För att förstå konflikterna i Mellanöstern bör man känna till maktkampen mellan Saudiarabien och Iran. Islam är uppdelat i två huvudgrenar, sunnism och shiism. Majoriteten utgörs av sunniter medan en minoritet om omkring 10-15 procent utgörs av shiiter. Iran är den ledande shiitiska makten medan Saudiarabien gör anspråket på ledarskapet inom den sunnitiska världen.

Det kan verka som om sunniterna inte behöver vara oroliga – de är ju så många fler. Så känns det inte för Saudiarabien. I länderna som ligger omkring Saudiarabien, så är shiismen en kraft att räkna med. Till att börja så är ungefär en femtedel av invånarna i det strikt sunnitiska och shiafientliga kungadömet shiiter, särskilt längs kusten mot Persiska viken.

Saudiarabien har en lång gräns mot Irak i norr, ett arabiskt land styrt av shiiter och med en shiitisk befolkningsmajoritet. Det nya Irak som skapades, efter att Saddams sunnitiska och arabnationalistiska regim störtats, har en tydlig shiitisk karaktär och har starka band till grannlandet Iran. Det bor omkring 25 miljoner shiiter i Irak, ungefär lika många som det finns sunniter i Saudiarabien. I Irak finns dessutom shiaislams heliga städer Karbala och Najaf.

De norra delarna av Jemen söder om Saudiarabien styrs av Houthierna, en shiitsk grupp som  stöds av Iran. De tillhör visserligen en annan gren av shiismen än den i Iran, men de står på Irans sida mot Saudiarabien. Enligt wikipedia är 35 procent av befolkningen i Jemen shiiter. Det är nästan tio miljoner shiiter. I norra Jemen på gränsen mot Saudiarabien är shiiterna i majoritet. Houthierna har genomfört allt mer vågade attacker på saudiskt territorium, senast skickade de drönare för att bomba det statsägda oljebolaget Aramco i staden Abqaiq. Attacken skakade saudierna djupt, men inte bara dem, utan alla de sunnitiska furstefamiljerna i gulfstaterna.

Man får en inblick i det starka jemenitiska hatet mot Saudiarabien i krigssången i YouTube-klippet nedan. Houthierna hotar att störta och utplåna den saudiska kungafamiljen, som man med antijudisk retorik beskriver som Qaynuqas ättlingar. Qaynuqa var en judisk stam som levde i Jatrib, staden som nu kallas Medina, på profeten Muhammeds tid. Profetens armé plundrade och fördrev Qaynuqa. Den antijudiska retoriken är vanliga i båda sidornas propaganda. I den pro-iranska, shiitiska propagandan heter det att saudierna är ättlingar till judar, i den pro-saudiska, sunnitiska propagandan heter det att shiismen grundades av judar för att inifrån förstöra islam. Och så vidare.

https://www.youtube.com/watch?v=z5V7Wy0RfYY

Saudiarabien gränsar också mot Qatar, en strikt sunnitisk stat, men där 5-15 procent är shiiter. I Förenade Arabemiraten är 15 procent shiamuslimer, i Kuwait är 40 procent. I det lilla landet Bahrain styr en sunnitisk furste, men befolkningen är shiitisk och sympatiskt inställd till Iran. I Oman är majoritetsbefolkningen ibadier, en tredje gren av islam som varken är sunni eller shia. Men omanierna tycker inte om den strikta sunnism och sekterism som råder i Saudiarabien. I landet finns också sunniter och shiiter. Syrien styrs av den alawitiska familjen Assad och alawismen är en gren inom shiaislam.

När man har denna karta framför sig begriper man varför Saudiarabien känner sig inringade och till och med belägrade av det Iranledda shiitiska blocket. I Irak har sunniterna förlorat makt och inflytande, särskilt under det senaste kriget mot terrorgruppen Islamiska Staten (IS). Shiitiska miliser fick då en förevändning att slå ner allt sunnitiskt motstånd i terrorbekämpningens namn.

I både Irak och Syrien har Saudiarabien och Iran fört krig genom ombud. Men en stor skillnad har varit att Iran har kunnat lita på sina miliser medan den sunnitiska sidan har varit splittrad. Den sunnitiska kampen förts av terrorgrupper som hatar den saudiska regimen, som till exempel Al-Qaida och IS, nästan lika mycket som de hatar shiamuslimer. Den iranska regimen stödjer helhjärtat Hizbollah i Libanon och liknande miliser i Syrien och Irak, medan den saudiska regimen aldrig helhjärtat har kunnat ställa sig bakom de starkaste väpnade, sunnitiska grupperna, eftersom dessa också är ett hot mot kungadömet.

Den saudiska regimen har inte samma religiösa legitimitet bland sunniter som den iranska regimen har bland shiiter. Det beror på att den saudiska regimen är en monarki där den politiska makten går i arv inom en dynasti, medan den iranska regimen är en teokrati grundad av imam Khomeini 1979. Det iranska systemet bygger på religiös lojalitet mot en skriftlärd ledare.

Det finns alltså mycket större enhet inom den shiitiska blocket med Iran som ledande stat och den högste ledaren i Iran, Khamenei, som ledare, än i det sunnitiska blocket. I det sunnitiska blocket finns det ingen ledargestalt som förenar både politiskt och religiöst ledarskap. I det Iranledda blocket finns en imperiebyggande ambition, men i det sunnitiska blocket råder förvirring. Det finns ingen stat som kan beskrivas som hegemonisk och ingen gemensam, långsiktig vision förutom att stoppa den iranska makten från att växa.

En sak man kan se som positiv med det shiitiska blockets existens är att det hindrar den sunnitiska majoriteten från att bilda en panislamisk superstat, någon slags kalifat. Efter det ottomanska rikets fall har den sunnitiska världen stått utan någon ledarstat. Det närmaste man kom var Egypten under Nasser på 50-talet, men han talade i den arabiska nationalismens namn. Och hans dröm krossades i och med förlusten i sexdagarskriget mot Israel.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)