Många människor oroar sig över att temperaturen kommer att stiga med flera grader om inte atmosfärens halt av fossil koldioxid minskar radikalt och snabbt. Samma uppfattning kommuniceras genom den vilseledande sammanfattningen för beslutsfattare som syftar till att reflektera FN:s klimatpanels (IPCC:s) ställningstagande i frågan. Visst är det acceptabelt att bara gissa, även i en sammanfattning för politiker. Men när man sedan beräknar resultatet av gissningen genom att beakta observationer, dvs. jämföra gissningen med verkligheten kan man dock bevisa om gissningen var fel. Man kan däremot aldrig ur vetenskaplig synvinkel bevisa att gissningen var rätt. Detta är vida känt i vetenskapliga kretsar och illustreras på ett enkelt sätt av Richard Feynman på Youtube. När IPCC:s modeller inte stämmer med verkligheten så bör det ses som ett bevis på att modellerna inte stämmer. De är bevisligen fel. Gissningen stämde inte! Det pågår en global uppvärmning men den ser inte ut som modellerna visar.

Observationer i klimatsammanhang innefattar mätningar av temperaturen. Dessa mätningar visar på en lugn temperaturökning allt sedan den värmande trenden startade efter den lilla istiden. Sedan satellitmätningarna tog i bruk 1979 är uppvärmningen 0,1 grader Celsius per decennium, trots att utsläppen under denna tid har ökat dramatiskt. Samtidigt stiger havet men ytterst lite – och olika vid pol och ekvator. Tittar man bakåt är detta helt normalt. FN:s klimatpanel IPCC har inte kunnat förklara eller förutse en sådan utveckling. Om man jämför observationerna med modellerna så kommer man snart fram till att den verkliga uppvärmningen hittills under 2000-talet är ungefär hälften så stor som klimatmodellerna påvisar.

Figur 1: Temperaturförändring mätt med satellit från 1979 fram till idag. Pilar som visar temperaturtrenden har jag själv lagt in.

Många människor blir förfärade eller rent av förbannade när man påtalar att temperaturen inte ökar speciellt mycket. Andra ser temperaturutvecklingen enligt figur 1 nedan med en tydlig ökning av temperaturen från 1979 och fram till och med det mycket varma året 1997/1998. Därefter anser man att uppvärmningen har uteblivit och att temperaturtrenden är nära nog noll. De räta linjerna är minsta kvadratpassningar till data inom respektive tidsintervall.

Man skulle givetvis kunna hävda att det är fel att försöka uppskatta en trend över ett kort tidsintervall. Klimat är väder under minst 30 år. Därför är det mer korrekt att använda 30 års glidande medelvärden, som inte exkluderar någon information, för att få en uppfattning om hur klimatet har förändrats över tid. Uppvärmningen visar sig då vara ca 0,11 grader Celsius per decennium och relativt lika över hela tidsintervallet på 40 år.

Jag har tagit hjälp av Leif Åsbrink, teknologie Dr i molekylfysik från KTH, för att ta reda på hur temperaturökningen ser ut genom medelvärdesbildningar över längre tidsperioder.
De blå kurvorna i figurerna 2 nedan visar officiella satellitdata som hämtats på nätet från University of Alabama in Huntsville. De utgörs av månatliga mätningar för perioden 1979 till 2019 och är publicerade i juni 2019. Markmätningar är mycket osäkra av skäl som redovisas i min bok Klimatkarusellen, vilka frågor kan besvaras? Men även satellitdata innefattar ett mått av osäkerhet där man också har ändrat i gamla data av skäl som redovisats men som inte alltid är helt lätta att förstå. Den senaste datarevisionen ändrade exempelvis trenden från 0.14 grader per decennium till 0.11 grader per decennium. Givetvis beror medelvärdeskurvans utseende på hur gamla data har korrigerats.

Vid medelvärdesbildning över 30 år, i det fyrtioåriga intervallet 1979 – 2019, kan man bara räkna ut klimatet för perioden 1994 till 2004, den understa röda linjen i figur 2. Vi har även tagit fram medelvärdesbildningar för lite kortare tidsperioder: 13, 61, 119, 239 månader.
För den andra kurvan nedan är medelvärdesbildningen gjord över en 13 månaders period. Av kurvan framgår att medelvärdet följer de årliga variationerna mycket väl. När sedan tidsperioden för medelvärdesbildningen successivt ökar planar den kurvan ut för att vid 359 månaders medelvärdesbildning (det nedersta diagrammet, 30 år) bli en i det närmaste rät linje.

