Jag blir rätt tagen av den väldiga kraften i den pågående klimatpaniken. De statskontrollerade media är helt upptagna med frågan, partiledardebatter har klimatet som viktigaste tema, Dagens Industri deklarerar att tidningen framöver inte ska koncentrera rapporteringen på hur mycket pengar företagen tjänar utan också redovisa deras klimatavtryck. 

Det märkvärdiga, om jag inte överdriver energin i dagens klimatalarmistiska känsloläge, är att det kommit så plötsligt. Oron för att människan hotar sin långsiktiga överlevnad genom utsläpp av växthusgaser har funnits i decennier, men det är först under det senaste året som ämnet riktigt tagit skruv i det allmänna medvetandet.  

Al Gore var ett slags Johannes Döparen innan frälsaren Greta skulle komma. Döpar-Al fick aldrig igång någon rörelse. År 2007 förklarade han att världen hade tio år på sig att rädda jorden från en klimatkatastrof men det var aldrig riktigt någon som brydde sig. Visserligen hölls storartade internationella politikermöten och visserligen undertecknades olika slags miljöprotokoll men det var mest ett spel för eliter utan förankring bland bredare medborgargrupper.  

Nu kommer Greta och plötsligt får miljörörelsens larvfötter fäste i leran. En mäktig armé av miljövänliga stridsvagnar rullar upp vid horisonten till ekologins försvar. Den gamla ordningens mest hängivna frontsoldater som Dagens Industri ger sig direkt och ansluter sig till den nya rörelsen. Många tror att allt detta beror just på Greta. Men kan det vara så? 

Lennart Bengtsson skrev nyligen en ögonöppnande krönika där han påpekade hur, med mina ord, överdrivet på gränsen till vanvettigt säkerhetsfanatisk samtiden håller på att bli: 

I ett extremtryggt samhälle, som det svenska, vill man helst inte ta några risker alls hur sällsynta de än är… Tillämpar man [denna försiktighetsprincip]…  in absurdum är det omöjligt till slut att fatta förnuftiga beslut. Jag fruktar att Sverige med sin väldiga planeringsarsenal närmar sig en sådan punkt. 

Vad handlar det om? Socialpsykologiprofessorn Jonathan Haidt vid New York University har gjort en del undersökningar som kan vara vägledande i förståelsen av denna förbryllande utveckling. Han påpekar en sak som vi redan visste, nämligen att det varje år kommer nya årsmodeller av arten människa och att dessa liksom modet och bilmodellerna genomgår en gradvis utveckling som gör att man ganska tydligt kan datera en viss individ efter den vid varje tidpunkt rådande andan. Just nu har en ny generation, som i USA kallas generation Z – för att skilja den från de tidigare generationerna B, X och Y – blivit halvvuxen och börjat höra av sig. Det handlar om människor som föddes kring 1995 och framåt.  

Haidt säger att dessa människor är säkerhetsfanatiker vilket beror på att deras föräldrar, som har haft mer tid och råd än någon annan föräldrageneration, aldrig vågat släppa dem ur sikte utan ständigt övervakat, kontrollerat, servat och omhuldat dem. (Jag träffade en militär som sa att det ofta förekommer att de värnpliktigas mammor ringer och för att kontrollera att förhållandena i lumpen är godtagbara.)  

Generation Z har blivit därefter. Om man inte får i sig lite smuts som barn så blir man allergisk för att man inte utvecklat immunitet. På samma vis blir man allergisk mot alla slags verkliga eller påhittade faror om man aldrig fått lära sig att själv hantera risker.  

Så kan man enligt Haidt förstå företeelser vid amerikanska universitet som för ett otränat öga verkar helt rubbade, till exempel krav på ”säkra rum” där studenterna ska kunna leka med teddybjörnar och vara skyddade mot obehagliga politiska uppfattningar, ”trigger warnings” som ett slags varningstext på kurslitteratur som innehåller idéer som studenterna kan anse farliga och så vidare (se från cirka 20 minuter in i föredraget). Sådana studenter kan också vara synnerligen militanta och förvägra vissa professorer rätten att hålla sina föreläsningar vilket ibland tvingar universiteten att tillkalla polis och ordningsvakter för att skydda enskilda lärare mot deras uppretade studenter. 

Haidt visar att dessa människor i USA liksom i Sverige blir mer psyksjuka än sina äldre artfränder. Har man lärt sig att inte behöva tolerera motgångar blir man sjuk när de trots allt uppträder. En del får för sig att de måste byta kön för att stå ut med tillvaron. Vuxengenerationen blir alltmer förvirrad och skickar fram psykologer och könsbytarkirurger och betalar notan. 

Greta tillhör generation Z. Jag tror att den uppskruvade klimatalarmismen har sin förankring hos dessa människor och att det är utrullningen av dessa nya årsmodeller av arten människa med deras alldeles speciella egenskaper och uppfattningar, särskilt säkerhetshysterin, som förklarar Greta snarare än tvärtom.  

Vi har sett det förr. Den över hela västerlandet uppflammande studentrevolten år 1968 är ett annat exempel på att en framväxande generation av nya människor ville ta plats med en serie uppfattningar som tog äldre generationer på sängen. Den tidens föräldrageneration gav sig med förödande effekter för utvecklingen i ett land som Sverige. Även om jag vid det laget tillhörde de revolutionära trupperna tror jag att det hade varit bättre för det svenska samhället om föräldragenerationen inte hade lagt sig platt utan utövat ett modererande motstånd som hade kunnat bidra till att agnarna skiljts från vetet i 68:ornas tänkande. Det råder väl samma förhållande nu kan man förmoda.