. Trump hade kännedom och videobevis om att Joe Biden hade hotat den dåvarande presidenten Porosjenko med att dra in vissa pengar om inte chefsåklagaren, som utredde det företag som Joe Bidens son, Hunter, fått en lukrativ styrelsebefattning i, fick sparken.   

1. Utredningen om riksrättsåtalet, som således den demokratiska majoriteten kontrollerade, genomfördes ensidigt. Trump hade inte rätt att presentera bevis eller att ha ombud närvarande i de viktiga delarna. 

1. Den amerikanska konstitutionen, som innehåller bestämmelserna om riksrätt, stadgar att det ska vara fråga om ”treason, bribery or other high crimes and misdemeanors”. Ingen av de två åtalspunkterna uppfyller dessa krav. I motsats till tidigare riksrättsåtal finns det alltså inte något brott i den amerikanska strafflagen angivet i åtalet. 

1. Åtalet ska överlämnas till senaten för dom. För fällande dom krävs att 67 senatorer röstar för åtal. Eftersom republikanerna har majoritet är det ytterst osannolikt att Trump kommer att fällas. 

Det man givetvis kan fråga sig är varför denna process överhuvudtaget äger rum? Demokraterna vet att de kommer att förlora i senaten och de riskerar då kritik för att de offrat tid på något som inte har varit till nytta för det amerikanska folket. De tar alltså den uppenbara risken för att deras egna väljare ska straffa dem vid det kommande presidentvalet. 

En viktig förklaring är att redan från den dag Trump tillträdde har ledande demokrater förklarat att Trump ska ställas inför riksrätt. Anledningen är hans påstådda samröre med Vladimir Putin. Många demokrater hoppades nog att Muellerutredningen som sattes igång 2017 skulle leda fram till bevis om det samarbetet.  

En annan anledning är att det är många som avskyr Trump kraftigt på många olika grunder. Dels handlar det om hans personliga uppträdande men det har också att göra med att han gått på tvärs mot de etablerade beslutsvägarna. Trump:s viktigaste vallöfte var att ”rensa i träsket” med vilket menades att dessa etablerade vägar också innefattade betydande korruption. En intressant artikel i Washington Post sammanfattar en del av demokraternas syn på Doanld Trump.

En tredje är att det finns en högröstad, vänsterradikal minoritet inom partiet som har satt mycket hård press på Nancy Pelosi för att åtala Trump som pris för att de ska stödja henne som talman. 

Donald Trump har varit ytterst frispråkig och inte dolt vad han gillade och inte. Med hjälp av Twitter har han gjort detta klart på daglig och ibland timlig basis. Det har inte uppskattats av alla.  

Faktum är, vilket inte förnekas av Trumps politiska motståndare, är att den amerikanska ekonomin nu förefaller starkare än någonsin; med rekordlåg arbetslöshet, ökad investeringsvilja, självförsörjning av energi och så vidare. Detta är något som i allmänhet gynnar de grupper han vände sig till före det förra valet: arbetar-och medelklassen utanför storstadsområdena.  De som är hans starkaste motståndare är eliten i Washington, New York, Chicago och inte minst i Kalifornien med deras liberala invandringsregler. Förenklat är det eliten gentemot vanligt folk. Bland de senare finns dock en hel del motstånd; särskilt mot Trumps buffliga sidor, som han manifesterar tydligt.  

Jag påpekade ovan att Trump redan från tillträdet hotats av riksrätt. En viktig bakgrund är den utredning om kontraspionage rörande Trumpkampanjen, som officiellt inleddes i juli 2016 och som nyligen blivit föremål för uppmärksamhet genom en internutredning mot det FBI som drev den utredningen. Påståendet var att Trump samarbetat med Vladimir Putin för att svärta ner Hillary Clinton. 

FBI:s kontraspionageutredning, som kom att kallas Crossfire Hurricane, övertogs i juni 2017 av den specielle utredaren Robert Muellers utredning beträffande huruvida även Trump själv hade samarbetat med ryssarna för att vinna valet. Muellerutredningen avslutades i mars 2019 med att man inte hade kunnat finna bevis om något påstått samarbete med Ryssland. 

Den nämnda internutredningen har visat, att det inte går att utesluta att Crossfire Hurricane i själva verket var ett försök att med olagliga medel få bort Trump och att det försöket orkestrerats av hans politiska motståndare i samarbete med FBI och CIA. Fler uppgifter om den saken kommer att redovisas i den utredning som den specielle åklagaren John Durham kommer att redovisa i början på 2020. 

I allt högre grad framstår det, mot bakgrund av vad som framkommit och som jag redogjort för här, som att det inte i första hand handlar om att Trump gjort sig skyldig till allvarliga brott, som kräver att han måste avsättas; utan att det i stället handlar om att man helt enkelt ogillar Donald Trump och vill få bort honom till varje pris. Det är svårt att se vilka de objektiva grunderna annars skulle vara. De framgår i vart fall knappast av riksrättsåtalet. 

Omedelbart efter omröstningen förklarade talman Pelosi överraskande, att hon inte tänkte överlämna åtalet till senaten nu. Hon sade sig vilja vänta till dess att hon fått försäkringar om att det blir en rättvis process. För många bedömare framstår förseningen som ett svepskäl för att slippa presentera ett alltför svagt case. En annan fråga är att åtal måhända inte kan anses väckt förrän åtalet överlämnats till domstolen; det vill säga senaten. 

Frågan är alltså: är Trump verkligen ”impeached”? 

Är hela riksrättsprocessen bara ett skådespel för att svärta ner Trump eller har någon av de inblandade något äss i rockärmen? 

Ingen vet, men det är bra drama för publiken.  

Olle Reimers är tidigare advokat och bankman. Han är bosatt i Bangkok, Thailand.