När alla datapunkter inkluderas (även 1998) så ser man att lutningen på kurvan mellan åren 1979 och 1997 nu blir mindre än i min ursprungliga figur 1, dvs. den visar på en lägre uppvärmning mellan dessa år. Den visar också på en något högre uppvärmning än i figur 1 under följande år, 1997-2019. På detta sätt kommer jag fram till att uppvärmningen kan uppskattas till ca 0,11 grader Celsius per decennium över hela tidsperioden med hjälp av satellitmätningar.

Figurer 2: Medelvärdesbildningar över olika tidsperioder som bygger på officiella satellitdata som hämtats på nätet från University of Alabama in Huntsville juni 2019.

Koldioxidhalten i atmosfären medelvärdesbildad över 10 år är också nära nog en rät linje. Något krökt, men inte så mycket. Om man antar att hela uppvärmningen, 0.11 grader Celsius per decennium beror av koldioxid kan man dra slutsatsen att 15 ppm mer koldioxid leder till 0.11 graders temperaturökning. Detta anser jag är ett ganska extremt antagande när vi vet att solen såväl som havsströmmar också påverkar klimatet. Men även med ett så alarmistiskt antagande ser alltså inte siffrorna speciellt alarmerande ut.

Vad ska vi då tro om fossilförbränningen på lite längre sikt? På kort sikt kommer den fortsätta att öka men på längre sikt antagligen plana ut i takt med att de stora ekonomierna i Asien och Afrika fått igång toriumreaktorer i stor skala. Jag antar att det är först då vi kommer att se en kraftigt minskad användning av kol i dessa länder. Den högre halten av koldioxid i atmosfären kommer då också leda till att växtligheten i världen binder koldioxid mycket snabbare. Om man exempelvis antar att jämvikt uppstår vid ca 600 ppm så innebär detta att koldioxidhalten i atmosfären skulle öka med ytterligare ca 190 ppm och således öka jordens medeltemperatur med (190/15)*0.11=1.39 grader Celsius. Återigen vill jag poängtera att beräkningen bygger på det orimliga antagandet att hela den observerade uppvärmningen endast beror på fossil koldioxid i atmosfären.

Av IPCC:s senaste syntesrapport som släpptes 2014 (AR5) framgår att halten av koldioxid i atmosfären inte bör överstiga 450 ppm år 2100 för att ”sannolikt” ha en chans att begränsa den globala uppvärmningen till 2 grader. Medierna brukar också rapportera om detta, exempelvis Dagens Industri den 30:e januari 2019. Detta låter minst sagt alarmistiskt. Men finns det då anledning att vara orolig? Svaret kanske är JA om man tror på modellerna men bara då. Svaret är NEJ om man istället beaktar observationer, dvs. verkligheten.

Om vi nu har en koldioxidkoncentration i atmosfären på 410 ppm så borde en ökning till 450 ppm, alltså med 40 ppm ge (40/15)*0.11 = 0.29 grader global uppvärmning. IPCCs modeller måste innehålla faktorer som förklarar varför temperaturen stigit så sakta under de senaste 40 åren. Vilka är de och kan vi lita på dessa faktorer?

Vetenskaplig sanning kan inte bevisas. Den kan bara motbevisas. Under lång tid var Newtons beskrivning av gravitationen gällande sanning. Aldrig bevisad – givetvis – men inte heller någonsin motbevisad förrän för ungefär 100 år sedan. Då blev Newtons teori falsk medan Einsteins teori numera är gällande sanning.

För mig framstår det som uppenbart att satellitobservationerna tydligt visar att IPCC:s hypotes om koldioxidens stora betydelse helt enkelt är fel. Är inte detta både bevisat och oomtvistligt? Hur bör jag annars räkna och med vilken mer tillförlitlig data än satellitmätningar för att komma till en mer alarmistisk slutsats?

Läs mer på klimatkarusellen.se 

Elsa Widding är civilingenjör från Chalmers i Göteborg och har arbetat i energibranschen under 25 år, bland annat för tre av de fyra största energibolagen i Norden. Då hon arbetade på Näringsdepartementet blev hon känd som Sveriges bråkigaste kvinna – hon försökte nämligen stoppa Nuon-affären, statens största och sämsta affär genom tiderna. Idag arbetar Elsa i sitt eget konsultbolag Elsa Widding AB.