OPINION Ska vi vara nedstämda eller upprymda för att det avslöjats att Brottsförebyggande rådet vinklar och småljuger i en del av sina rapporter? Den politiskt korrekta reaktionen är nog nedstämdhet. Tänk att sådant här ska förekomma i Sverige! Det trodde man aldrig! Skandal!

Själv är jag mer benägen att bli upprymd. En liten flisa av sanning uppenbarar sig. Myndigheter visar sig lägga saker till rätta.

Men vad hade du räknat med? Tro inte en sekund att detta är ett undantag. Det är så här det går det till. Att makten böjer sanningen till sin egen fördel är samhällets naturtillstånd.  

Ägna dig inte så mycket åt att bli nedstämd av att det i alla samhällen, även Sverige, finns sovjetiska tendenser. Att vargar slår får kan vi inte göra något åt ty det är deras natur. Gläd dig i stället åt att dessa tendenser i vårt land hjälpligt hålls i schack. Fundera över vilka motkrafter som existerar. Vad stoppar bestarna från att helt ta kommandot?

Varför är Sverige inte ett fullfjädrat Sovjetunionen? Det är ingen trivial fråga. Vad håller sådana som Morgan Johansson tillbaka?

Låt mig svara med exemplet Brottsförebyggande rådet eftersom jag lägligt nog haft ett projekt ihop med denna myndighet som avslutades med en rapport, publicerad i juni 2019, om kopplingen mellan invandring och brottslighet baserad på statistik från Brå.

Bakgrunden var att Brå inte på tolv år hade gjort någon uppdatering av sina egna tidigare rapporter i ärendet vilket troligen berodde på motstånd från någon varg, kanske i justitiedepartementet, som inte ville att fakta skulle komma fram.

Men nu togs alltså ett privat initiativ som hade två drivande komponenter: dels ett mått av entreprenörskap, alltså en vilja att driva saken, som jag stod för, dels pengar som ett halvdussin privata finansiärer representerade. Ingen av dessa komponenter hade förelegat i Sovjetunionen. Slutsatsen är att sanningen främjas av att entreprenörskap och privata och rimligt välbeställda människor får existera.

Sedan fanns ett krångel som jag inte säkert kan bedöma hur pass sovjetiskt det är, nämligen en regel om att vi behövde etikprövningstillstånd från den statliga Etikprövningsnämnden för att få beställa datakörningar från Brå.

Etikprövningsnämnden består dels av akademiker, i första hand professorer från olika universitet, dels av representanter för de politiska partierna. I det här fallet röstade samtliga politiker mot att ge oss tillstånd att genomföra undersökningen. Men tillräckligt många akademiker stödde vår ansökan för att tillstånd skulle beviljas.

Av detta kan man dra slutsatsen att politiker, oavsett parti, tillhör vargarna. Man kan inte lita på att de ska verka för att fakta kommer på bordet.

Man kan också dra slutsatsen att akademiker är en vacklande sort. I just detta fall röstade de i huvudsak för fakta på bordet men i våra övriga diskussioner med universitetsfolk, till exempel när det gällde akademikernas eventuella medverkan i undersökningen, rådde stor underdånighet och förskräckelse inför vargarnas eventuella motattacker och bestraffningar. Akademiker är ofta fega, ungefär som poliser (som nog är räddare för vargarna i departementet än för buset på gatorna).

Statsbyråkrater, exempelvis på Brå, vacklar också. De är livrädda för departementsvargarna, och då menar jag inte bara Morgan Johansson. Dessa skrämda statsbyråkrater finns överallt. Men ämbetsmännen har, liksom poliser och akademiker, fortfarande en låga av stolthet, minnet av en ämbetsmannatradition med anor från Axel Oxenstierna, en kåranda, en i yrket rotad respekt för de västerländska ideal som en gång gjort exempelvis Sverige till ett föredöme.

När vi närmade oss Brå med etikprövningstillståndet och pengarna så vaknade denna anda hos enskilda tjänstemän på myndigheten. Ritsch, ratsch så fick vi de tabeller vi begärde och en obetydlig räkning på 46 000 kronor.

Så vad säkrar, sammanfattningsvis, att det svenska samhället har en chans att stå emot maktens oundvikliga och naturliga strävan att förtränga sanningen och skapa fake news? Det första är ett starkt civilt samhälle med driftiga och tillräckligt förmögna människor. Det andra är ett antal professionella kårer, exempelvis lärare, läkare, universitetsprofessorer och ämbetsmän, som vigt sitt liv åt någon sorts kall eller yrkesheder. Det tredje hade kunnat vara oppositionspolitiker med vilja att stå emot de makthavande vargarna. Men sådana saknas tyvärr hos oss eftersom dessa valt att ansluta sig till de övriga vargarna och bilda kartell.

Hoppsan, jag glömde visst media, den påstådda tredje eller fjärde statsmakten som ska balansera de övriga statsmakterna. Där finns mäktiga aktörer som statstelevisionen, Dagens Nyheter och detgodasamhallet.com. Några är finansierade av vargarna och många ylar med vargarna. Bedöm själv.