Patrik Engellau: Låt dem inte bygga flygplan

Patrik Engellau

Adolf Hitler var i många avseenden en man före sin tid. Han rökte inte och avstod från alkohol och kött och liksom moderna miljöpartister tyckte han om djur. Han skiljde sig härvidlag fördelaktigt från Winston Churchill, som söp och rökte och aldrig tänkte tanken att han skulle avhålla sig från att äta kött. Hitler var en renlevnadsman. Han tvekade inte – och där påminner han återigen om miljöpartister – att upphäva demokratin och införa diktatur för att göra världen ren även om detta i hans fall betydde fri från judar snarare än fri från koldioxid. Hans totalitära tendens var det inget fel på.

Jag tar förskräckt avstånd från dessa personlighetsdrag hos den tyske diktatorn liksom jag räds motsvarande programpunkter och idégods hos en del politiska partier och rörelser i vår tid. Men en av hans besatta idéer kan jag förstå även om jag inte skulle vilja göra politik av den. Det är hans motvilja mot ”Entartete Kunst”, alltså urartad eller degenererad konst. I nazisternas kulturpolitik ingick en ambulerande utställning som började i München år 1937 och visade upp olika slags dadaistiska och modernistiska konstverk som nazisterna inte gillade av det enkla skälet att den tyska medelklassen, som nazisterna såg det, blev förolämpad av påstådda konstverk som förfulade och vanställde bilden av människan.

Jag tror att det var en medveten rörelse bland en del intellektuella från slutet av 1800-talet att förolämpa medelklassen, ”épater le bourgeois”. Författare som Oscar Wilde, Charles Baudelaire och Arthur Rimbaud engagerade sig entusiastiskt för detta ändamål. Poeter och konstnärer anslöt sig till gruppen De Dekadenta, rökte hasch och opium och experimenterade med vad som då kallades ”sexuella perversiteter”, allt i syfte att reta borgarna genom att bryta mot vad dessa betraktade som anständighetens heliga regelverk.

Såklart att varje ny generation testar gränser och spränger tabun. Viljan att genera borgarna och skapa en ny stil blev så småningom den konst av dadaister, futurister och surrealister som idag kan säljas för hundratals miljoner kronor per tavla. Gärna för mig. Toleransen kräver att folk får hålla på med sådant (och att Hitler låter bli att försöka stoppa det med hjälp av statens våldsapparat).

Det som bekymrar mig är när dessa medelklasshatare börjar ta kommandot över tänkandet i nationen. Hata oss gärna, men minns att det är vi som försörjer er och att det är våra värderingar som säkerställer att ni får spoltoaletter, fjärrvärme, sjukvård och färskt bröd i ICA-butiken. På Dagens Nyheters kulturredaktion härskar medelklasshatarna med suveränt verklighetsförakt.

När polisen vill ingripa mot våldet, huliganfraktionerna, bengalerna och det våldsamma stöket på fotbollsarenornas läktare skriver en frilansskribent på tidningens kultursidor att polisens insats handlar om ”ett korrupt angrepp på en livskraftig kulturyttring” (4 juni). Den som betraktar läktarvåldet som en livskraftig kulturyttring lever på en annan planet än jag men det är antagligen jag och andra nettoskattebetalare som finansierar hans uppehälle.

Förlåt min gråsossiga eller småborgerliga attityd, men låt inte dessa människors världsfrånvända och skadliga fientlighet mot allt som är logiskt, begripligt och kommunicerbart dominera vårt tänkande. Det finns en överhängande risk att allt som går på tvärs mot medelklassens fattningsförmåga, värderingar och uppfattningar med automatik anses överlägset och upphöjt. Det räcker med att försöka analysera en dikt av Katarina Frostenson – en person som det är nog så synd om för de hatkampanjer som kulturmänniskor utsatt henne för dock, hela tiden, med erkänd respekt för hennes suveräna kulturella kvaliteter – för att tappa fotfästet i tillvaron. Här är till exempel en dikt som heter Hot:

Tigrislik natt i vätskan som bränner olja som hot
munnens kransanus sänder vågor, lovar floder av blod far över
pannor, o r o a r h e la d i n k r o p p driver all värme ur rummet, jagar
ut allt förnuft svärd korsande luften svart particip

Detta kan tolkas på alla möjliga sätt och var och en bör ha rätt att själv tolka som han finner bäst men låt aldrig detta subjektiva, mångtydiga och exalterade tänkande påverka vårt samhälle. Låt dessa virrpannor vara virrpannor men låt mig slippa betala för deras uppehälle och låt dem aldrig medverka när flygplan eller något annat betydelsefullt konstrueras. När det är på allvar måste kulturmänniskor hålla tyst.