Såsom varandes katolik under närmare femton års tid, och bland annat varit ledarskribent för en katolsk tidning, har jag debatterat dödshjälp både en och två gånger. Nu är ämnet på tapeten igen, efter att Liberalerna lyft frågan om att legalisera dödshjälp i Sverige.

Dödshjälp är aldrig en lätt fråga, oavsett vilken (religiös) livsåskådning man har. Utifrån ett katolskt perspektiv handlar det i grunden om att Guds vilja avgör när och hur människor dör – det är inte upp till människan att börja leka med liv och död. Men även för den som inte har en gudstro finns det all anledning att vara vaksam.

När Liberalerna, med Barbro Westerholm i spetsen, propagerar för aktiv dödshjälp gör de det utifrån ett frihetligt perspektiv. Var och en ska själv få råda över sin död. Man framhåller också mycket tydligt att det handlar om frivillighet. Dödshjälp ska vara ett eget, frivilligt och självständigt val – ingen ska kunna påverka den sjuke åt ena eller andra hållet, och ingen ska behöva ligga och lida och vänta på döden.

Det låter både klokt, förnuftigt och modernt. Problemet är bara att det där resonemanget sällan håller i praktiken. I Belgien och Nederländerna, där aktiv dödshjälp varit laglig sedan 2002 respektive 2001, tänjer man ständigt på gränserna. Det som skulle vara förbundet med de mest strikta regler omfattar numera även barn, deprimerade och psykiskt sjuka unga, dementa … I minst ett känt fall genomförde en läkare dödshjälpen på en dement patient, trots att denna ändrat sig och kämpade emot.

Det finns oerhört mycket information om hur dödshjälp fungerar – eller inte fungerar – i de länder där det införts, även om det sällan skrivs om det i Sverige. Men vill man verkligen sätta sig in i problematiken finns mängder av material på nätet, och när man väl sätter sig in i det blir man snabbt varse om att det aldrig är lika enkelt som Liberalerna vill få det att framstå som.

I Belgien överger sjuksköterskor och socialarbetare, som specialiserat sig på palliativ vård, sitt yrke eftersom klinikerna de arbetar på har omvandlats till dödshjälpsinstitutioner. Läkare, vars ursprungliga kall är att bereda människor en god vård i livets slutskede, tvingas istället avsluta liv. Det redogör Benoit Beuselinck, onkolog vid universitetet i Leuven, för i sin bok Euthanasia and Assisted Suicide: Lessons from Belgium som publicerades hösten 2017.

Även om tillgång till dödshjälp enligt lagen är begränsad till vuxna och minderåriga med omdömesförmåga och obotligt lidande, så har tolkningen av lagen nu urholkats så att dödshjälp håller på att bli tillgängligt på begäran – och läkare ger nu dödliga injektioner till patienter med demens och psykiska sjukdomar. Antalet läkare som ger dödshjälp har också ökat markant, från 954 år 2010 till 2021 år 2015.

Parallellt med att dödshjälp blir vanligare stramar den belgiska regeringen också åt finansieringen för palliativ vård. Det är en medveten strategi, att tro något annat är att vara oursäktligt naiv. God palliativ vård utgör en betydligt större kostnad än en dödlig injektion, det är ett faktum som man inte kan blunda för. Den belgiska regeringens förhållningssätt till liv och död – till livshjälp och dödshjälp – är ett skrämmande exempel på hur ekonomiska intressen prioriteras före människovärde och värdig vård.

Det finns ingen anledning att tro att det skulle fungera annorlunda om vi införde dödshjälp i Sverige. Redan idag är makthavarna tydliga med att de håller de äldre ansvariga för kommunernas ansträngda ekonomi. Hur ska vi någonsin kunna lita på att dödshjälp, om det införs, inte upphöjs till något eftersträvansvärt för ”fel” personer, eftersom det är betydligt billigare än vård? Och hur länge skulle det dröja innan politiskt motiverade läkare börjar sätta press på sjuka såväl som anhöriga att välja det billigare alternativet?

Inte särskilt länge, befarar jag. Risken för att dödshjälp skulle komma att missbrukas, inte minst av ekonomiska skäl, är absolut överhängande och tror man något annat är man naiv. Om vi inför dödshjälp kommer vi inte att kunna gå tillbaka. Då kan friheten att välja döden mycket snabbt förvandlas till förbud mot att välja livet.