Maj är ännu inte slut. Den 5 maj skrev jag här på Det Goda Samhället om personifikationen av maj i svenska traditioner och svensk diktning. I engelsk tradition förekommer en figur som kallas majdrottningen. En flicka utkoras till majdrottning den första maj, kröns i blomsterkrans och hyllas. I Sverige har vi haft majgreve och majgrevinna. Den senare kunde också kallas majbrud. Hon uppträdde också vid pingsten och kallades då pingstbrud.

I diktningen har jag upptäckt hur våren uppträtt som både kvinnlig och manlig figur. Men mest vanligt är att våren möter oss som en ung flicka, som i Alice Tegnérs sång ”Majas visa” från 1897. Visan besjunger flickan Maja som föddes i maj ”när göken gol”:

MAJAS VISA

När lillan kom till jorden,
det var i maj, när göken gol,
sa mamma att det lyste
av vårgrönt och av sol.

Sjön glittrade som silver,
och körsbärsträdet stod i blom,
och svalan kvick och munter
just hit med våren kom.

Gullvivans plym sågs vaja,
bofinken slog så glada slag,
då blev jag döpt till Maja,
ty lillan, det var jag.

Och därför, säger mamma,
så är jag nästan alltid glad,
jag tycker hela livet
är som en solskensdag.

Det är dock inte tydligt om lillan Maja är månaden maj. Flickan som personifikation av våren är desto tydligare i Zacharias Topelius dikt om lilla Maja, ”den vackra vårens flicka”:

VISAN OM LILLA MAJA

Vet mamma, när jag gick i dag
med nötter i min ficka
till skolan just, så mötte jag
en liten, liten flicka.
Hon såg så söt och vänlig ut
just som en liten russinstrut.

Hon hade sippor i sitt hår
och en bukett vid barmen.
Hon trippade så nätt på tår
och bar en korg på armen.
Och när hon gick, föll mer och mer
av blommorna ur korgen ner.

Hon sade: ”Kom och lek med mig
i gröna blomstersalen!
Där sjunger lärkan nu för dig
vid bäckens sus i dalen.”
Jag sade: ”Ack, en annan gång!
Min läxa är i dag så lång.”

Jag frågade: ”Vad heter du?” –
Hon sa’: ”Jag heter Maja.” –
”Vem är din mamma? Är hon fru?” –
”Nej, blott en liten kaja.” –
”Vem är din pappa?” – ”Västanvind.” –
”Vem är din syster?” – ”Ros på kind.”

Jag sade: ”Är du fattig?” — ”Nej,
ty solen är min gumor.” –
”Går du i skol’n?” – ”Det gör jag ej,
jag plockar bara blommor.” –
”Var bor du?” – ”På den vida jord.” –
”Vart går du?” – ”Till den frusna nord.”

Hon nickade och gick sin väg
med sina ögon klara.
Jag gick till skolan. – Mamma, säg,
vem kan den Maja vara?
Jag tänker hela dan därpå,
och läxan vill ej mera gå.

Den Maja gör mig just besvär;
jag kan av längtan spricka.
Men, mamma, tänk om Maja är
den vackra vårens flicka!
Ack, kom, du lilla Maja min,
kom, titta genom rutan in!

I följande dikt av den uppländske poeten Olof Thunman (1879-1944) blir diktjaget krönt till ”majkung”, även om det ordet inte används i dikten. Vem är det som kröner honom? Är det en kvinnlig personifikation av våren eller är det en kvinna av kött och blod? Det får vi inte veta.

Dikten är hämtad ur diktsamlingen Pan spelar från 1919.

DET VAR EN MAJDAG

Det var en majdag, ljus och hög,
med sus och sång och blom,
då sunnan yr kring nejden flög
med dofters rikedom.

Då steg du fram ur vita snår,
så ung och fri och glad.
Omkring dig drog ett sorl av vår
från björkens späda blad.

Du kom så glad, så fri och ung
vid lärkornas musik
och log och krönte mig till kung
av jord och himmelrik.

Det var en majdag, ljus och hög
med sus och sång och blom,
då du tätt intill mig smög
med livets rikedom.

Nu har jag hittat fler exempel på personifikationer av månaden maj i antologin Naturen i svensk diktning (1942). I den här dikten av Sigurd Agrell (1881-1937) är hon en liten, blyg flicka:

MAJ

Stilla vatten sakta, krusa
lätta ilar då och då,
mellan skyar, klara, ljusa,
rymden vilar blå.

Unga kronor sakta susa.
Första lärkan hör du slå.
I det klara, milda ljusa
stilla gå!

Unga kronor sakta sjunga,
stilla susa ljusa snår:
Maj är kommen. Maj den unga
med det ljusa hår!

Tyst där sälgens fransar gunga
blyg hon går.

I Atterboms dikt ”Erotikon” förekommer inte namnet Majdrottning, men väl Vårens drottning:

Säg, på vilken majdag skall jag finna
detta hjärtas anade gudinna,
målet för mitt himlaburna hopp?
Stig ur havets, stig ur tidens vågor,
vårens drottning! Ur kristallens lågor,
som kring skötet pärla, låt mig vaggas
till min strand med dina svanor opp!

Det här är en annan figur än den lilla flickan Maja – scenen skildrar snarare kärleksgudinnan Venus som uppstiger ur havet.

Men våren kan också uppträda som en liten käck prins, som i denna dikt av John Boman (1887-1957), en numera helt bortglömd poet. Han har inte ens en wikipediaartikel.

PRINS VÅR

Där går över isarnas gungande flak
i sporrsträckstakt
en vinande jakt.
Nu rider Prins Vår med dån och brak,
i blått schabrak
sin fåle från trakt till trakt.

Ung prinsen drager på giljarestråt
med lekande håg
och hirdmännens tåg
är tätt i hans hälar med lurarnas låt,
med stass och med ståt,
en vårarnas vind över våg.

Prinsen framstår som en yngre variant av majgreven.

I följande dikt av Oscar Levertin beskrivs en majdrottning, även om ordet inte används. Han beskriver en vit kvinnogestalt med blont hår, drottninglik och iklädd en mantel. Han nämner pingst också, vilket för tankarna till pingstbruden.

VÅR

En natt i maj jag såg en syn i vitt,
en vit gestalt i vita fruktträds mitt,
och blont som dagens första flod av ljus
flöt hennes hår i morgonvindens sus.
Längs hennes klädebonads mantelflik,
som föll mot marken sid och drottninglik,
göt våren all sin ljusa rikedom
av sollyst dagg och vithyllt äppelblom.

Det fruktträdgårdens första pingstdag var
med doft och blom och ljusa fjärilspar.
Vi gingo hand i hand och blick i blick,
där stigen solig genom grönskan gick.
En enda smekning evigt djup och lång
var ögats leende och stämmans sång,
men runt göt våren all sin rikedom
av sollyst dagg och vithyllt äppelblom.