
Monty Python-skådespelaren John Cleese twittrade nyligen att London inte längre är en engelsk stad. Vänstern blev upprörd. Inte för att han har fel, utan för att de antar att han menar att det är något dåligt att London inte längre är engelskt. Vänstern vet att Cleese har rätt – de vill att London ska vara mångkulturellt och arbetar för det dag och natt.
Om du säger att London inte längre är engelskt utan mångkulturellt – och är vänster – då får du applåder. Om du säger att London inte längre är engelskt utan mångkulturellt – och verkar föredra det engelska London – då har du fel. Detta trots att båda gör samma påstående.
Så här tweetade John Cleese onsdag den 29 maj:
”För några år sedan skrev jag att London inte riktigt är en engelsk stad längre. Sedan dess har praktiskt taget alla mina vänner från utlandet bekräftat min observation. Så det måste finnas någon sanning i det. Jag noterar också att London var den stad i Storbritannien som röstade starkast för att stanna kvar i EU.”
Londons borgmästare Sadiq Khan gillade inte tweeten, men säger inte emot. I sin replik på Twitter bekräftar han i stället att i London råder numera ”mångfalden”:
”Londonbor vet att vår mångfald är vår största styrka. Vi är stolta över den engelska huvudstaden, en europeisk stad och ett globalt nav.”
Det ser ut som att John Cleese och Sadiq Khan är överens om att London inte längre är en engelsk utan en mångkulturell stad.
John Cleese fortsatte sedan i samma anda på Twitter med att skriva att det ”rimligt att föredra en kultur framför en annan”:
”Till exempel föredrar jag kulturer som inte tolererar könsstympning.”
Det här fick mig att tänka på en annan engelsk gentleman: Charles Napier (1782-1853), den brittiske överbefälhavaren i Indien som förbjöd änkebränning. Han uttalade följande berömda ord:
”Be it so. This burning of widows is your custom; prepare the funeral pile. But my nation has also a custom. When men burn women alive we hang them, and confiscate all their property. My carpenters shall therefore erect gibbets on which to hang all concerned when the widow is consumed. Let us all act according to national customs.”
Charles Napier såg klart och tydligt skillnaden mellan civilisation och barbari och tänkte inte tillåta att kvinnor brändes på bål.
Jag har besökt London vid ett flertal tillfällen sedan jag var tonåring och det är uppenbart att staden blir mindre engelsk för varje gång. Vissa stadsdelar påminner mer om Pakistan. Pubar lägger ner och kyrkor görs om till moskéer. Den inhemska, vita befolkningen krymper medan den invandrare befolkningen ökar i antal. Hela 41 procent av Londons invånare är födda utomlands!
För icke-västerlänningar är det okej att vara mån om sin kultur och vilja bevara sin identitet. Men för västerlänningar är det rasistiskt. Man får inte ens känna sorg när ens älskade hemstad förvandlas till någonting annat.

